Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Den som anklagas för något ska ha rätt att försvara sig. Det är grunden för både journalistiken och juridiken. Men var går gränsen för den rätten?
Det är inte utan att man undrar efter att ha sett den uppmärksammade dokumentärserien ”Sexslaven” (HBO Max) om Carola Jansson, som i tio år levde i en extremt kontrollerande relation.
I dokumentären berättar hon hur hennes sambo övervakade henne med kameror i hemmet, och gps utanför, krävde att hon hela tiden redogjorde för var hon var och vad hon gjorde, att hon var tillgänglig för honom: Hon var hans sexslav, och han sålde henne även vidare till andra män.
Hon var hans sexslav, och han sålde henne även vidare till andra män.
Nu efteråt säger hon att hon känner sig utnyttjad av produktionsbolaget, A Rabbit Hole. Att dokumentärfilmarna lovat att hon skulle få betalt för att medverka, och att hon tackat ja eftersom hon är ensamstående fembarnsmamma och skuldsatt efter livet med sin förövare. Att hon behövde pengarna (SVT 25/8). A Rabbit Hole hävdar dock att någon sådan överenskommelse aldrig funnits.
Oavsett är ”Sexslaven” verkligen något i särklass.
Fallet läggs fram i två delar. I den första handlar det om Carola Jansson. I den andra får förövaren ge sin version. Båda avsnitten inleds med orden: ”Carola säger att Håkan sålde henne som sexslav. Han säger att det aldrig hände. Vem talar sanning?”
Det är en obegriplig inramning. Skuldfrågan är ju redan avklarad: Vi vet vem som talar sanning – det är Carola Jansson.
Nog kan det vara svårt vad gäller sexuella övergrepp, ofta finns inga vittnen, och ont om bevisning. Det är den enas ord mot den andres. Men detta är alltså en man som dömts i både tingsrätt och hovrätt för våldtäkt, koppleri och grov kvinnofridskränkning. Högsta domstolen har nekat honom resning.
Dokumentärserien tar inte upp något som pekar på att domarna skulle vara felaktiga. Mannen säger att Carola Jansson ljuger – men han presenterar inga faktiska bevis för detta. Så varför jämställs hans berättelse med hennes?
Lägg därtill att ”Sexslaven” gång på gång visar bilder tagna i pågående våldtäktssituationer där hon ligger naken, bunden och iförd ögonbindel på köksbordet hemma. Trots att hon inte vill att bilderna ska vara med.
Det är så totalt omdömeslöst, alltihop.
Det är intressant med true crime-vågen: att sänkas ned i andras fasa, lidande och död sägs vara ett sätt för människor att möta och hantera sin egen rädsla (Psychology Today 14/8). Men jag undrar om det inte även skapar en avtrubbning? Och att den avtrubbningen så lätt sker på bekostnad av de verkliga offren, blir till ännu ett övergrepp.
Läs mer:
Lisa Magnusson: De bästa föräldrarna är de som inte har några barn
Lisa Magnusson: Mässlingutbrottet på Urkult avslöjar något skrämmande
Lisa Magnusson: Alla missar den riktiga skandalen med Fröken Snusk och SD
DN:s ledarredaktion: ”Sveriges minst relevanta parti” – det kan snart bli Moderaterna
Lyssna på ledarredaktionens podd med Amanda Sokolnicki och Kirsty Armstrong: