Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Om kriget kommer har jag i alla fall marmelad så jag klarar mig. Prydligt uppradade står de där i jordkällaren; burkarna med björnbärsmarmelad, svartvinbärssylt, äppelmos, hallonsaft, rönnbärsgelé och inlagd gurka.
Så här års går mycket av fritiden åt till att fylla på förråden. Frukt och bär mognar snabbare än vad jag hinner ta hand om. Men man måste ta hand om allt man kan.
Övermogna vinbär som sitter kvar på buskarna, tomater som möglar och överväxta gurkor är ett misslyckande – även om jag redan har inläggningar så att det räcker och blir över. För sylten i jordkällaren, lingonen i frysen, den torkade svampen och den hemkokta tomatsåsen är mer än bara livsmedel.
När man öppnar burken kommer sommaren tillbaka, med smaker, dofter och minnen och vips tränger det in en strimma ljummen augustikväll vid matbordet
Visst är det praktiskt att ha ett lager, och kanske även ekonomiskt smart (även om jag ibland tvivlar när jag köper på mig pallar av syltsocker och nya burkar för att de gamla har en kvardröjande doft av sillspad eller rostfläckar i locket). Men framför allt är de trygghet, och ett skafferi fyllt till brädden ger mig samma lugn i kroppen som en välfylld vedbod.
Att sylta och safta är att tro på framtiden, att veta att det snart kommer en vanlig torsdag i februari då man vill ha blåbärssylt på pannkakorna. Dåtid och framtid knyts ihop när man sparar lite av säsongens skörd i en burk. För när man öppnar den där burken kommer sommaren tillbaka, med smaker, dofter och minnen och vips tränger det in en strimma ljummen augustikväll vid matbordet den där gråslaskiga torsdagen.
Men trådarna som knyter ihop dåtid och framtid är längre än så. Att sylta, safta, torka, konservera och lägga in har i den nordiska matkulturen varit ett sätt att överleva, då man länge bara hade tillgång till färskvaror under några få månader. En god husmor visste att beräkna hur mycket av förråden man kunde äta per dag för att det skulle räcka till nästa skördesäsong. Men trots att vi numera kan känna oss ganska säkra på att det kommer att finnas mat även i april sitter instinkten kvar: Det är bäst att ta hand om allt som går.
Så i jordkällaren står inte bara arvet efter farmor och mormor, utan också efter de kvinnor som i alla tider strävat efter att hålla sina familjer mätta. Hirams svartvinbärssylt delar hylla med vattlingon från Cajsa Wargs tid, torkade äppelringar och moderna skapelser som grön tomatmarmelad med chili.
Man skulle kunna kalla det livsmedelsberedskap, för så länge inte en vilsekommen drönare kraschar in i min jordkällare vet jag att jag alltid kommer att ha något att äta. Även om man till slut tröttnar även på marmelad.
Läs mer:
Tomatmarmelad med vanilj
Hallon- och vinbärssylt
Klassiskt äppelmos















