Dahlqvist: ”Ingen jag unnar en guldmedalj mer än Linn”

Linn Svahn har vunnit 14 sprintlopp i världscupen mot Jonna Sundlings 13. Men när Sundling radat upp medaljer på mästerskap – bland annat fyra raka guld i sprint – har Linn Svahn missat mästerskap på mästerskap.

Oturen började den 6 februari 2021 i Ulricehamn. Ett fall och en skadad axel blev början på en lång följetong. Inte bara kunde hon inte göra sig själv rättvisa i VM den vintern utan hon missade även OS i Peking 2022. VM i Planica 2023 slutade snöpligt med två fjärdeplatser.

VM i Trondheim förra vintern skulle bli en bejublad comeback. Då föll hon på en isfläck dagen före mästerskapsstart och hjärnskakningen hon ådrog sig påverkar henne än i dag.

– Vi har saknat henne och det är jättekul att hon är tillbaka och jag unnar henne verkligen den här segern. Det känns bara väldigt kul att vi får vara … nu känns vi som ett helt lag, säger Jonna Sundling.

Landslagschef Anders Byström hoppas att Linn Svahn är stolt och att hon fäller en glädjetår. Han har lidit med sin stjärna.

– Vi har ju nästan suttit sista veckan här och bara ”nu får ingenting hända Linn”. Och det har det inte gjort som tur är, men i sista backen tänkte man ”bara stå på benen nu”, och det gjorde hon. Så värdefullt.

Byström vill hylla även Sundling, som knäckte många konkurrenter på väg mot finalen, och Dahlqvist, som gick den andra semifinalen och fick kort vila till uppgörelsen. Men hjärtat klappar lite extra för Svahn en dag som denna.

Han har fått ge guldmedaljören en kram och fått säga ”du, det finns ingen som är värd det här mer än dig.”

Finalen blev som sagt en blågul historia. Sundling var den som tog taktpinnen men i första utförsbacken tog sig Svahn om.

– Det låg en massa granruskor och jag tog det säkra före det osäkra och då kunde Linn smita förbi där, men jag tror inte det gjorde skillnad i mitt lopp så mycket faktiskt, säger hon om den för dagen starkare lagkamraten.

Maja Dahlqvist höll norskorna bakom sig och säkrade sin bronsmedalj.

– Jag kunde inte ha gjort någonting mer och Linn och Jonna var snäppet bättre. Så jag känner att vi vann som ett lag och jag vann ett brons.

– Jag brukar inte rangordna vem man unnar en medalj eller vem som är värd en medalj, men jag kan inte se någon som jag unnar en guldmedalj mer än Linn.

Dahlqvist hoppas att hon själv hade orkat kämpa om hon varit i Svahns skor – hon är imponerad av lagkompisens mentalitet.

– Vi har varit med på resan, sett alla hennes bakslag, hur många tävlingar hon har behövt hoppa över och i stället se hemma på tv. Det har gått så mycket upp och ner och hon har varit överlycklig över att först och främst kunna vara här och tävla och sen att få vinna – det är magiskt.

Inte sedan OS i St Moritz 1948 har Sverige tagit alla tre medaljer i ett OS-lopp i längdskidor. På 18 kilometer tog Martin Lundström guld, Nils Östensson silver och Gunnar Eriksson brons.

”Magiskt”, säger Maja Dahlqvist om att få dela pall med Linn Svahn och Jonna Sundling.

– Vi vet att vi har kunnat göra det här, men det är så mycket som ska till för att det verkligen ska hända. Det är knappt så man förstår att det är sant.

Sundling säger att glädjen blandas med en stor dos lättnad. Anspänningen kan vara stor inför ett världscuplopp också men ett OS är större.

– Alltså, det snackas ju upp, säger hon och pekar på den svenska journalistkåren och skrattar. Man har ju fått tänka en hel del på det här.

– Så väldigt glad, och extra kul att vi får dela pallen, jag, Linn och Maja.

Läs mer:

Svensk sprintfest – tog guld, silver och brons: ”Fin historia”

Johan Esk: Bara det inte finns ett stup på andra sidan Linn Svahns OS-succé