Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Allvarlig obesitas (fetma) under barndomen är en sjukdom som leder till stort lidande och risk för framtida följdsjukdomar. Men om lindrigare obesitas under barndomen utan tecken på sjuklighet verkligen behöver behandling ifrågasätts fortfarande, vilket gör att behandlingen av dessa barn ofta prioriteras ned.
Det är en fatal missbedömning. Vi har nu publicerat en artikel i Jama Pediatrics där barn som registrerats i det unika nationella kvalitetsregistret för barnobesitas, Boris, har följts upp till 30 års ålder. För första gången har vi kunnat visa hur farligt det är även med måttlig obesitas. Barnen behöver tidig behandling för att minska risken för allvarlig sjuklighet.
Barn med måttlig obesitas, men utan påverkan på ämnesomsättningen, uppfattas ofta som friska. Men nästan var tionde av dessa patienter utvecklar typ 2 diabetes före 30 års ålder. Vi vet sedan tidigare att typ 2-diabetes som drabbar unga har ett allvarligare förlopp, med snabb utveckling av njur- och ögonskador samt betydligt ökad risk för förtidig död.
Vi har tidigare visat att barn med obesitas utvecklar ms, cancer och autoimmuna sjukdomar i långt högre utsträckning, och de har tredubblad dödlighet före 30 års ålder jämfört med normalbefolkningen (se översiktsartikel i Journal of internal medicine 6/2022). Vi ser nu att en stor andel av de ”friska” barnen med obesitas också får blodfettsrubbningar och högt blodtryck. Vi kan slå fast att friska barn med obesitas blir sjuka unga vuxna, om de inte får hjälp med viktnedgång.
De barn som under ett par år lyckades minska sin grad av tillståndet fick en 80-procentig minskad risk att utveckla sjuklighet som unga vuxna jämfört med de som inte gjorde det. Tidig behandling räddar liv.
Konsekvensen av att regionerna väljer själva är att vården blir extremt ojämlik över landet. Det blir ett lotteri med livet som insats
Men barnen vi talar om här erbjuds generellt inte behandling i Sverige. I region Stockholm och Halland är vården relativt väl utbyggd, medan vissa andra regioner helt saknar organiserad vård (se Boris-registret). Sverige har nationella riktlinjer från Socialstyrelsen och även ett nationellt vårdprogram som anger att alla barn med obesitas ska erbjudas behandling. Men det är regionerna som bestämmer – inte Socialstyrelsen.
Konsekvensen av att regionerna väljer själva är att vården blir extremt ojämlik över landet. Det blir ett lotteri med livet som insats – bor du i ”rätt” region så kan du ha tur och få behandling.
För de barn som inte lyckas att minska sin vikt med sjukvårdens stöd för förbättrade levnadsvanor finns effektiva läkemedel som komplement. Men den myndighet som bestämmer om läkemedelssubventionering, TLV, har bestämt att de inte ska rabatteras. Orsaken: TLV anser att allvarlig obesitas i barndomen är en så lindrig sjukdom att kostnaden för läkemedel inte kan försvaras. Det är ett flagrant oetiskt beslut, där TLV visar att man inte hängt med i den snabbt ökade kunskapen om hur farlig barnobesitas är för den framtida hälsan. Symptomatiskt för hur man hanterar tillståndet hos unga är att ingen med kompetens inom området har bjudits in av TLV att medverka i beredningen av detta ärende.
Många ser på detta som ett självförvållat tillstånd som man med god karaktär och vandel kan hantera själv, och det påverkar både vård och beslutsfattande. Det är väl belagt att sjukvården inte sällan hanterar dessa individer på ett stigmatiserande sätt. Ingen annan allvarlig sjukdom som drabbar barn skulle hanteras så nonchalant som nu sker inom många av landets regioner och av TLV.
Alternativet som återstår för ungdomar med allvarlig obesitas är kirurgisk behandling. Det är effektivt, men det är ett stort ingrepp och många går upp i vikt igen (BMJ Open). Sjukvården styrs i stuprör; kirurgisk behandling betalas av sjukvården eftersom tillståndet är så farligt att det anses motiverat. TLV bedömer sjukdomen som så lindrig att läkemedel inte ska subventioneras. Förklara logiken den som kan!
Det är även ekonomiskt kortsynt. Kostnaden för relaterade komplikationer och kirurgi kommer att öka när unga inte har råd med läkemedel. Kostnaderna för framtida sjukskrivningar och produktionsbortfall ökar.
Men vårdens beslutsordning är fragmentiserad. Regionerna och TLV har egna kortsiktiga sparbeting som prioriteras framför långsiktiga ekonomiska vinster och minskat lidande för dem som är drabbade.
Vårdens styrning måste förändras så att den samlade nyttan för individ och samhälle långsiktigt prioriteras vilket kräver att både TLV:s och regionernas beslutsordning stöps om. Hur många fler barn ska få följdsjukdomar i onödan för att de inte erbjuds behandling för obesitas?
Fakta.Måttlig obesitas (fetma)
Den grad av obesitas som hos vuxna ligger mellan BMI 30 och BMI 35, vilket för en vuxen som är 170 centimeter lång, motsvarar en vikt mellan 87 och 101 kilo.
För barn är gränserna ålders- och könsanpassade. Som exempel:
• För en flicka som är 11 år och är av medellängd, 148 cm, motsvarar det en vikt mellan 55,5 och 65,5 kilo.
• För en 11-årig pojke med medellängd 146 centimeter motsvarar måttlig obesitas en vikt mellan 53,5 och 63,5 kilo.
7–10 procent av svenska barn har obesitas, vilket kan jämföras med att omkring 10 procent har astma och allergi.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Svenska gymnastikförbundet och Svenska idrottslärarföreningen: ”Dagens barn kan inte ens slå en kullerbytta”
L-O Nilsson, Försvarsmakten: ”Ett Sverige utan flås kan aldrig försvara sig”
