Drönarpiloten i OS: ”Vill ge folk känslan att flyga”

Jonas Sloth Sandell har själv tävlat i backhoppning, för både Norge och Sverige. Han hoppade i två junior-VM samt VM i Falun 2015 för Sverige, dock utan att nå några framskjutna placeringar. Men satsningen på sporten ledde honom in på hans nuvarande karriär.

– Allt började 2016 med att jag var skadad och då började flyga efter de andra i laget i Trondheim. Sen dess har det blivit väldigt många år av träning, många repetitioner. Som resulterade i att jag fick åka till OS och flyga efter många av de som jag tidigare hoppade med, berättar 31-åringen.

Första gången som OS tv-sändes var i Berlin 1936, men då handlade det om tre kameror och sändningen kunde bara ses i speciella rum i närhet till arenan. 1948 i London kunde människor följa spelen från sitt vardagsrum och från och med OS i Rom 1960 har det funnits en internationell sändning, även om det dröjde till att en stor av världen kunde se tävlingarna i realtid.

Sedan dess har antalet kameror ökat markant och tv-bilderna blivit bättre när idrottarna kunnat följas genom bland annat kameror på kranar och från helikopter.

Nytt för pågående OS i Milano Cortina är de närgångna drönarbilder som blivit en integrerad del av de bilder som tv-tittare ser. Farkoster följer bland annat alpinåkare i backar, skidskyttar i spår och rodelåkare nerför de första kurvorna.

– Det är som en cirkeldans. Jag flyger upp längs sidan av backen och så väntar jag på backhopparen. När hopparen sitter på bommen lägger jag mig bakom och under flygturen följer jag så stadigt jag kan för att få det att se ut som ett hopp, och sedan flyger jag upp igen, berättar Jonas Sloth Sandell.

Under spelen har det blivit hundratals vändor.

Hur tekniskt komplicerade är era drönare jämfört med en jag kan köpa i en butik?

– Alla delar, bland annat motorstorleken, är specialtillverkade för tv-produktion – för att vi ska kunna fånga de bästa bilderna. Det som gör att du ser hoppet på tv i samma sekund som vi flyger – överföringen till sändningsbussen – är den mest komplicerade delen.

– Så de är väldigt komplicerade, men samtidigt handlar det om en generell utveckling de senaste åren, att all teknik nu går att packa i de här små lätta farkosterna på ett sätt som förut inte var möjligt.

Piloten Jonas Sloth Sandell sitter under tävlingarna med sina glasögon på och han ser helt enkelt det som drönaren ser. Bredvid honom står Jakob Holshagen och byter batteri på drönaren men han är samtidigt Sandells säkerhetsögon när han blickar ut över arenan. På en plattform ovanför står Ansgar Tschimpke, som ser till att bilderna når sändningsbussen.

– När jag flyger efter hopparna, känslan är att det är väldigt likt som att göra ett hopp själv, och det vill jag att tv-tittarna också ska känna.

Sandell tror att hans bakgrund som backhoppare är a och o för att bilderna ut i världen ska bli bra. Men han måste läsa på.

– Alla backhoppare har sitt eget sätt att hoppa på. Svenska Frida Westman får väldigt hög fart och flyger mer ifrån mig, jämfört med exempelvis en tyska som hoppar mer uppåt och bromsar mycket mer i luften.

Jonas Sloth Sandells team är inhyrt av OBS, OS eget sändningsbolag, för sin specialistkompetens av drönarflygning i backhoppningsmiljö. Det samma gäller övriga drönarteam under spelen.

Vad tycker du själv att drönarna har tillfört för tv-publiken?

– Jag tycker att de gett ett nytt perspektiv, utövar-perspektivet, som tidigare varit svårt att visa. I alpint till exempel så kan du känna farten och att det är en riktigt tuff sport. Och vad gäller backhoppningen vill jag ge folk känslan hur det är att flyga.