Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Den 5 oktober beställer jag en illgrön tröja på nätet. Behöver muntras upp i höstrusket. Vad jag inte vet är att detta illvilliga plagg ska förfölja mig som ett spöke i veckor.
Jag får snabbt ett mejl: Din beställning är bekräftad. Vi tar hand om resten.
Vad skönt. Jag ser fram emot att snart få ett paket från Göteborg.
Strax därpå kommer ännu ett mejl: Goda nyheter, vi packar din beställning just nu och den skickas snart. Jag erbjuds även att beställa mer med rabatt.
Den 6 oktober kommer ett nytt mejl: ”Fraktetikett har skrivits ut. Din beställning skickas inom kort.” Informationen är på en detaljnivå jag klarar mig utan.
Samma dag får jag ännu ett mejl där jag uppmanas att recensera företaget. Jag har inget att recensera eftersom jag inte har fått något, annat än en himla massa mejl.
7 oktober: En uppdatering om att paketet kan spåras.
8 oktober: ”Viktig information om din beställning”, en ny påminnelse om att den är spårbar.
Nu börjar jag misstänka att klädaffären i Göteborg är en scam. Det enda de vill är att jag ska klicka på spårningslänken som sannolikt är virussmittad. Så det gör jag inte.
11 oktober: Beställningen förbereds och är tydligen på väg.
Tänk, det har ändå bara gått sex dagar.
14 oktober: Ny uppdatering om att tröjan är spårbar om jag vill se vart den är på väg.
Hem till mig, hoppas jag innerligt.
Det hade varit mer skonsamt att åka till Göteborg och hämta tröjan.
16 oktober: ”En liten koll på din beställning.” Kundservice meddelar att paketet fortfarande är på väg. De ursäktar att spårningsuppdateringar ibland kan vara mindre frekventa i det här skedet, men att det är helt normalt.
Undrar hur många mejl jag gått miste om.
18 oktober: Vi räknar med en ny fraktuppdatering i morgon.
19 oktober: Din beställning kommer snart fram, den är på väg.
20 oktober: Fraktuppdatering för din vara.
21 oktober: Goda nyheter, din beställning har levererats.
Tror knappt att det är sant. Sexton dagars intensivt mejlspam har påverkat mitt sympatiska nervsystem på ett gravt hälsovådligt sätt. Det hade varit mer skonsamt att åka till Göteborg och hämta tröjan.
Tröjan kom till slut, men var tyvärr för liten. Ska jag skicka tillbaka den? Nej, jag har ingen lust att följa den illvilliga tröjans trassliga väg tillbaka till västkusten. Det får bli en dyrköpt lärtröja.
Läs fler kåserier:
Jessicas förra: Jag vill radera fars dag
Jessica-klassikern – om att hantera sin 50-årskris.
Veckans mest lästa kåseri – av n’Jonas.

