Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Man kan inte anklaga Donald Trump för att inte utmana sina väljare. Först startade han ett krig i Mellanöstern i strid med sitt viktigaste vallöfte. Sedan avslutade han, eller försöker avsluta, det kriget på ett sätt som gjort krigshetsarna kring honom djupt besvikna.
I dagarna framkom det att privatpersonen Trump tjänat över 20 miljarder kronor sedan han återvände till Vita huset på kryptoaffärer. Ett mjölkande av ämbetet som den ofta Trumpvänliga sajten The Free Press konstaterar saknar motstycke i den moderna presidenthistorien. Trump, skriver The Free Press, är till salu, och alla auktoritära stater vet hur man drar nytta av den skamlösheten.
Det som utspelades i Washington under lördagens nationaldagsfirande var en prövning av ett annat slag, ett test av väljarnas fysiska motståndskraft och uthållighet. Det var som väntat helvetiskt varmt i Washington under gårdagen – en av de hetare dagarna i huvudstaden sedan temperaturmätningarna inleddes i USA. Epicentrum för firandet i Washington är den jättelika och i stora delar skuggfria gräsytan som breder ut sig i huvudstadens mitt. Ett inferno av hetta, en ångande kittel.
De var som fångade i en jättelik eldsvåda
Många av Trumps mest hängivna väljare är medelålders och överviktiga, vilket gör dem extra utsatta i extremt väder. Trumpväljare som rest till Washington för 250-årsdagen vacklade omkring i det stekheta soldiset med tomma blickar, i kläder drypande av svett, med svullna ansikten och rödsåriga utslag på huden. De var som fångade i en jättelik eldsvåda, liksom bortom förmågan att fatta rationella beslut för sig själva.
I mitten av den bygdemarknad som slagits upp på the Mall stod några enkla picknickbord i trä. Jag såg en medelålders kvinna som rullade in under bordet, i den smala skuggan därunder lade hon sig i framstupa sidoläge.
Jag såg en annan kvinna i t-shirt med trycket 1776 – året då USA blev självständigt – som drösade ihop mot en lyktstolpe och tryckte en blötlagd trasa mot tinningen. Ytterligare en besökare låg raklång på trottoaren, avdomnad med händerna för ögonen. Detta var vid halvfem på eftermiddagen då kön till Trumps kvällstal stått stilla i ett par timmar under gassande sol.
Högt över besökarna dånade samtidigt militärmaktens vidunderliga jetplan. Diskrepansen mellan de orörliga människorna på marken, som fastbrända i asfalten, och de ljusa flygplanskropparna som roterade viktlöst i molnen var effektfull. Men uppvisningen tycktes också påminna om det utrikespolitiska sveket som Trump utsatt sina väljare för. Utan tvekan är USA:s flygvapen mäktiga, mäktigast i världen. Men hur mäktiga i praktiken? Var det inte en av läxorna i Iran – att militär överhöghet inte är en garant för geopolitisk suveränitet, för framgång i nutida krig?
Sedan kom regnet. Och över 300 000 firare som väntat i timmar för att komma in på Trumps tal fick återvända ut igen. Blott en tredjedel kom tillbaka.
Talet var en lista över amerikanska triumfer
Först vid kvart över elva äntrade Trump scenen. Jag tänkte på den sjubarnsfamilj som jag stött ihop med på morgonen, som tagit tunnelbanan från Fort Washington till centrum vid halv sju på morgonen och var fast beslutna om att stanna till the bitter end.
Talet var en lista över amerikanska triumfer, många militära, och upp på scenen stapplade krigsveteran efter krigsveteran, med en plirande 107-åring i täten. Men eftersom Trump är Trump vävde han också in sina egna politiska käpphästar i 250-årsfirandet.
Presidenten ryade bland annat om vikten av att klubba igenom Save America Act, det lagförslag som skulle kräva att folk legitimerar sig i röstlokalerna i samtliga delstater i framtiden. Lagen har stoppats i senaten, där Trumps vanligtvis följsamma Republikaner har majoritet. En anledning är att Trumps eget parti med stor sannolikhet skulle förlora på en sådan reform, eftersom presidenten tilltalar så många väljare utan pass eller andra identifikationshandlingar.
Se där ytterligare en utmaning av den egna väljarkåren.