Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
I sinom tid kommer Sverige att ha en ny regering. De beslut som denna fattar de närmaste åren kommer att vara avgörande för om klimatmålen ska kunna uppnås.
Transporter är ett nyckelområde. Resultat från vår forskning på Kungliga Teniska högskolan, KTH, indikerar att transportsektorn står för över 40 procent av den svenska befolkningens totala konsumtionsbaserade utsläpp, då man räknar in livscykelutsläppen förknippade med bränslen, fordon och transportinfrastruktur.
Det väsentliga för klimatet är inte utsläppsnivån vid ett framtida målår. Avgörande är i stället de ackumulerade utsläppen av (främst) koldioxid från i dag och fram tills utsläppen helt upphör. Om den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,7 grader innebär det att den återstående globala koldioxidbudgeten motsvarar tolv års utsläpp på 2025 års nivå. Detta innebär att det behövs åtgärder som ger effekt snabbt och att dessa inte kan ersättas av åtgärder som kan ge effekt först tiotals år in i framtiden.
Ett illustrativt exempel rör försäljningen av nya personbilar, där fokus, inte minst i mediers bevakning, oftast ligger på antalet elbilar som säljs. För klimatet är dock det väsentliga inte i första hand att många elbilar säljs ett visst år, utan att få fossilbilar säljs. Medan avsaknaden av en ny elbil ett specifikt år kan kompenseras nästa eller nästnästa år, så kan en ytterligare fossilbil som säljs stanna i flottan i cirka 17 år.
Något som oftast går under radarn är att internationellt flyg i dagsläget har en momssats på 0 procent
Dessutom spelar det totala antalet producerade bilar stor roll. Varje bil, fossil eller inte, ger upphov till produktionsutsläpp innan den eventuellt kan bidra till att minska utsläpp genom att ersätta en äldre bil. Dessa utsläpp uppgår till över tre miljoner ton koldioxid per år och kommer att stå för en ökande andel av transporternas utsläpp när vägtrafiken elektrifieras.
Här är det av stor vikt att utvecklingen av stålproduktion med låga utsläpp går i mål. Sverige har goda förutsättningar och för närvarande två stora projekt som kommit en bra bit på vägen, Hybrit och Stegra, men båda har fortfarande hinder att övervinna.
Det har inte legat inom ramen för våra studier att analysera vilka företag som har potential att bli mest framgångsrika, men vi kan konstatera att branschen som sådan är central för att nå de långsiktiga klimatmålen. Incitament för att detta ska komma till stånd är exempelvis lånegarantier och underlättande av investeringar i vindkraft, då dessa industrier behöver stora mängder el i närtid.
Det brådskande tidsperspektivet gör också att storskaliga investeringar i ny transportinfrastruktur som beslutas i nutid inte kommer att kunna bidra till att vi håller oss inom vår återstående koldioxidbudget. Det beror på att byggandet ger upphov till stora utsläpp och att det i allmänhet tar cirka 20 till 30 år från beslut till att en ny järnväg eller väg står klar och eventuella positiva effekter uppstår.
Detta betyder dock inte att ett ökat järnvägsresande som ersätter bil- och flygresande är oviktigt. Tvärtom så är det en av de centrala komponenterna för att nå klimatmålen.
Järnvägsresandet kan emellertid öka kraftigt utan nya stambanor genom införande av längre tåg och fler dubbeldäckare. Med tanke på att Sverige ur ett europeiskt perspektiv har korta tåg är detta fullt möjligt. För att på detta sätt uppnå ett effektivare utnyttjande av järnvägssystemet behövs bland annat en omfördelning av banavgifterna så att en större andel av avgifterna läggs per tåg och en mindre andel i förhållande till tågens vikt och andra parametrar.
Med nuvarande teknik orsaker flyget en stor klimatpåverkan, både genom koldioxidutsläpp och bildandet av kondensstrimmor. I den andra halvan av detta sekel kommer vi möjligen att kunna flyga med bara en liten klimatpåverkan, vilket förstås skulle vara positivt.
Men eftersom koldioxidbudgeten är begränsad behöver flyget, liksom andra transportslag, betala fullt ut för sin klimatpåverkan fram tills detta gynnsamma läge blir verklighet. Något som oftast går under radarn är att internationellt flyg i dagsläget har en momssats på 0 procent. Detta behöver också ändras då det är svårt att se några rimliga argument för detta skatteundantag.
Kraven bör vara höga på att investeringar ska hinna ge betydande minskningar av de ackumulerade utsläppen under de kommande två decennierna.
Parallellt är det nödvändigt att få till stånd produktion av hållbara flygbränslen. Sverige har även här ett gynnsamt utgångsläge med god tillgång på råvarorna som behövs, det vill säga bioenergi och koldioxidfri el. Flera aktörer står i startgroparna och skulle kunna producera sådana bränslen inom cirka fem år, men det ser ut att behövas styrmedel för att dessa företag ska våga ta de slutliga investeringsbesluten.
Forskningen visar således att det är nödvändigt med ett livscykelperspektiv, då stora utsläpp i dagsläget är förknippade med inte minst tillverkning av personbilar och nybyggnation av transportinfrastruktur. Vissa större transportrelaterade investeringar kommer att behövas, främst vad gäller produktion av hållbara flyg- och sjöfartsbränslen samt stål med låga utsläpp av koldioxid. När det gäller infrastrukturen bör strategin i huvudsak handla om bättre underhåll samt ett effektivare utnyttjande av redan gjorda investeringar i järnvägar och vägar.
Transportsektorn i vid bemärkelse är alltså central för att begränsa klimatförändringarna. Nästa regering kan inte tillåta sig att bara sikta på att utsläppen för målåret 2045 ska vara nettonoll. De behöver också, från dag ett, ha de ackumulerade utsläppen i fokus då den resterande koldioxidbudgeten är starkt begränsad.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Klas Eklund, ordförande för IVA:s arbetsgrupp om transportinfrastruktur: ”Så får vi mer pang för pengarna på Sveriges vägar och spår”
23 företagsledare inom skogsnäringen: ”Fumla inte bort skogen i spelet om regeringsmakten”

