Hon har inte sett sin pappa sedan 2002, då han låg på ett fängelsesjukhus i Eritrea. Då hade hon inte kunnat föreställa sig att hon ännu 2025 skulle vänta på han skulle släppas fri.
I ett uttalande som hon skrev tillsammans med sin syster Danait, beskriver Betlehem situationen som ett dödläge.
”Det måste få ett slut. Cykeln upprepar sig: Sverige begär frigivning, Eritrea säger att vår pappa lever – men levererar inga bevis och inga resultat”, står det i uttalandet.
Utrikesministerns besök i Eritrea och möte med representanter för landets regering i veckan väckte vissa förhoppningar, berättar hon.
– Jag tänkte att det skulle ske något nytt. Och på sätt och vis är det ett bra tecken att de har träffats i Eritrea och att Sverige har fått en inbjudan att komma dit. Men samtidigt är det ändå en besvikelse så klart att det inte lett till något mer.
Under fredagens presskonferens sa utrikesministern Maria Malmer Stenergard att man inte fått några konreta livsbevis – men att inget har förändrat Utrikesdepartementets bedömning att Dawit Isaak är vid liv.
För Betlehem Isaak kvarstår många frågetecken.
– Efter 24 år i fängelse utan kontakt och utan rättegång så är ju ett sånt bevis det minsta man kan begära. Det är djupt oroande och en stor besvikelse att Sverige återigen inte lyckades säkra livsbevis för pappa, säger Betlehem Isaak.
Vad hoppas du ska hända nu?
– Jag hoppas att man bara ställer krav på riktigt, att Sverige begär frigivning och att Eritrea öppet säger att vår pappa lever. Frågan vi fortsätter att ställa oss är vad Sverige gör konkret för att möjliggöra detta.
Själv har hon aldrig slutat tro på att hennes pappa är vid liv.
– Min magkänsla är att han kommer bli fri. Det har jag alltid känt, säger Betlehem.
