Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Soulpop
Snoh Aalegra
”Legendary love”
(Feels run free)
Fem år efter senaste plattan, r’n’b/soulpärlan ”Temporary highs in the violet skies”, är en av Sveriges mer okända men samtidigt klarast lysande stjärnor tillbaka. Men nu har Snoh Aalegra gått independent – nya fullängdaren ”Legendary love” släpps på egen etikett. Ett modigt, men givetvis också vågat steg.
Då, 2021, var det mest en känsla av 1990-talet som präglade hennes musik, men lagom till den efterlängtade återkomsten har den Uppsalafödda artisten vridit bak klockan ytterligare. Snoh Aalegra har jämförts med Michael Jackson, och i glittrig pampig 1980-talskostym blir det nu ännu mer påtagligt – lyssna till exempel på ”Just friends” eller ”Nothing compares”.
Men referensbiblioteket har såklart plats för mer än så. Mariah Carey kan nämnas, Sade likaså. Visst spökar Fleetwood Mac på ”Warmest shades of blue”? Visst hör man en del Roxette i titelspåret? Soundet tillåts variera också tempomässigt, här finns ballader där allt står på spel liksom mer dansanta låtar som drar åt såväl livsbejakande disco (”Supernova”) som tjusig funk (”I love you”). Här, i det mer upptempoaktigt poppiga, blir albumet nog som allra bäst.
Man kan hävda att de musikaliska förebilderna blir väl tydliga emellanåt. Och är det något decennium som tröskats inom popmusiken de senaste åren, så är det ändå 1980-talet, mycket tack vare The Weeknds världsherravälde post ”Blinding lights”. Samtidigt går det inte att blunda för professionaliteten som präglar hela ”Legendary love”, där ambitiös, smart produktion och excellerande sång utgör en solid helhet. Få sjunger modern soul som Snoh Aalegra, även när det blir förutsägbart. Den osvikligt välkalibrerade känslan för vad som är internationellt gångbart, är alltjämt intakt.
Bästa spår: ”Supernova”
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Gabriel Zetterström.
Läs mer:
Fascinerande verk med ren och oemotståndlig pop
Piggt och angeläget när U2 återvänder med ”Carnaval de luz”