Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den ukrainska kryssningsroboten Flamingo fick sitt namn efter den rosa färgen på modellens första prototyper. Den färdiga missilen är svart, men smeknamnet och varumärket ”Flamingo” fäste.
Tillverkaren Fire Point har funnits i fyra år, och har etablerat sig som ett av Ukrainas viktigaste försvarsindustribolag, specialiserat på robotar.
Flera Flamingomissiler träffade den 17 november Krimbron, som förbinder den ryskockuperade Krimhalvön med det ryska fastlandet, efter en skur av drönare. Nya attacker mot bron genomfördes två dygn senare, bara timmar innan ledarna för Ryssland, USA och Kina träffades i Shenzhen.
Det var förstås ingen slump. Angreppen hade planerats under lång tid, och kan ha utförts med hjälp av Nato, genom underrättelseinformation från ett amerikanskt spaningsplan som flög över Svarta havet några timmar före attacken.
Detta är ukrainarnas usp: produkter testade inte bara för strid, utan i strid
Att utvecklingen av vapen går blixtsnabbt i Ukraina är väl känt. När jag nyligen intervjuade Fire Points verkställande direktör ställde jag frågor om de modeller av ballistiska robotar bolaget nu snabbt tar fram och som med allt längre räckvidd kan nå mål långt inne i Ryssland – som oljeraffinaderier, vapenfabriker och knutpunkter för all militär logistik.
Vd Iryna Terech medgav att hon hade personliga förhoppningar om användningsområden för vapnen, men påpekade att bolaget aldrig fattar beslut om hur produkterna används. Det gör den ukrainska försvarsmakten, vid större operationer säkerligen med politisk förankring.
Vad vi gör är att följa vad som behövs, betonade Terech, och anpassa produktionen. Målet är billiga, tillförlitliga och effektiva lösningar.
Flamingoattackerna mot Krimbron visar hur samarbetet mellan industri och myndigheter går till i praktiken. Andra länder kan använda händelsen som läroboksexempel.
Kontakterna mellan befälen nära striderna och den ukrainska försvarsindustrins utvecklare är direkta och täta. Det tar bara ett par veckor från det att en ny drönare levereras till att tillverkaren har fått användarnas återkoppling och justerat modellen. I internationella sammanhang är detta ukrainarnas usp, unique selling point, deras konkurrensfördel: produkter testade inte enbart för strid, utan i strid.
Ukrainas allierade, inklusive Sverige, har börjat förstå vad de inte behärskar. Under säkerhetskonferensen Open Arms Fest i Stockholm nyligen hördes svenska militärer sucka över ledtider och hur långsamt militära system utvecklas och implementeras i Sverige och i Europa. Vad som går på några veckor i Ukraina, tar ofta många år eller decennier på andra håll.
Krimbron är inte bara en central transportled, den är också en stark symbol för Vladimir Putins visioner om ett ryskt Ukraina – nu skadad i ett känsligt ögonblick.
Men hur ledtider och militär förmåga snabbt kan kortas är en annan sak. Otåliga ukrainare klagar på byråkratiskt krångel och omfattande pappersexercis vid vapenexport. En vän av fred kan invända att det finns fördelar med att handeln med vapen och annan militär materiel är noga reglerad. I Ukraina är kalkylen enkel: det råder krig, och tid är liv.
Frågan är snarare vilka slutsatser andra länder drar.
Läs mer:
Militärexperten: Attacken mot Krimbron kan få stor betydelse
”Vi kan starta massproduktion av ballistiska missiler om några månader”

