I hela Sverige hävdar politiker, företagsledare och universitetsföreträdare att landet behöver fler utbildningsplatser inom stem – naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Argumentet är välbekant: fler stem-utbildade ska stärka produktiviteten, öka innovationskraften och förbättra Sveriges konkurrenskraft. Men en avgörande fråga förbigås nästan alltid. Om antalet utbildningsplatser ska öka, hur bör de nya platserna fördelas mellan de fyra områdena?
Debatten präglas ofta av föreställningen att alla stem-discipliner bidrar ungefär lika mycket till ekonomisk utveckling. Det är en förenkling. Naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik fyller olika funktioner i ekonomin, leder till olika typer av innovationer och möter olika efterfrågemönster på arbetsmarknaden. Om Sverige vill få största möjliga samhällsekonomiska avkastning på en utbyggnad av stem-utbildningarna krävs därför prioriteringar.
Med utgångspunkt från den nuvarande sysselsättningsstrukturen och bedömd framtida efterfrågan bör nytillkommande utbildningsplatser på stem-området fördelas ungefär enligt följande: 40 procent till teknik, 30 procent till ingenjörsvetenskap, 20 procent till naturvetenskap och 10 procent till matematik. En sådan fördelning skulle ge bäst balans mellan kortsiktig produktivitetstillväxt, industriell konkurrenskraft och långsiktig kunskapsutveckling.
Fler utbildningsplatser inom teknik ger sannolikt den högsta samhällsekonomiska avkastningen.
Teknikområdet bör få den största andelen. Digitaliseringen har utvecklats från att vara en sektorsfråga till att bli en fråga för hela ekonomin. Industriföretag, banker, sjukhus, energibolag, transportföretag och myndigheter är i dag beroende av mjukvara, dataanalys, artificiell intelligens, cybersäkerhet och avancerade digitala system. Efterfrågan på kompetens inom dessa områden växer snabbare än tillgången.
Dessutom har teknisk kompetens en ovanligt bred användbarhet. En AI-specialist, systemutvecklare eller dataanalytiker kan skapa värde i nästan vilken verksamhet som helst. Tekniksektorn kännetecknas också av hög skalbarhet: relativt små grupper av högutbildade kan generera betydande produktivitetsökningar och stora exportintäkter. För ett land med begränsad arbetskraftstillväxt är detta särskilt viktigt. Fler utbildningsplatser inom teknik ger därför sannolikt den högsta samhällsekonomiska avkastningen.
Fakta.Stem
● Stem är en engelsk förkortning som står för science, technology, engineering och mathematics, på svenska: naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.
● Det är ett samlingsbegrepp som används internationellt – och alltmer i Sverige – för att koppla ihop dessa ämnesområdena, ofta inom skola, utbildning och arbetsmarknad.
Ingenjörsvetenskapen bör få den näst största andelen. Sverige är fortfarande en av Europas mest industriberoende ekonomier. Exportframgångarna bygger i hög grad på avancerad tillverkning, tekniskt kunnande och förmågan att omsätta forskning till produkter och produktionssystem. Samtidigt driver den gröna omställningen fram en snabbt växande efterfrågan på kompetens inom elektrifiering, energisystem, batteriteknik, automation och processutveckling.
Ingenjörernas roll skiljer sig från teknikspecialisternas. Medan de senare ofta utvecklar digitala lösningar utformar ingenjörer de fysiska system som håller industrin konkurrenskraftig. Sveriges ambitioner inom fossilfri stålproduktion, avancerad energiomställning och automatiserad tillverkning kommer att kräva betydligt fler ingenjörer än i dag. Samtidigt är ingenjörsutbildningar resurskrävande och efterfrågan koncentrerad till specifika specialiseringar. Det talar för en kraftig expansion, men inte den största ökningen.
Naturvetenskapen bör tilldelas omkring en femtedel av de nya utbildningsplatserna. Det kan låta lite med tanke på forskningens betydelse, men naturvetenskapens främsta bidrag till ekonomin är indirekt och långsiktig. Naturvetenskapliga utbildningar förser samhället med forskare, laboratorieexperter och kvalificerade specialister inom exempelvis läkemedel, bioteknik, kemi, materialvetenskap och miljöområdet.
Ingen seriös tillväxtstrategi kan bortse från grundforskningens betydelse. Många av de tekniska genombrott som senare skapar nya företag och industrier har sitt ursprung i naturvetenskaplig forskning. Men arbetsmarknaden för naturvetare är mindre och mer specialiserad än den för ingenjörer och teknikspecialister. Om antalet utbildningsplatser ökar snabbare än forskningsanslagen och de forskningsintensiva näringarna riskerar Sverige att utbilda fler naturvetare än vad arbetsmarknaden kan absorbera.
Matematik bör få den minsta andelen av expansionen, men inte därför att ämnet är mindre viktigt. Tvärtom utgör matematiken grunden för nästan all modern teknik, naturvetenskap och ingenjörskonst. Utan avancerad matematik vore artificiell intelligens, kryptografi, simuleringar och dataanalys omöjliga.
Om Sverige ska bygga ut stem-utbildningarna bör målet inte vara matematisk rättvisa mellan disciplinerna, utan maximal samhällsnytta.
Problemet är att relativt få jobb efterfrågar matematiker i egentlig mening. Den matematiska kompetensen byggs generellt in i utbildningar inom teknik, ingenjörsvetenskap och naturvetenskap. En kraftig expansion av fristående matematikutbildningar riskerar därför att skapa en obalans mellan utbildningsutbud och arbetsmarknadens behov. Däremot finns starka skäl att bygga ut tillämpad matematik, matematisk statistik och dataanalys.
Vissa invänder att staten inte bör försöka styra utbildningssystemet på detta sätt utan helt överlåta till det högre utbildningssystemet att prioritera. Men offentliga resurser är begränsade. Varje ny utbildningsplats kräver lärare, lokaler, utrustning och finansiering. Prioriteringar är därför oundvikliga. Frågan är inte om sådana ska göras, utan om de ska grundas på verkliga kompetensbehov.
Sveriges framtida välstånd kommer att avgöras av vår förmåga att förena digitalisering, industriell förnyelse och vetenskaplig excellens. För att lyckas måste vi inse att stem inte är en enhetlig kategori utan fyra områden med olika roller i ekonomin. Om Sverige ska bygga ut stem-utbildningarna bör målet inte vara matematisk rättvisa mellan disciplinerna, utan maximal samhällsnytta.
En fördelning på 40 procent till teknik, 30 procent till ingenjörsvetenskap, 20 procent till naturvetenskap och 10 procent till matematik skulle ge Sverige den bästa kombinationen av produktivitet, konkurrenskraft och långsiktig innovationsförmåga. Sverige behöver fler stem-utbildade – men framför allt rätt stem-utbildade.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Aktörer inom akademi, näringsliv och ideell sektor: ”Barn vill lära sig – så här bygger vi en skola som motiverar”
Rektorerna för Chalmers och KTH: ”Vi kan utbilda fler ingenjörer – men regeringen sätter stopp”

