Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
År 2011 satte Kinas nuvarande president Xi Jinping upp tre mål: landet skulle arrangera, kvalificera sig för och vinna ett fotbolls-VM. Utländska stjärnor värvades in för att höja kvaliteten på ligan. Och man skulle ha 50 000 fotbollsakademier år 2025.
Men satsningarna har inte gett resultat. Trots att VM nu utökats till 48 lag lyckades inte Kina kvala in. Deras största bidrag (beroende på hur man ser det) är i stället att de får leverera VAR-kamerorna till mästerskapet. Och i det senaste kvalet förlorade man exempelvis mot Japan med 7–0. Ingen kinesisk mur där inte.
Just Japan är ett av få länder som på några decennier gått från att vara ett u-land i fotboll (de hade inte varit med i ett VM före 1998) till att bli ett av de bättre lagen i världen.
Demokratier är nämligen överrepresenterade i VM och brukar göra bättre ifrån sig än diktaturer
Men om Kina ska gå samma väg behöver de ompröva sin idrottsstrategi. Den bygger på disciplin, repetition och centraliserade träningssystem, vilket har lett till mängder av OS-medaljer i sporter som simhopp, gymnastik och tyngdlyftning. Men framgångar i fotboll bygger på ”improvisation, oförutsägbarhet och djup gräsrotsbas”, skriver Mark Dreyer, författare till en bok om Kina och idrott, i The Economist (31/5).
Systemet verkar sakna spelförståelse. Och fler auktoritära stater har fått erfara att bollen inte alltid rullar dit de pekar.
Demokratier är nämligen överrepresenterade i VM och brukar göra bättre ifrån sig än diktaturer, berättar statsvetarprofessorn John A. Tures, som analyserat samtliga turneringar sedan 1930 ur ett demokratiperspektiv, i The Conversation (26/6).
Han påpekar att inget auktoritärt land har vunnit sedan Argentina 1978. Och alla silvermedaljörer sedan 1962 har varit demokratier. Tittar man på de länder som kan anses ha en realistisk chans att vinna årets VM är det bara Marocko som får riktigt låga poäng i Freedom House frihetsindex.
Visst, korrelation är inte kausalitet. Men när de två senaste mästerskapen hållits i Ryssland respektive Qatar finns det något hoppfullt i att allt inte går diktaturers väg.
Det finns redan ett positivt samband mellan demokrati och ekonomisk tillväxt, välfärd, utbildning, jämställdhet, fred samt bra klimatpolitik. Kanske är det även en självmotsägelse när en diktator försöker göra sitt land bra på fotboll. Att ge sig själv sparken skulle kunna vara en start.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Okej, vi vann inte VM, men vi vet åtminstone vad riktig fotboll handlar om
DN:s ledarredaktion: Gängsoppan i Botkyrka hänger med in i valrörelsen – och det är S eget fel