Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Poeten Olivia Bergdahl skriver att jag borde be Chat GPT förklara föreningsdemokrati för mig (28/5). Men en debattartikel i DN är inte en motion till Författarförbundets stämma. Det är offentlig debatt, det vill säga ett tydligt utövande av en bredare demokrati än föreningsdemokrati. Att bemöta argument i tidningen är att delta i ett samtal som angår långt fler än Författarförbundets medlemmar.
Dessutom kallar Bergdahl mig för ”utomstående” för att jag är förlagschef på Fri tanke förlag. Möjligen har hon missat att jag också är författare med sju facklitterära böcker bakom mig, och därför också fullt kapabel att argumentera i dessa frågor i rollen som författare.
För tydlighetens skull: jag har aldrig kallat den demokratiska processen för sabotage. Min poäng var att det hade varit ett misstag att underminera Författarförbundets förhandlingsarbete innan det ens hunnit ge resultat. Tack och lov röstade en majoritet av medlemmarna för att vara kvar i projektet med en svensk språkmodell och alltså inte vända ryggen åt framtiden.
I Expressen (4/6) kritiseras jag också av Andreas Tranvik, doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Det märkliga är att jag tror att Tranvik och jag egentligen är överens. Jag är ganska säker på att AI kommer att medföra dramatiska negativa effekter. Riskerna med urholkad kognitiv inlärning och ”kognitiv outsourcing” är påtagliga. Detta är ett mycket reellt problem som jag tror kommer ha långsiktiga skadliga effekter.
Tillämpad AI inom medicinsk forskning kommer sannolikt att rädda många människoliv. Jag ser också hur nya AI-modeller numera kan bevisa matematiska teorem
Men jag ser också hur AI-modeller som till exempel Alpha Fold löser problem med proteinstrukturer som mycket påtagligt accelererar den medicinska forskningen och som därför belönades med Nobelpriset i kemi för ett par år sedan. Tillämpad AI inom medicinsk forskning kommer sannolikt att rädda många människoliv. Jag ser också hur nya AI-modeller numera kan bevisa matematiska teorem (eller för att vara petig, falsifiera matematiska antaganden) som mänskliga matematiker misslyckats med under de senaste 80 åren.
Tranvik skriver lite raljant att ”Sturmark är uppenbarligen kapabel att erkänna att de upphovsrättsliga klagomålen från författare och översättare är berättigade”. Ja naturligtvis är de berättigade. Men jag tror och hoppas att Tranvik också är kapabel att se att min poäng var språkpolitisk: antingen en svensk språklig infrastruktur vi äger, eller svenskan som bisyssla i amerikanska/kinesiska språkmodeller.
Tranvik ställer den retoriska frågan ”Står inte Sturmarks text rentav och faller med en klassisk teknikdeterministisk topos?” Men Tranviks anklagelse om determinism träffar honom själv, fast omvänt. Han behandlar AI:ns skadeverkningar som fasta egenskaper hos tekniken, oavsett vem som bygger den och hur. Men det svenska språkmodellprojektet är ju exakt det han efterlyser: ett försök att ”ta makten över tekniken” med samtycke, licensiering och ersättning till upphovspersoner.
Detta handlar inte bara om upphovsrätt, utan om vem som får forma den intelligens som allt fler människor kommer att tänka, skriva och lära tillsammans med
Slutligen: Bergdahl undrar vems intressen jag företräder. Svaret är enkelt: Det svenska språket och skolungdomars tillgång till det. Detta handlar inte bara om upphovsrätt, utan om vem som får forma den intelligens som allt fler människor kommer att tänka, skriva och lära tillsammans med.
Den intressantare frågan är vilkas intressen som hade gynnats av att vi avstår detta projekt, och de sitter i Silicon Valley, inte i Författarförbundet.
Läs mer:
Författare vill bromsa AI-satsning på svensk språkmodell
Christer Sturmark: Jag föredrar en AI som faktiskt vet vem Karin Boye är
Olivia Bergdahl: Kanske kan ChatGPT förklara för Sturmark vad demokrati betyder?