Det våras för påskpynt – ökat intresse för begagnade hönor

Patrik Rundqvist och Stiven Perssons balkong på Sankt Eriksgatan i Stockholm är inte till för att insupa vårens första solstrålar. Upplåsbara påskharar i regnbågens alla färger varvas med egenbyggda dekorationer och lyser upp kvarterets gråa fasad.

– Det tar väldigt mycket tid och varje år undrar jag om jag ska orka igen. Men all glädje från folk gör att jag fortsätter, säger Patrik Rundqvist.

Paret har genom åren blivit något av lokalkändisar i Stockholms innerstad och är mest kända för att varje år dekorera sin balkong med julpynt.

Det som började med ett par juldekorationer för tio år sedan är numera en återkommande tradition i december. För fem år sedan föddes påskbalkongen och de har också pyntat under midsommar, Pride och halloween.

Instagramkontot ”julballen” har i dag över 11 000 följare. När paret skippade jul- och påskpyntet förra året, då de var på en längre resa i Asien, hörde följare av sig och undrade vad som hade hänt.

– Det var många spekulationer på sociala medier om varför vi inte hade balkongen uppe, om vi var sjuka, hade skilt oss eller flyttat.

Pyntandet har inspirerat liknande dekorationer i andra delar av Stockholm och fenomenet har uppmärksammats i medier de senaste åren.

– I Sverige ska man ju inte riktigt sticka ut, men folk verkar ändå tycka att det är kul när man gör det, säger Patrik Rundqvist.

Samtidigt märks ett tydligt ökat intresse för begagnat påskpynt. Enligt auktionssajten Tradera har försäljningen ökat med 25 procent jämfört med förra året.

– Vi ser hur påskpynt från 60- och 70-talet får ett tydligt uppsving igen när en generation som växte upp med det vill återskapa känslan, men i en mer modern kontext, säger Sofia Hagelin, presschef på Tradera.

Kvinnor står för nära 90 procent av köpen och tre av fyra köpare är över 45 år. Intresset är störst i storstadsregionerna, men syns i hela landet och även internationellt.

Störst är efterfrågan på tuppar och hönor, som ökat med 34 procent.

Nyligen såldes en gråblå ägghöna i pressglas för 9 568 kronor, vilket är en rekordnotering. Den populära godisgömman kommer från den polska fabriken Zabkowice och tillverkades i stor skala efter andra världskriget.

– Det pekar på att de här föremålen inte bara är dekoration, utan också upplevs som unika och värdefulla, säger Sofia Hagelin.

Enligt Hagelin handlar det om två trender som möts: en stark längtan efter det bekanta och tidlösa – och en ny syn på konsumtion, där second hand blivit ett självklart val även vid högtider.

Ett liknande mönster syns även för andra föremål. Nyligen fick kaffeburken med det klassiska Mon amie-mönstret från 1950-talet stor efterfrågan och såldes vidare till höga priser på andrahandsmarknaden.

Men vad är det som gör att vardagsföremål från förr blir populära samlarobjekt?

Enligt etnologen Jonas Engman på Nordiska museet handlar det om ett kulturellt tillbakablickande, där föremål från den egna uppväxtmiljön tillskrivs både ekonomiskt och kulturellt värde.

– Det handlar inte om att en sak från 70-talet plötsligt blir värdefull i sig, utan om något större. Grunden är att vi värderar det förflutna, på olika sätt, säger han.

– Under 1800-talet började vårt gemensamma förflutna värderas på ett nytt sätt, till exempel genom nationalromantiken och en idealiserad bild av bondesamhället. Sedan dess har olika nostalgivågor avlöst varandra.

Enligt Engman handlar nostalgin om en längtan till något äkta och till ett förr som man uppfattar som bättre. Han pekar på den återkommande romantiseringen av folkhemmet och välfärdsstaten, ofta förknippad med perioden från 1950-talet fram till Berlinmurens fall 1989.

– Så när vi får julklappar av mor- och farföräldrar eller föräldrar och har kvar dem, skriver vi in dem i berättelsen om våra egna liv. Då får de ett värde i flera dimensioner.