På bara några år har Sverige och Frankrike blivit nära militära allierade.
Det beror inte bara på att Sverige har gått med i Nato. Utan också på att Frankrike under Emmanuel Macrons ledning tagit på sig en allt viktigare roll i försvaret av Europa.
Donald Trumps oberäkneliga agerande – i synnerhet under Grönlandskrisen – har fått europeiska regeringar att tvivla på USA:s säkerhetsgarantier, och en del av dem, inte minst i Norden, har börjat vända blickarna mot EU:s enda kärnvapenmakt.
Det franska kärnvapenprogrammet har varit autonomt länge och avskilt från Natos gemensamma planering. Men i mars i år öppnade president Emmanuel Macron för att dela med sig av landets avskräckningsförmåga, som en del i att stärka den ”europeiska pelaren” i Nato.
Kärnvapendoktrinen som Macron presenterade då kallas för ”framskjuten avskräckning” och innebär att kärnvapenbestyckade Rafaleplan ska kunna placeras i andra länder – närmare Ryssland.
Frankrike behåller dock full kontroll över när och hur vapnen används.
I Sveriges fall är det inte aktuellt att ha kärnvapen på svensk mark i fredstid.
Men om det blir krig går det inte att utesluta, har försvarsminister Pål Jonson (M) sagt.
Sverige har tillsammans med sju andra länder inlett en dialog med Frankrike om ett samarbete om landets kärnvapen. Det ger tyngd till det övriga militära samarbetet, som också fördjupas snabbt.
Franska Rafaleplan bestyckade med atombomber skulle kunna vara i Sverige på 6–8 timmar i händelse av krig, om Sverige vill det. Vid sitt Stockholmsbesök på måndagen betonade Macron att det svenska köpet av fyra franska fregatter också har direkt bäring på denna kärnvapendimension.
– Fregatterna ger Sverige ökad luftförsvarsförmåga med lång räckvidd till sjöss och mot ballistiska missiler. Det stärker den framskjutna avskräckningen, sade Macron.
Han har under sina drygt nio år vid makten konstant argumenterat för ett gemensamt, europeiskt försvar som är mer oberoende av USA – och det är uppenbart att Macron ser kärnvapnen som nyckeln.
Statsminister Ulf Kristersson betonade dock att kärnvapendialogen för Sveriges del än så länge bara handlar om informationsutbyte och diskussioner om möjliga gemensamma övningar. Dörren hålls öppen, men den svenska regeringen tycks inte ha bråttom på just detta område.
Kanske är det inte så konstigt.
Än finns ingen bred politisk enighet i Frankrike om den nya kärnvapendoktrinen.
Efter att Macron presenterade den i våras sade sig 59 procent av fransmännen vara positiva till att skydda andra EU-länder med kärnvapnen. Men fyra av tio var skeptiska – och många av dem återfinns på yttersta högerkanten.
Högernationalisten Marine Le Pen är favorit till segern i presidentvalet i april nästa år. Hon har kritiserat Macrons initiativ och stämplat det som en ”pr-kupp” som inte är i nationens intresse. Hon vill också att Frankrike lämnar Natos gemensamma kommandostruktur – och argumenterade så sent som i april 2022 för ett ”strategiskt närmande” till Ryssland.
Det behöver knappast sägas att det militära samarbetet mellan Frankrike och Sverige kan bli komplicerat om hon vinner.
Även vänsterradikalen Jean-Luc Mélenchon – tvåa i mätningarna – är skeptisk till Nato. Han betraktar alliansen som ett verktyg för att öka USA:s inflytande i Europa och vill att Frankrike lämnar den helt. Det skulle kunna leda till att Mélenchon håller Frankrike utanför en väpnad konflikt mellan Nato och Ryssland – även om ett land som Sverige angrips.
Andra presidentkandidater i nästa års val driver en säkerhetspolitisk linje som överensstämmer mer med Macrons. Exempelvis mitten-högerpolitikern Édouard Philippe och mitten-vänsterkandidaten Raphaël Glucksmann.
Men det är först efter nästa års val som vi vet var Frankrike är på väg i säkerhetspolitiken.
Läs mer:
Sveriges största försvarsavtal på årtionden klart
Två Nato-skeptiker i täten i Frankrike – kan påverka samarbete med Sverige