Den 24 juli 2020 sitter två män i en svart bil och spanar mot ett hus i villaförorten Créteil, utanför Paris. De är svartklädda och har handskar på sig, fast det är mitt i sommaren.
En förbipasserande man ser dem och fattar misstankar. Han larmar polisen – och männen grips på bar gärning. I en väska vid deras fötter hittar poliserna en pistol med en hemmagjord ljuddämpare.
Nu börjar en märklig historia rullas upp.
På väg till polisstationen säger en av männen att han är agent för den franska underrättelsetjänsten DGSE – som blev bekant för en bredare allmänhet genom tv-serien ”Falsk identitet”.
Den gripne hävdar att han fått i uppdrag att utföra ett mord på en kvinnlig företagare och yrkesvägledare som ”nattetid utför hemliga uppdrag för den israeliska underrättelsetjänsten Mossad”.
Senare ska mannen, då 28 år, hävda att hans kodnamn är ”Dagomar”.
Poliserna har svårt att tro på det han säger. DGSE är ungefär motsvarigheten till Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) i Sverige eller CIA i USA – och främst verksam utomlands.
I Frankrike är det DGSI, motsvarigheten till Säpo, som ansvarar för kontraspionaget.
Men när poliserna ringer till DGSE får de ett överraskande svar.
De båda männen arbetar verkligen för underrättelsetjänsten. Men inte som operativa agenter, utan som vakter på DGSE:s bas i Saran-Cercottes i centrala Frankrike. Något hemligt uppdrag är de definitivt inte ute på, förklarar befälet.
Sex år senare har 22 personer (19 män och tre kvinnor) ställts inför rätta i Paris. Det är en märklig samling individer. Flera av dem hävdar fortfarande att de trodde att de utförde riktiga ”uppdrag” för underrättelsetjänsten DGSE.
Bland åtalspunkterna finns utpressning, olaga hot, misshandel, mordförsök och mord. Kommunikationen mellan dem ska ha ägt rum i utkast-mappen på ett krypterat mejlkonto, som de delade på inloggningen till.
Ja, ibland får man faktiskt intrycket att det var ett slags spionverksamhet – men för misslyckade och avdankade agenter, lite som i tv-serien ”Slow Horses”.
Två äldre personer, vi kan kalla dem ”Ex-polisen” och ”Företagaren”, pekas ut som det kriminella nätverkets ledare. De möttes i Parisförorten Puteaux, i en frimurarloge med namnet ”Athanor”. Ex-polisen hade pensionerats efter många år inom fransk säkerhets- och underrättelsetjänst och ville dryga ut pensionen med konsultuppdrag. Företagaren hade bra kontakter med affärsmännen i frimurarlogen. De började samarbeta.
Till en början handlade det om detektivarbete och lagliga uppdrag för Företagarens säkerhetsbolag. Men snart förvandlades det till ren maffiaverksamhet, enligt utredarna: skuldindrivning, misshandel och minst ett utfört beställningsmord.
Motiven var ofta rätt futtiga. Minns ni kvinnan som var nära att dödas i Créteil? En konkurrent till henne är åtalad för att ha betalat för mordet. Han var också medlem i den korrupta frimurarlogen, som nu har tvångsupplösts av moderorganisationen på grund av den utbredda kriminaliteten.
Men här någonstans infinner sig frågan: Hur lättlurade är egentligen den franska underrättelsetjänstens anställda?
I ett polisförhör har ex-polisen erkänt att han hittade på det där om att kvinnan hade Mossad-koppling – för att ”motivera” Dagomar och den andre DGSE-anställde att utföra mordet.
Men här någonstans infinner sig frågan: Hur lättlurade är egentligen den franska underrättelsetjänstens anställda? När jag besökte rättegången nyligen betraktade jag, smått förundrad, dessa vältränade män i 30-årsåldern, som hävdar att de förts bakom ljuset. Hur mycket de faktiskt förstod ska nu klargöras.
Men kanske finns en del av förklaringen i fiktionen, tänker jag.
Serien ”Falsk identitet” gick på fransk tv 2015–2020 och användes aktivt av DGSE i rekryteringskampanjer. Man utlovade en spännande tillvaro i nationens tjänst – men det var inte alltid det motsvarades av verkligheten.
Dagomar drömde om hemliga uppdrag i utlandet. I stället placerades han i vakten framför en skärm med bilder från övervakningskameror.
Desillusionerad började han se sig om efter ”extraknäck”. Det var så han ska ha fastnat i Ex-polisens nät.
Nu har han och de andra mist sina jobb och riskerar långa fängelsestraff.
Men en besvärande fråga dröjer kvar: Varför trodde de att DGSE kunde beordra ett lönnmord på fransk mark?
Den dåvarande chefen för underrättelsetjänsten har i vittnesbåset sagt att det är olagligt och därför omöjligt. Även en nuvarande DGSE-officerare har bedyrat det, med ansiktet maskerat.
Men att de tvingas säga det offentligt får nog ändå ses som ett pinsamt misslyckande för spionorganisationen.
Inte minst som arbetsgivare.
Fakta.Två stora underrättelsetjänster
● DGSE (Direction Générale de la Sécurité Extérieure), är den franska motsvarigheten till amerikanska CIA och ansvarar för underrättelseinhämtning och operativa insatser i utlandet. Det sker bland annat genom att man placerar hemliga agenter på marken och med satellit- och signalspaning. DGSE har tillgång till insatsstyrkor som kan agera med kort varsel utomlands. DGSE är inte formellt ansvarigt för kontraspionage i Frankrike, men bidrar ibland även i den sortens operationer.
● DGSI (Direction Générale de la Sécurité Intérieure)
är motsvarigheten till svenska Säpo, det vill säga Frankrikes inrikes säkerhetstjänst. Den är ansvarig för kontraspionaget inom landet och mycket av den inrikes terrorbekämpningen.
