Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Sakprosa
America Vera-Zavala
”Fiesta! Memoarer från upprorets tid”
Ordfront, 338 sidor.
Sommaren 2001 stod jag på dansgolvet på Hultsfredsfestivalens backstageområde. Tältet var smockfullt, men plötsligt blev det alldeles tyst. Med mikrofon i handen klättrade Jason Diakité upp på dj-båset. Han ropade: ”Polisen skjuter demonstranter i Göteborg!”. Jag minns att jag undrade om det höll på att bli krig.
Skildringarna av de ödesdigra dagarna under toppmötet i Göteborg 2001 har sedan dess varit många. I böcker, i tv, på film har människor som på olika sätt berördes av konfrontationen mellan en radikal ungdomsrörelse och en illa fungerande ordningsmakt delat med sig av sina upplevelser.
I ”Fiesta!” adderar nu författaren och dramatikern America Vera-Zavala till historieskrivningen. Som ansiktet utåt för den svenska grenen av det globaliseringskritiska nätverket Attac befann hon sig i centrum för händelserna i Göteborg. Ska hon skriva om sitt liv kan hon alltså inte undvika att berätta om ”den jävla helgen”.
Den nya boken har undertiteln ”Memoarer från upprorets tid” och är egentligen en bredare berättelse om en ung kvinna med drömmar om en annan värld. Precis som Karin Pettersson gjorde i fjol i ”Förbannelsen”, riktar Vera-Zavala förstoringsglaset mot hur tomrummet efter kommunismens fall under tidigt 1990-talet lämnade fältet öppet för nya, politiska strömningar. Historien var inte slut, som Francis Fukuyama påstod. Den fortsatte. Med nyliberalism och avregleringar i Petterssons berättelse. Med internationell mobilisering för jämlikhet, rättvisa och solidaritet i Vera-Zavalas.
Om ”Förbannelsen” var byråkratens och reformistens historia, är ”Fiesta!” aktivistens och revolutionärens
Om ”Förbannelsen” var byråkratens och reformistens historia, är ”Fiesta!” aktivistens och revolutionärens. Den skildrar en rörelse som den uppenbara ledaren Vera-Zavala hävdar är ledarlös, där organisering sker via internet och där idéer som skuldavskrivning för fattiga länder och skatt på internationella valutatransaktioner driver engagemanget.
Det är fester, diskussioner och demonstrationer, men när polisen skjuter i Göteborg börjar luften pysa ur. Vera-Zavala är fortfarande arg på dem som startade kravallerna. Och på medierna, som inte visade ”en enda bild på en ’vanlig aktivist’ eller ’vanlig demonstration’”. Attac blev, som hon ser det, i omgivningens ögon synonymt med huliganism.
Möjligen hade argumentationen varit mer övertygande om bokens form varit annorlunda. Svenska Attacs it-girl har en oemotsäglig förmåga att fånga människors uppmärksamhet, men ”Fiesta!” är rörig. Samma händelser och tankar återkommer flera gånger, texten hoppar mellan tempus, ibland till och med i samma mening, prosan är slarvig och den lösa ramen på tema ”fest” inte tillräckligt förankrad i stoffet.
Visst har antiglobaliseringsrörelsen i allmänhet och Göteborgskravallerna i synnerhet på många sätt format oss som var unga under de här åren. Men precis som strömningarna Vera-Zavala skildrar präglades av ideologisk fragmentering och en ovilja mot att föra protokoll, framstår ”Fiesta!” mest som ett sammelsurium av diverse reflektioner och infall.
För den som söker en förklaring till varför de progressiva idéerna från 00-talet inte dansade mycket längre än en sommar, finns nog en ledtråd i den här bokens påfallande brist på struktur.
Läs fler texter av Sara Martinsson och andra av DN:s bokrecensioner
