I början av ett maratonlopp känns kroppen stark och benen pigga. Men den som öppnar för hårt får ofta betala senare. Det tycks oftare drabba män än kvinnor, enligt en ny stor studie som gjorts på löpare i Berlin Marathon.
Forskare har analyserat mer än 850 000 löptider från åren 1999 till 2025. 76 procent av löparna var män i åldrarna 35 till 49 år, och bara de som fullföljde det drygt 42 kilometer långa loppet var med i analysen.
Studien visar att män oftare än kvinnor håller ett ojämnt tempo under loppet. Drygt hälften, 52 procent, av kvinnorna saktade inte ner vid någon tydlig punkt under loppet. Bland männen var andelen 36 procent. Under de sista fem kilometrarna tappade männen i snitt 18 procent i fart. För kvinnorna var motsvarande siffra 13 procent.
– Man ser ofta män som nästan rusar i början och lägger på en ganska hög fart. De verkar ha en aggressivare inställning och lägre konsekvenstänk, säger Marcus Moberg, som är docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) och som har läst studien som publicerats i tidskriften Scientific Reports.
Studien visar också att männen hade dubbelt så stor risk att gå in i väggen under loppets andra hälft. I studien betyder det att farten sjunker med minst 20 procent under den andra halvan. Bland de löpare som gick i mål på under tre timmar var risken att gå in i väggen sex gånger högre för männen än för kvinnorna.
– Män har generellt en övertro på sin förmåga och tror att de klarar det. Kvinnor har en lite mer ödmjuk inställning, har oftare en högre prestationsförmåga än de tror, och de följer sin plan.
Enligt forskarna kan en förklaring till att kvinnor lyckas hålla en jämn hastighet under loppen vara att de är bättre på att bevara sina glykogennivåer. Glykogen är en lagrad form av energikällan glukos.
Kvinnor har också en större andel långsamma, uthålliga typ 1-muskelfibrer.
– Den muskeltypen är mer lämpad för långvarig uthållighetsidrott än de snabbare och mer explosiva muskelfibrer som män ofta har mer av, säger han.
Män har generellt sett också mer muskelmassa på överkroppen. Det betyder att de har mer vikt att bära på sin överkropp under loppet.
– Det sliter och tär hårdare på underkroppens muskulatur och medför en högre energiförbrukning, förklarar Marcus Moberg.
Kvinnors muskulatur är generellt bättre på förbränna fett. Det gör att de sparar på kolhydraterna längre under loppet, vilket hjälper dem att hålla jämn hastighet och minskar risken att tvingas stanna på grund av energibrist.
Marcus Moberg har flera råd till den som vill undvika väggen. Det viktigaste är att förbereda kroppen för distansen.
– Kroppen måste tolerera och vänja sig vid själva distansen. Knepet är att lägga in flera lugna och riktigt långa träningspass. Har man inga extrema tidsambitioner bör man därför lägga mer fokus på att just springa långt än att springa snabbt.
När loppet väl börjar gäller det att inte dras med i ett för högt tempo, utan att hålla den fart man har tränat för. Han råder också löparna att fylla på med energi tidigt och att träna på energiintag inför loppet.
– Vänta inte tills du har sprungit en mil, utan se till att få ett kontinuerligt intag av kolhydrater från början, säger Marcus Moberg.
Fakta om studien
Männen sprang i snitt snabbare än kvinnorna i studien. Deras genomsnittliga sluttid var fyra timmar och två minuter. Kvinnornas var fyra timmar och 29 minuter.
Löpare som inte fullföljde loppet räknades inte med, vilket sannolikt gör att studien underskattar hur vanligt det är att gå in i väggen under andra halvan.
Kvinnor utgjorde bara 24,5 procent av deltagarna i det analyserade materialet. Eftersom det är ett betydligt större antal män i studien är det, enligt Marcus Moberg, rent statistiskt en större andel av den manliga gruppen som kommer till start relativt oförberedda.
Läs mer: Kenyaner dominerade Stockholm Marathon – Wikström tillbaka med SM-guld