Mamman, vars femåriga dotter dog i branden, vill bara att allt det här ska vara över, säger försvarsadvokaten under rättegångens sista dag i Göteborg. Den åtalade kvinnan bekräftar det sagda genom hela sin uppenbarelse. Liten och tunn, klädd i häktets mjuka gröna kläder, sitter hon uppkrupen i stolen, bortvänd från åskådarplatserna, med håret över ansiktet och händerna för öronen.
Så har hon suttit i nästan sju dagar under den tid bevisen mot henne lagts fram.
Rätten har fått se bilder av dottern ensam i hemmet. Och loggar från parkeringsappar som styrker att den ensamstående mamman var på annat håll. Timmar i sträck. Nätter igenom. De har också fått höra ett röstmeddelande från 2022 – när flickan bara var 2 år gammal – där mamman berättar att hon sovit hos en man två nätter på raken och planerar för en tredje. Dottern är varje natt kvar hemma, ensam i spjälsängen.
Men kvinnan har inte orkat lyssna och inte velat titta på det som lagts fram emot henne.
– Jag vill påminna rätten om att hon faktiskt är en mamma som har mist sin dotter. Det är ingen kallsinnig person som sitter här. Hur det än slutar här inne, finns flickan inte kvar där ute, säger advokat Sofia Hansson.
Åklagarna ser mycket få förmildrande omständigheter i fallet. De kallar situationen hon lämnade dottern i för ”tortyrliknande” och beskriver hemmet som ”ett slags fängelse”. När branden tog fart – troligen efter att flickan själv råkat starta den med kvarglömda tändare inne i barnkammaren – var mamman borta och femåringen kunde inte ta sig ut. Inte heller kunde nån annan larmas, för brandvarnaren var nedplockad och när mamman såg rök på bilderna som hennes övervakningskameror skickade till mobilen, ringde hon inte omedelbart 112.
– Det är en oaktsamhet som går mot likgiltighet, säger åklagare Tomas Engman.
Tillsammans med kollegan Sara Selheden yrkar han på sex års fängelse för den åtalade mamman. I sista stund utökade de tiden de anser att brotten har begåtts. Det beror på det där röstmeddelandet från 2022. I åtalet pågick det påstådda frihetsberövandet ett drygt halvår – från och med hösten 2025, fram till flickans död. På rättegångens sista dag ändrar åklagarsidan alltså tiden till tre och ett halvt år.
– Vi tycker att vittnesuppgifter som framkommit under förhandlingarna styrker innehållet i det som sägs på inspelningen, säger åklagare Sara Selheden.
Försvaret vänder sig starkt mot tilltaget, men den åtalade vill som sagt inte förlänga processen och advokaten nöjer sig med en markering.
– Det är inte särskilt elegant att göra så här, säger Sofia Hansson.
Hon menar att varje dag i rätten varit en kamp för hennes klient, som redan tidigare lever med diagnosen svår PTSD.
– Om rätten landar i att hon är skyldig, måste påföljden definitivt påverkas av detta. Hon har inte varit vid sina sinnens fulla bruk, säger Sofia Hansson, som anser att tre, eller möjligen tre och ett halvt år, är ett rimligt straffvärde för det åklagaren påstår att mamman gjort.
Utöver detta vill advokaten påminna om samhällets misslyckande i fallet. Socialtjänsten kände till familjen. Minst två anmälningar om att flickan lämnades ensam hemma gjordes, men utredningarna lades snabbt ner. Utan hembesök.
– Det tar inte på något sätt bort ansvaret från min klient, men man kan inte bortse från att myndigheten har lyst med sin frånvaro.
Om en vecka meddelas dom. Kvinnan ska stanna i häkte fram till dess men slipper restriktioner. Socialtjänsten har gjort en Lex Sara-anmälan av sig själva, och efter det kommer Ivo att utreda saken.
