Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Konsert
TLC, Kaytranada
Scen: Rosendal garden party, Stockholm
Man får välja hur man ska se på Stockholmsfestivalen Rosendal garden party. Å ena sidan är den som allt det sämsta med Way out west. Festivalområdet nås till exempel genom en merch-allé där andrahandsjätten Sellpy gör reklam genom att skapa illusionen av en loppmarknad. Väl inne har man plötsligt köpt en smörgås för 150 kronor, eller så står man i toalettkö i en timme. Å andra sidan är Djurgården en vacker plats och Rosendal garden party en arrangör som bokar roliga och oväntade akter.
Som allra bäst verkar folk trivas framför dj-båset i en grönskande dunge i anslutning till matvagnsparkeringen. Här är det festivalstämning på riktigt, och bland andra dj:n Viet-naam står för musiken mellan de stora spelningarna.
Dagens dragplåster är den ikoniska r’n’b-duon TLC som bjuder på en glittrande men ojämn show som hade tjänat på att skalas av flera lager. Förutom sina oemotståndliga hits från genombrottsskivan ”Crazysexycool” har de med sig ett stort band och ett gäng taggade och paljettäckta dansare, varav en gör bakåtvolter på scen lite då och då. Låtarna som framförs är mest remixversioner, nästan ingen får stå för sig själv. Mest plats av alla tar dj:n som vid flera tillfällen ges fritt spelrum att ta över scenen, bland annat med ett märkligt utdraget house-set innan T-Boz och Chilli kliver på igen efter en paus backstage. Alltihop omges av en sällsynt spretig grafik, ömsom något slags skärmsläckare i neonfärger, ömsom vackra molnformationer, solnedgångar och vattenfall.
Allt är ändå förlåtet när de avslutar med odödliga ”No scrubs” och ”Waterfalls”. Då är sommarkvällen räddad och då känner man att TLC är för evigt, som de själva uttrycker det på scen.
Mer sammansatt blir det när dj:n Kaytranada kliver upp som kvällens sista akt, iförd solglasögon och blå adidassneakers. Många av festivalgästerna har vid det här laget försetts av Pepsi med blå ledstavar som guppar runt i folkhavet i takt med hits som ”Snap my finger”. Till en början ser man bara kanadensaren som en silhuett bakom sitt bord, men mot slutet klär han av sig jackan och tar alltmer plats, gör armhävningar och poserar för publiken till storslagna danslåtar som ”Vex oh”, ”Blax” och ”Weird”. Han har oss i sitt grepp tills klockan slår tolv och han, får man gissa, blir nedkallad från scen. ”Oops, mitt fel, måste dra”, säger han och försvinner in backstage.
Läs mer: Chilli i TLC: ”Den yngre generationen älskar 90-talsmusik”
