Med ett smittande skratt leder Gunvor Hellström samtalet runt fikabordet.
– Vet du vad jag kallar det här stället för? Lyxfängelset, säger hon och kaffet skvalpar i kopparna.
Hon är 100 år och går med snabba steg med hjälp av rullatorn genom de ljusa korridorerna på Villa Dalénum. Äldreboendet ligger på Lidingö i Stockholm och drivs av Vardaga som är en del av omsorgskoncernen Ambea.
Nio av tio i personalen är från ett annat land.
Inom svensk vård och omsorg är i dag en stor del av medarbetarna födda i ett land utanför EU och EES. Majoriteten av dem har kommit till Sverige som flyktingar eller anhöriga till flyktingar, visar siffror som DN har tagit fram med hjälp av Statistiska centralbyrån, SCB.
Två yrkesgrupper sticker ut i statistiken. Tre av tio undersköterskor kommer från länder utanför EU och EES. För vårdbiträden är motsvarande siffra mer än hälften.
Andelen utrikesfödda är större i vården och omsorgen jämfört med arbetsmarknaden i stort. Och nu finns en oro för framtiden.
Framför allt äldreomsorgen – som är kommunernas ansvar – är i dag helt beroende av människor som har lämnat sitt födelseland och startat ett nytt liv i Sverige. Precis som Navid Hosseini, som kom under flyktingvågen 2015.
Nu sitter han i ett sällskap med tre damer. Det är måndag eftermiddag på Villa Dalénum och sockerkaka med grädde till kaffet.
Vissa historier hinner upprepas minst fyra gånger innan tallrikarna dukas av. Navid Hosseini lyssnar och bekräftar.
Han är demensansvarig på avdelningen. Kom hit som praktikant. Läste vidare till undersköterska och är nu i startgroparna för att utbilda sig till sjuksköterska.
– Jag har alltid varit en lugn person, fri från stress och har fått höra att jag passar för det här arbetet, säger Navid Hosseini.
Under fikat får han en klapp på kinden.
Sveriges mer restriktiva migrationspolitik riskerar att försvåra välfärdens kompetensförsörjning. Det larmade Sveriges kommuner och regioner, SKR, om i slutet av förra året.
Då kom siffror som visar att andelen utrikesfödda i den kommunala omsorgen ökat från 13 till 22 procent under åren 2014 till 2024.
En orsak till det är att äldreomsorgen tillsammans med kommuner, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen aktivt jobbat för att rekrytera utrikesfödda – och därmed blivit en del i Sveriges arbete med integration.
– Ganska snabbt insåg vi att det är en win win. Fasiken, vi hittar ju så himla bra medarbetare. Vi har jobb och jobb är en väg in i samhället, säger Nina Thoren Forsanker, kompetens- och mångfaldsstrateg på omsorgsföretaget Ambea.
På Villa Dalénum har många fått sitt första riktiga jobb i Sverige inom äldreomsorgen.
Verksamhetschefen Jessica Leü berättar att det oftast bara krävs några veckor för att hon ska se om en person passar för jobbet.
– Jag ser potential när någon är genuint intresserad av att arbeta med människor och är öppen för att utveckla sin svenska, säger hon.
I Socialstyrelsens senaste brukarundersökning lyckades äldreboendet nå hundra procent i de boendes gradering av ”trygghet” och ”nöjdhet”. Jessica Leü säger stolt att det beror på en medveten satsning på att få fler fast anställda.
För att hitta nya bra medarbetare är hennes strategi att ge människor en chans. Hon håller dörren öppen för studenter, praktikanter, långtidsarbetslösa och sommarjobbare.
– Sedan ligger det ett stort ansvar på mig som chef och på Vardaga som företag att lyfta människor, skapa trygghet, peppa och våga gå vidare.
Och behovet av att hitta fler lämpliga kollegor blir bara större.
Nyligen meddelade Socialstyrelsen att svensk äldreomsorg behöver rekrytera minst 50 000 nya medarbetare bara fram till år 2030.
– Jag upplever inte att svenska folket förstår vilken kompetensförsörjningsutmaning vi har framåt. Det föds nästan inga barn, vi har väldigt lite invandring och en extremt åldrande befolkning, säger Sebastian Nydén, kommunchef i västgötska Svenljunga med knappt 11 000 invånare.
Kommunen styrs av en borgerlig minoritet och var en av de första som svarade på det uppmärksammade brevet om återvandring innan det blev ”politik av det”, som kommunchefen själv uttrycker det.
Svenljunga tackade likt många andra nej till ett möte med regeringens nationella samordnare kring frivillig återvandring eftersom det krockar med kommunens behov, berättar Sebastian Nydén.
– Vi sliter för att behålla varenda skattebetalare och vår kompetens. Vi har jättemycket människor med invandrarbakgrund som gör ett kanonjobb i våra verksamheter. Vi behöver varenda människa och har varit rätt duktiga på integration här nere, säger han.
Att svenska kommuner – oavsett styre – till stor del har en annan syn på invandring än regeringen och Sverigedemokraterna bekräftas av forskning från Linköpings universitet.
I en enkät svarar nästan 80 procent att flyktingmottagande fyller kommunala behov. Hälften av dessa kommuner anser att de har ett behov av att ta emot fler flyktingar.
Sebastian Nydén berättar att Svenljunga välkomnade en stor grupp ensamkommande vid flyktingvågen 2015. En hel del jobbar kvar i kommunen. Flera har köpt villa.
– Vi tog ett jättestort ansvar då men har tjänat sjukt mycket på det. Jag förstår storkommuner där man har det tufft med integration och gängkriminalitet. Men det drabbar nästan inte oss alls här ute.
Efter pandemin kom stark kritik mot äldreomsorgen i Sverige. En del handlade om att personalen pratar för dålig svenska och att det utgör en risk.
I dag är Socialstyrelsens bedömning att språkkunskaperna fortfarande behöver bli bättre. I sommar träder det så kallade språkkravet i kraft.
Villa Dalénums verksamhetschef Jessica Leü håller med om att språket är en utmaning men hon ser lösningar.
Personalen utbildas i vårdsvenska och det finns språkcoacher som stöttar i vardagen. Ingen pratar något annat språk på jobbet, berättar hon.
– Man måste kunna svenska för att arbeta i vården. Så enkelt är det.
I Gunvor Hellströms lägenhet på äldreboendet finns en skänk full med fotoböcker och minnen från ett väldigt långt liv.
Hon kommer från Göteborg. Navid Hosseini är född i Iran, i en familj med ursprung från Afghanistan.
Han var tonåring när han kom till Sverige. Drygt tio år senare är han tacksam för att han fick chansen att prova på att jobba inom svensk äldreomsorg.
– Det är ett ställe där du kan utveckla dig, försörja dig, utveckla språket och en framtidsbransch. Att arbeta med människor är väldigt intressant, säger han.
På jobbet har Navid Hosseini även träffat kärleken. Hans sambo kom till Sverige som flykting från Ukraina. Nu ska hon precis som han läsa vidare till sjuksköterska.
Varför väljer så många utrikesfödda den här yrkesbanan?
– För att det behövs mycket människor i vården. Men det är också en bra väg till en bättre framtid.
Fakta.Allt fler blir allt äldre
● Fram till år 2034 beräknas Sveriges befolkning som är 80 år och äldre ha ökat med 32,1 procent.
● Ökningen av svenskar i arbetsför ålder är betydligt mindre. 20–66-åringarna väntas bli 1,9 procent fler. Befolkningen som är 67–70 år ökar med 5,5 procent fram till 2034.
● Under samma period minskar åldersgruppen 0–19-åringar med 8,5 procent.
Källa: SKR, SCB
Fakta.Språkkravet
• Den första juli i år träder språkkravet i kraft inom äldreomsorgen.
• Det innebär att arbetsgivare får ett tydligare ansvar för att personalen kan, eller får möjlighet att lära sig, tillräckligt bra svenska.
• Redan före pandemin larmade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, om risker med bristande språkkunskaper inom äldreomsorgen.
• I Socialstyrelsens senaste brukarundersökning svarar nästan 90 procent av de äldre som har hemtjänst och drygt 80 procent av dem som bor på ett särskilt boende att de förstår personalen tillräckligt bra.
Källa: Socialstyrelsen
