Omkring en miljon britter är så kallade Neet. Det vill säga personer mellan 16 och 24 år som varken arbetar, studerar eller genomgår en yrkesutbildning. Förra året tillsatte regeringen en utredning som ska komma med förslag på hur denna grupp ska minskas.
I morgon tisdag presenterar utredaren Alan Milburn, som tidigare varit hälsominister, sin omfattande rapport. I den riktar han bland annat strålkastarljuset mot det faktum att en växande andel barn som börjar skolan inte klarar av basala saker som att uträtta sina behov på egen hand, rapporterar The Telegraph. Han varnar för att dessa barn löper en större risk att bli arbetslösa som vuxna, eftersom de hamnar på efterkälken redan i ung ålder.
Tidigare i år presenterades en enkätundersökning bland lärare och skolanställda som visade att var fjärde femåring som började i den brittiska motsvarigheten till förskoleklass inte ansågs ha fått tillräcklig potträning. Personalen uppskattade att de lade i genomsnitt 1,4 timmar per dag på att byta blöjor och att hjälpa barn att gå på toaletten.
28 procent av förstaårseleverna uppgavs inte kunna äta och dricka på egen hand. Lika stor var andelen som inte förstod hur man ska hantera en bok på rätt sätt – utan i stället exempelvis svajpade eller klickade på sidorna, skriver The Guardian.
– Det här är inte längre bara ett klassrumsproblem. Det är en systemkris som beror på utarmade resurser, låga förväntningar, växande levnadskostnader och föräldrar som saknar förståelse för hur de ska stötta sina barns utveckling, sade Felicity Gillespie, vd på välgörenhetsorganisationen Kindred Squared som låg bakom undersökningen.
Den brittiska regeringen har som mål att 75 procent av barnen som börjar förskoleklass ska vara ”skolredo” år 2028, att jämföra med dagens 72,3 procent. Alan Milburn väntas föreslå att målet ska höjas till 90 procent år 2030, genom mer stöd till familjer och tidigare ingripanden från myndigheter.
Primärminister Andy Burnham skriver i en debattartikel i The Guardian att han hoppas att utredningen ska leda till ett paradigmskifte i hur landet fångar upp och stöttar barns utveckling.
”För att få ner välfärdskostnaderna för gott måste vi agera i de olika skeden där unga människor kan hamna på efterkälken. Vi måste ingripa långt innan de blir arbetslösa och beroende av staten”, skriver han.

