Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Välkommen till den 14 juni 1939.
Sverige har drygt sex miljoner invånare. Dagens förstasida präglas av en viss sommartorka.
Längst ner till höger lockar en notis av det lättsammare slaget, med fortsättning på sista sidan.
Hitlers partikassa från 1923 har hittats i en koffert på en vind i Stockholm.
”Nu ha pengarna, som kunde räknas i miljoner, eftersom det rörde sig om inflationsvaluta, genom tyske ministerns i Stockholm försorg återlämnats till den tyske rikskanslern. Kassan är naturligtvis utan ekonomiskt värde, men bland nazistiska kuriositeter bör den få en hedersplats, och Hitler är också mycket glad åt gåvan.”
Vi hoppar till sista sidan och får veta att efter nazisternas misslyckade ölkällarkupp i november 1923, när Hitler fängslades och nazistpartiet förbjöds, ”uppstod en viss panik i partikretsarna”. Ingen ville ta ansvar för partikassan. Någon erinrade sig en svensk som han träffat på partiets ”stamlokus” i München. Kunde svensken förvara kassan? Jo, det gick han med på. För säkerhets skull grävdes kofferten ner i hans trädgård.
När han lämnade München för att flytta hem försökte han återlämna kofferten, men ingen ville ta emot den, så den fick följa med hem och glömdes bort på en vind i Stockholm.
Notisen slutar: ”För någon tid sedan kom saken på tal i München och Berlin, och man beslöt att göra efterforskningar i Stockholm.”
Om man någonsin velat vara en fluga på väggen hade det varit i rummet där saken kom på tal.
”Du förresten, om vi lämnar invasionsplanerna av Polen för ett tag … vad tror du hände med vår gamla partikassa?”
Jag googlar mig halvt fördärvad, men historien har inte lämnat avtryck någonstans
Men vem var den mystiske stockholmaren?
Historien är kittlande vag i konturerna. Inga namn nämns, förutom Hitler själv och ”tyske ministern i Stockholm”, alltså chefen för legationen i Stockholm. (Ett dylikt högdjur titulerades minister, eller envoyé.)
Stockholmaren grävde upp kofferten ”efter några år”.
Och ”för någon tid sedan kom saken på tal i München och Berlin” …
Vagheter, vagheter, vagheter.
Jag googlar mig halvt fördärvad, men historien har inte lämnat avtryck någonstans.
Jag återvänder till notisens inledning för att få veta vem som skrivit den. Många notiser inleds med ”T.T.”, vilket betyder att avsändaren är Tidningarnas Telegrambyrå. Eller ”Från Dagens Nyheters Oslokorrespondent”.
Men under rubriken om nazisternas förlupna partikassa står det: ”Privat till Dagens Nyheter. München, tisdag.”
Vadå ”privat”?
Enligt Chat GPT betyder det att tidningen fått uppgiften genom ett privat brev, telegram eller telefonsamtal, eller att källan inte ville bli namngiven offentligt. ”Tidningar på 1930-talet publicerade ibland spektakulära berättelser från privata källor som senare visade sig vara överdrivna eller felaktiga.”
”Nyheten” om kofferten på vindskontoret kan alltså ha varit helt och hållet uppdiktad.
Men av vem? Och i vilket syfte?
Var det en snedseglare som ville skarva ihop till dagens sejdlar? Eller en sysslolös praktikant på Goebbels propagandaministerium?
Eller är det rätt och slätt ”fake news” som inte ens är news, utan bara fake?
Ingen aning. Morgondagens tidning låg redan i tryckpressarna.
Läs fler texter av Bengt Ohlsson.
Läs alla artiklar i DN:s arkiv.
