Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Att komponera menyn till Nobelbanketten är ett av de mest prestigefulla – och svåraste – uppdragen inom svensk gastronomi. De logistiska utmaningarna är många: Över 1 000 personer ska serveras mat som är både hyfsat varm och god, tajmningen ska sitta, servitörerna ska lyckas bära maten på tunga brickor och servera den elegant, maten ska fraktas från ett kök flera våningar upp i huset och så vidare.
Men för årets Nobelkockar är uppdraget svårare än någonsin. Och det beror på Jessie Sommarström och den ”moderna kulturgröt” hon serverade förra året, när hon var ansvarig för menyn.
En bankettmeny ska vara lyxig och ska gärna imponera på gästerna. Sjötunga, järpe och falsk sköldpaddssoppa stod på de tidiga menyerna, medan piggvar och snöripa dök upp på 1970-talet. Eftersom det är svårt att servera tekniskt komplicerade rätter till så många är det viktigt vilka råvaror man väljer och på senare tid har Nobelbanketten också använts som ett sätt att visa upp Sveriges bästa råvaror. Kalixlöjrom, kantareller och svensk hjort är några av ingredienserna på senare år.
Men så kom Jessie Sommarström, som ville skicka med gästerna ett bredare budskap än så.
Som Nobelkock i år går det inte att INTE förhålla sig till kulturgröten
Hennes Nobelmeny var ett statement, ett sätt att inte bara lyfta svenska råvaror utan också visa på aktuell forskning, lyfta hälsofrågor och de klimatförändringar som har kopplingar till vårt livsmedelssystem. Den väckte starka reaktioner – särskilt bland dem som inte fick chans att äta den – och kallades både woke och förnumstig.
Att förvänta sig att någon av årets rätter blir en lika stor snackis som ”wokegröten” är nog att hoppas på för mycket, men även om årets kockar gör allt de kan för att undvika att årets meny blir ett statement kommer den bli det ändå. För som Nobelkock i år går det inte att INTE förhålla sig till kulturgröten.
Jessie Sommarström visade vad som går att göra, att även den finaste av måltider kan vara något mer än bara god mat. Årets bankettmeny kommer att bedömas i förhållande till det.
Om kockarna som fått förtroendet i år, mycket välmeriterade Tommy Myllymäki och Pi Le som har flera Michelinstjärnor i bagaget, nöjer sig med att bara laga utsökt god och vacker mat är det förstås kul för alla dem som får smaka den. Fast för alla oss andra som betraktar banketten på avstånd, kommer det att kännas lite fantasilöst.
Läs mer: Så lagar du ”wokegröten”
