Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Vågar man köpa en rutig flanellskjorta dessa dagar? Jag står i den lilla butikens provrum och har just knäppt igen en svartvitrutig variant. Den är mycket mjuk och behaglig. Och snygg.
Men är det en centerpartist jag skönjer där i spegeln? Kanske tror folk att jag stödjer Elisabeth Thand Ringqvist om jag slår till med ett rutigt skjortköp.
För ni minns väl att hon under valrörelsen bar rutiga skjortor var och varannan dag. Men efter valet? Inte en rutig skjorta så långt ögat når. Nej, nu är det feminina blusar som gäller.
Bästa väninnan A i Göteborg fnyser så sms:et sprakar. ”Så listigt och genomtänkt med arbetarlook!” Men glöm inte Centerns ursprung, skriver jag tillbaka, alltså Bondeförbundet. I mer än en ladugård hade – och har fortfarande – bonden rutig flanellskjorta. Nej, A är tvärsäker, den rutiga skjortan var ett smart sätt att spela med signaler under valrörelsen.
Stövlarna blev också ett historiskt bindestreck till tidigare mäktiga politiker som burit cowboyboots.
Några dagar senare läser jag i New York Times om demokraten James Talarico som gick segrande ur mellanårsvalet i Texas. Enligt krönikör Vanessa Friedman var det hans cowboyboots som tog honom till senaten. Inte enbart såklart, men de spelade en viktig roll.
Med sina väl ingångna Texasboots signalerade han, trots sin kostym och slips, att han var som alla andra män i delstaten. Alltså en arbetande made in Texas-machoman i cowboyboots. Stövlarna blev också ett historiskt bindestreck till tidigare mäktiga politiker som burit cowboyboots, som Lyndon B Johnson och Ronald Reagan.
I Sverige på 70-talet sågs Centerledaren Thorbjörn Fälldin i rutig lantbrukarskjorta på gården i Ramvik. Gärna med en pipa i mun. En bonde för bönder. Kan det vara så Thand Ringqvist tänkte?
Jag blänger på min spegelbild där i provrummet. ”Rutigt är helt rätt nu”, hör jag expediten säga till en kund ute i butiken.
Jag slår till, men den strävhårige sambon taxen Douglas nosar misstänksamt på mitt nya inköp när jag kommer hem.
– Nej, jag är inte centerpartist, bedyrar jag för honom. Vad föredrar du? Socialdemokraterna? Är det för att Magda vill sänka veterinärkostnaderna?
På lunchpromenaden stretar Douglas mot det lilla bageriet. Vi går in och köper ett saffransbröd med lingon. Sådan tur att den rutiga nya skjortan har lös passform, tänker jag nöjt.
Läs fler kåserier:
Ståhlis: Konsten att sova två i en soffa
Ståhlis-klassikern (2024): Ska en hundväska vara så svår att hitta?
Veckans mest lästa kåseri – av Jessica som vill radera fars dag.