Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En kompis berättade att hon gått på dejt med en kille som på första dejten proklamerat att han var polyamorös. Han förklarade för henne att han inte trodde på monogama relationer. Han var en flod och måste få flyta. ”Men du”, sa han till henne med allvarsam blick, ”du ska bara dejta mig. För alla andra killar är jättedåliga.”
Det är den nivån av dysfunktionell självbild som slår mig när jag läser Dagens Nyheters intervju med Centerpartiets Niels Paarup-Petersen (16/11). En liberal jag normalt genuint uppskattar.
”Utmaningen med Vänsterpartiet är att vi aldrig haft någon dejtingfas”, beklagar sig Paarup-Petersen över partiernas relation. ”De vill direkt in till äktenskap. Men man kanske behöver förlova sig först.”
Det börjar bli mer begripligt att processa spektaklet till regeringsbildning som ett ”Gift vid första ögonkastet”. Något att prata om vid kaffekokaren på jobbet. Och när nu dansken gläntar på dejtningdörren så ska jag berätta för er vad Vänsterpartiet antagligen ser i Centerpartiet:
Här råkar man svajpa en kille som inleder Tinderchatten med att förklara att man inte är lika mycket värd som sina två kompisar som han också har matchat med.
Låter inte det som något killar som spelar spelet säger i bikten på ”Paradise hotel” snarare än en regeringsförhandling?
Och vår centerpartistiska dude tar det en nivå till. Han hotar med att om han inte får exakt som han vill, så kommer han att inleda ett femkantsförhållande med en lobbyist, Ultima Thules största fan, en pingstpastor samt Simona Mohamsson. Och sen gnäller han över att inte ha blivit tillräckligt uppvaktad.
Inte ens Neil Strauss ”The game” innehåller så skruvade tips på hur man förför en kvinna.
Rent objektivt ett mer avtändande beteende än gubben som klev in på SVT:s ”Första dejten” med en varg på huvudet
För att tala klarspråk: Det låter inte som en person som vill inleda en långsiktig seriös relation – utan någon som vill knulla dig. Rent objektivt ett mer avtändande beteende än gubben som klev in på SVT:s ”Första dejten” med en varg på huvudet. Inte ens imamen i ”Uppdrag Granskning” som tyckte att alla förtjänade fyra fruar skulle rekommendera någon alls att inleda en stjärnfamilj med just den här killen.
Vänsterpartiet, å sin sida, har en annan – på alla vis lika avtändande – approach: förnumstigt tjat.
”Om man stänger in sig i en bubbla två mandatperioder och inte ens vill ses på en kaffe blir det svårt att få till en dejt. V har väntat och trugat, men nu är det upp till C att välja sina partners.”
Så beklagar sig Vänsterpartiets vice partiledare Ida Gabrielsson, känd från exakt alla avsnitt av Aktuellt sedan september. ”C beter sig som att dom är offer för ett tvångsäktenskap”, skriver hon på X.
Kalla mig kanskeman, men om någon varje dag med uppriktig blick förklarat för hela svenska folket att den har kongressbeslut på att vi ska gifta oss. Då hade jag också ghostat. Och Gabrielsson verkar inte bry sig ett smack om att Centerpartiet kräver mer frihet i sina relationer än Ulf Lundell.
”Samarbeten såväl som äktenskap bygger på att man vill och att man valt varandra, ibland är det inte perfekt, man behöver lösa saker längs vägen, men ömsesidig respekt är grundläggande”, förmanar hon.
Man kan riktigt höra Serge Gainsbourg stöna i bakgrunden.
Det låter som paret jag en gång hörde i självplockslagret på Ikea – dit relationer reser för att dö
Det här låter inte som början på en relation. Det låter som paret jag en gång hörde i självplockslagret på Ikea – dit relationer reser för att dö. Där kvinnan med mord i blicken muttrade till sin trötte eftersläntrande make: ”Samarbete, var det ja.”
Absolut ingen alls av C och V tycks bry sig om att deras eventuella stjärnfamilj inkluderar ytterligare två rätt bortglömda partier.
Jag kan ändå se den potentiella sexuella energin i det gemensamma storhetsvansinnet: en kinky manosfär–tradwife-kemi. Om det är bra för Sverige vet jag inte. Men de sjuka jävlarna antyder ju någonstans att det här faktiskt ska bli av.
Läs fler texter av Johannes Klenell.

