Den vanliga arbetstagaren i Sverige höjer sin lön successivt och når en topp mot slutet av arbetslivet – när hjärnan är mottaglig för att hantera en högre inkomst. För vissa elitidrottare ser intjäningskurvan ofta dramatiskt annorlunda ut; vissa får stora lönekuvert redan innan de avslutat gymnasiet.
Hur påverkar den situationen individen? DN tar hjälp av sparpsykologen Niklas Laninge på spartjänsten Opti för att diskutera mänskligt beteende och risker.
– Jag kom i kontakt med de här problemställningarna första gången när jag hörde intervjuer med NFL-spelare, som kan tjäna extrema summor men ha karriärer på kanske bara fyra år. Men även för många svenska idrottare är inkomstkurvan upp som en sol och ner som en pannkaka, säger Laninge.
Han beskriver sig som den udda fågeln i sin bransch. Ytterligare en finansiell expert behövdes inte, däremot någon som kan hjälpa folk att bete sig rätt med sina pengar.
Det vanligaste misstaget som folk som tjänat väldigt mycket pengar på kort tid gör är allmänmänskligt. Vi styrs av det som är här och nu, berättar Niklas Laninge.
– Människor är systematiskt dåliga på att tänka på sitt framtida jag. I psykologisk forskning konstaterar folk oftast att den personen är en främling. Därför är det inte konstigt att de inte agerar på ett sätt som skulle gynna deras framtida jag, som att lägga undan pengar.
Ett annat mänskligt fenomen som kliver in här är ”optimism bias”, att vi tenderar att ibland se lite för ljust på framtiden med en ”det löser sig”-attityd.
– För genomsnittssvensken som har en karriär är det inte ett så stort problem men tar intäkterna slut vid typ 32 års ålder kan det vara ett riktigt jobbigt ekonomiskt misstag att ha den här optimismen med sig.
De viktigaste delarna i hjärnan vad gäller långsiktigt tänkande och planering, prefrontala cortex, mognar först vid 25 års ålder.
– När man är ung är man impulsiv. Så är man en ung idrottare och har väldigt mycket pengar och kanske inte så mycket stöttning – det är en cocktail som gjord för dåliga finansiella beslut.
Krisrubrikerna har avlöst varandra de senaste åren, bland annat har Sveriges olympiska kommitté larmat om att många OS-idrottare lever på existensminimum. Sparpsykologen är därför under samtalet noga med att påtala att det vi pratar om är de idrottare som verkar inom mer penningstinna sporter.
I exempelvis ishockeyns högstaliga SHL har lönekostnaderna ökat på senare år. Den högsta personalkostnaden säsongen 2024–25 hade Färjestad med 139,4 miljoner kronor (enligt revisionsbolaget EY:s rapport). Enligt Expressens sammanställning tjänade flera spelare i ligan i fjol 300 000 kronor eller mer i månaden. Men inte enbart veteranerna har bra inkomst, även flera tonåringar och nyss fyllda 20-åringar hittas i lönespannen 30 000–49 999 kronor eller 50 000–69 999 kronor.
– Människor över lag anpassar sin livsstil och sin konsumtion efter de personer man omger sig med. Och det är väldigt lätt att gå upp i konsumtionsvanor men jättesvårt att gå ner.
Här finns flera möjliga fallgropar att ha i åtanke, enligt Niklas Laninge. Att du faller in i en destruktiv konsumtion för att hålla jämna steg med de som tjänar mer. Eller att du fortsätter att umgås med dina ”vanliga” kompisar och alltid är den som betalar.
– Hur vi spenderar går ofta att koka ner till att vi vill bli omtyckta, eller passa in. Vi använder våra pengar för att må bättre, genom att vara generösa eller köpa massa dyra saker.
En annan risk är direkt påverkan utifrån. Niklas Laninge berättar att Optis bättre bemedlade kunder blir nerringda av rådgivningsfirmor som vill åt deras pengar. Unga offentliga idrottare lär vara minst lika påpassade, tror han. Flera svenska och utländska idrottare har genom åren också berättat om hur de lockats in i, vad det visat sig, mindre bra affärer.
– Det ska alla veta, det är väldigt svårt att tjäna pengar på investeringar. Man bör ta sig en funderare: Har jag förmågan att välja ut vinnarna eller är jag som de flesta andra? Många bör komma fram till att de ska undvika de mest riskfyllda investeringarna.
Niklas Laninge säger att han gärna vill få möjlighet att ge råd till fler unga idrottare.
– Eftersom de här beteendemisstagen, de här psykologiska svagheterna, verkligen kan kosta dem en väldigt bra framtid.
Hur mycket måste en ung idrottare då spara för att kunna leva på sin idrottskarriär hela livet? Sparpsykologen och en kollega har roat sig med att räkna på lite olika siffror, och kommit fram till vad de kallar 42,5-procentsregeln.
– Oavsett om idrottaren har en lön på 50, 100 eller 150 tusen per månad är det den andel av lönen som hen måste spara för att behålla samma levnadsstandard, och då har vi ändå räknat på en karriär som är från 20 till 35 års ålder.
– Med Excel framför mig blir det tydligt att först måste man vara övermänsklig i sin idrottsprestation, sen måste man vara övermänsklig i sin sparpsykologiska prestation.
Summa summarum efter ett filosofiskt samtal om idrottande och pengar: Att veta hur man ska bete sig när man får pengar är råd ett men att också ha en plan för livet efter karriären ett sunt råd två.