Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Samlingsutställning
”Utan gränser”
Arkdes, Stockholm. Visas t o m 23/9 2027
Om den inhemska svenska arkitekturen emellanåt kan tyckas lite blodfattig, så finns det flera exempel på spektakulär svensk arkitektur utanför landets gränser. I den första utställningen på Arkdes efter sammanslagningen med Moderna museet visas nu ett antal utlandssvenska och inhemska projekt som fått ett internationellt genomslag.
Ett iögonfallande exempel är de monumentala vattentorn som den dansk-svenska arkitekten Malene Bjørn ritade på uppdrag av svenska Vattenbyggnadsbyrån (nuvarande Sweco) i Kuwait år 1977.
De himlasträvande tornen i det platta ökenlandskapet kan föra tankarna till såväl Tintins rymdraketer som tevetornet i Berlin och arabiska minareter. De blev snabbt något av ett varumärke för den lilla ökennationen. Malene Bjørn själv hamnade dock i skuggan av projektets manliga arkitekt och drev senare en mångårig kamp för att få ett erkännande för sitt arbete.
Vattenbyggnadsbyrån låg också bakom ett par andra spektakulära projekt, som flytten av templet Abu Simbel i Egypten när Assuandammen byggdes i 1960-talets mitt. I utställningen visar konstnären Mikaela Steby Stenfalk en stor modell av tempelplatsen, inspirerad av hennes egen morfar som var engagerad i projektet när det begav sig.
Ett mer obskyrt utlandsprojekt är gruvsamhället Yekepa som Vattenbyggnadsbyrån uppförde i en djungel i Liberia i 1950-talets mitt. Inspirationen till bygget hämtades från den västmanländska bruksorten Gyttorp, ritad av den engelsk-svenska arkitekten Ralph Erskine några år tidigare.
Att så många projekt i utställningen hämtats från Vattenbyggnadsbyrån/Sweco förklaras aldrig i utställningen. Gissningsvis handlar det om en större donation eller en djupdykning i Arkdes arkiv, men det borde ha redovisats – som det är nu sticker det i ögonen att en privat aktör får så stort fokus på ett statligt museum.
Titeln ”Utan gränser” är lånad från en konstnärlig installation vid Mosebacke i Stockholm 1957. I en sfärisk byggnad som balanserade på stöttor utanför Kägelbanan kunde besökarna ta del av en utställning som handlade om frågor som är nog så aktuella i dag – som globala orättvisor och migration. Inne i byggnaden fanns en 600 kvadratmeter stor målning av Sven X:et Erixson på temat öppna gränser.
Den sfäriska formen fick sin återkomst i huvudstaden 1989, när Globen (eller Avicii Arena som den kallas i dag) invigdes. Globen skapades ursprungligen som spelplats för ishockey-VM 1989, och stod samma år värd för såväl Melodifestivalen som en mässa med påve Johannes Paulus II.
I dag framstår Globen som ett av stadens främsta landmärken från efterkrigstiden – synd bara att den skyms av den betydligt mindre intressanta Tele 2 Arena (eller 3Arena som den heter i dag) vid infarten mot stan söderifrån.
De internationella projekten i den här luftigt gestaltade och nostalgitäta utställningen må vara ett stickspår till den etablerade svenska arkitekturhistorien. Men just därför är de intressanta. För mig blir frågan hur Sverige och Stockholm hade sett ut om de storslagna visionerna fått växa även på hemmaplan.
Läs mer om konst och form på dn.se