Jakob, 25, springer ultralångt – för att förebygga suicid

226 kilometer känns i benen. Knäet värker, låren är stumma och tunga. Men huvudet är piggt, trots få timmars sömn.

Jakob Yoorkevich, 25, är inne på dag tre och varv 565 på Slottskogssvallens 400-metersbana i Göteborg när DN fångar honom i farten.

Han ska springa 1 000 engelska miles, alltså ungefär 161 mil, på tio dagar. Världsrekordet har stått sig sedan 1988, när greken Yiannis Kouros kom i mål på 10 dygn, 10 timmar, 30 minuter och 36 sekunder. Utsikterna för att slå rekordet ser sådär ut.

– Tempot jag hade behövt hålla är ganska mycket högre än det jag har hållit. Men jag kommer att köra tills något händer, oavsett vad, säger Jakob Yoorkevich.

Både familj, vänner och främlingar har dykt upp för att heja på eller springa med en bit. Under ett tält vid sidan av löparbanan står mamma Lena Yoorkevich redo med banan, bulle och pepp under alla tio dagar. Hon är orolig för att Jakob ska skada sig.

– Vi försökte säga åt honom att inte göra det, men när Jakob har bestämt sig så går det inte att stoppa honom, säger Lena Yoorkevich.

Söndag kväll. 388 kilometer. Vänsterfoten har värkt sedan i går. Jakob haltar runt, varv efter varv, på Slottskogsvallen.

– Till slut kunde jag inte ta ett steg till. Jag kom ju inte framåt. Man kan inte påverka en skada, det var bara att tugga i sig.

Det säger Jakob Yoorkevich när vi träffar honom i hans lägenhet i Majorna, morgonen efter det avbrutna världsrekordförsöket. Han har svårt att gå och är trött. I övrigt är han på gott humör – om än något besviken.

– Det var lite jobbigt att avbryta. Just för att det har kommit så mycket folk och media. Man vill inte göra någon besviken. Men jag gör det för mig själv i grund och botten. Och jag gör det för en större sak.

I samband med löpningen gör Jakob Yoorkevich nämligen en insamling för Suicide zero, en ideell organisation som arbetar med suicidprevention.

Under 2024 dog 1 230 personer av säkert fastställd suicid i Sverige, enligt Folkhälsomyndigheten. I ytterligare 223 fall har det funnits misstanke om suicid, men det har inte gått att fastställa.

– Jag vill öka medvetenheten om psykisk ohälsa och särskilt suicid, säger han.

Det är inte en slump. För fem år sedan mådde Jakob Yoorkevich själv väldigt dåligt. En viktnedgång hade utvecklats till en ätstörning.

– Det tog över mitt liv. Om någon ville umgås så kunde jag tacka nej för att jag var rädd att jag skulle behöva äta pizza, till exempel. Det var mycket kroppstankar, om hur jag såg ut, och jag isolerade mig. Jag hade självmordstankar, säger han.

– Jag berättade inte det för någon. Jag var envis och tänkte ”jag klarar det själv, jag ska inte lägga över det här på någon annan”.

Löpningen var en del i att det blev bättre. Två diskbråck hade tvingat Jakob Yoorkevich att sluta spela handboll, som dittills varit en stor del av hans liv. På sociala medier såg han någon som sprang 100 kilometer. Tre veckor senare gjorde han det själv.

Det var ungefär fyra år sedan – och han har bara fortsatt.

Innan världsrekordförsöket genomförde Jakob Yoorkevich ett annat projekt: att springa 100 stycken 50-kilometerslopp runt om i världen. Han sprang i alla världsdelar förutom Antarktis, i länder som Indonesien, USA, Australien, Nya Zeeland, Namibia, Brasilien och Sverige – även då på Slottskogsvallen i Göteborg.

– Att sätta upp ett mål och klara av det gav mig mening. Det är resan till målet som är spännande, att man förbättrar sig varje dag, säger han.

En drivkraft för Jakob Yoorkevich är att utforska vad kroppen och sinnet klarar av. Smärta skrämmer honom inte – snarare ser han den som en naturlig del av att springa långt.

Finns det en risk att det här slår över och blir ohälsosamt eller till och med ett självskadebeteende?

– Det är en bra fråga. Tidigare använde jag träning för att gå ner i vikt. Det gör jag inte nu. I dag mår jag bra. Löpningen ger mig så mycket för min psykiska hälsa. Sen borde jag nog öva på att inte behöva springa fem timmar varje dag.

Sedan ett år tillbaka går Jakob Yoorkevich också till en psykolog. I dag tycker han att det är lättare att hantera misslyckanden. Det avbrutna världsrekordförsöket känns inte ens som ett misslyckande.

Nästan 40 mil på fem dagar är oavsett personligt rekord – och Jakob kommer att ge sig på världsrekordet för 161 mil igen. Näst på tur står dock en annan utmaning:

– Jag ska springa genom hela Sverige, från längst upp i norr till längst ner i söder. Det är ungefär 2000 kilometer. Tidigare har en sprungit på 29 dagar, så målet är väl ungefär 25 dagar. Jag siktar på våren, men jag har bara tänkt på det i sex timmar så vi får se.