Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Skämskuddarna hos Nobelkommittén i Oslo torde vara utslitna vid det här laget. På papperet var utnämningen av Abiy Ahmed inga konstigheter när han 2019 tilldelades det prestigefulla fredspriset. Den då nytillträdde etiopiske premiärministern hade begravt en konflikt med grannlandet Eritrea som varat i decennier.
Kanske hade kommittén även charmats av Abiys nyskapade fredsdepartement, frisläppta politiska fångar, och hans tal om medemer – ett etiopiskt begrepp som fritt översatt innebär synergier, tänkta att uppstå genom samarbete.
Glädjeyran var äkta i Addis Abeba, den historiska dagen då Eritreas president Isaias Afewerki kom på besök för att röka fredspipa med Abiy.
Men det var tidigt i Abiy Ahmeds ämbetstid, varnade kritiker som också reste frågetecken kring hur robust överenskommelsen med Eritrea egentligen var. Nu vet vi svaret. Krig mellan grannarna är åter på tapeten.
Grafik: DN
Bara ett år efter att Abiy besökt Oslo, bröt fullskaligt inbördeskrig ut i Tigrayprovinsen i norr, en konflikt som skulle skörda hundratusentals människoliv. Detta krig pausades tillfälligt med ett fredsavtal som mäklades fram i Sydafrikas huvudstad Pretoria, men nu är konflikten åter i gång. Drönarattacker i utkanten av Tigrays provinshuvudstad Mekelle, och artillerianfall i västra Tigray – båda under de senaste två veckorna – kan knappast betraktas som skärmytslingar.
Ett stort problem är att det så kallade Pretoriaavtalet 2022 må ha satt tillfälligt punkt för striderna, men det byggde ingen varaktig fred.
Fakta.Abiy Ahmed
● Abiy Ahmed (oftast benämnd Abiy, Ahmed är ett patronymikon) fyllde 50 år i mitten av augusti. Han är uppvuxen i provinsen Oromia och är av blandad börd. Hans muslimska pappa tillhörde den största folkgruppen oromo, medan mamman var kristen amhara. Efter en militär karriär blev han provinspolitiker och sedan minister under EPRDF-regimen.
● Han trädde in i vakuumet som uppstod efter att det tidigare ledarskiktet trätt åt sidan och har varit premiärminister i Etiopien sedan 2018.
Året därpå, 2019, tilldelades han Nobels fredspris.
Dessutom rasar sedan tidigare två andra regionala uppror i Etiopien, i provinserna Amhara och Oromia.
De interna striderna i Etiopien handlar, i grund och botten, om den eviga frågan om hur starkt koncentrerad makten ska vara till Addis Abeba. Under Haile Selassies kejsardöme och den Dergjunta som störtade honom, dominerades den etiopiska staten av huvudstaden. Sedan följde decennier av etnisk federalism, inte helt olikt Jugoslavien under Tito.
Nu vill Abiy tillbaka till en stark centralmakt och det väcker ont blod på flera håll i landet. De tidigare lågintensiva upproren i Oromia och Amhara har intensifierats under det senaste året och de väpnade grupperna har börjat samordna sin krigföring. När krigstillstånd nu också råder i Tigray, öppnas en tredje front.
Detta läge är extremt allvarligt och paralyserar hela Etiopien. Abiy har, liksom sina föregångare, satsat allt på en utvecklingsdriven agenda med stora projekt som megadammen på Nilen, järnvägsbyggen och nya exportzoner, liksom en ny storflygplats och massiva bostadsprogram.
Tanken är att om tillväxten är hög nog och alla får det bättre, kommer den interna splittringen att bli mindre känslig.
Just nu är läget det omvända – konflikterna som pågår på flera håll i landet har skjutit ekonomin i sank. Och Abiy talar inte längre om synergier som ska uppstå genom samförstånd.
I stället höjer han tonläget inte bara mot sina interna motståndare, utan även mot grannlandet Eritrea. På samma sätt som Donald Trump verkar ta för givet att han borde kunna ta över såväl Panamakanalen som Grönland, upprepar Abiy sitt budskap om att en hamn mot havet är avgörande för Etiopiens framtid. Problemet är landet inte har en sådan, sedan Eritrea fick sin självständighet på tidigt 1990-tal.
Den hårda retoriken har tvingat Eritrea att rusta för angrepp, och landet som tidigare var en nyvunnen vän har nu hamnat bland Abiys fiender. Det är detta som gör en förnyad konflikt i Tigray så allvarlig. För fyra år sedan kunde DN bevittna hur tusentals eritreanska soldater skickades till Tigray för att slåss på Abiys sida mot TPLF, den regionala milisen i provinsen. Nu cirkulerar redan rykten om att den eritreanska armén har återvänt till Tigray, men för att strida mot Abiy.
Ett fullskaligt krig mellan Etiopien och Eritrea lär inte bli samma fruktlösa utnötningskrig som det som utspelade sig mellan länderna kring millennieskiftet och sedan följdes av kallt krig.
Många experter varnar för att fler spelare kan dras in, likt vad som skett i grannlandet Sudan. Där drivs kriget av utomstående aktörer som Egypten och Förenade arabemiraten. Det är inte otänkbart att ett krig mellan Etiopien och Eritrea, som utkämpas i Tigray, blir ytterligare en arena för den geopolitiska kraftmätning som pågår i den större regionen. Ett scenario som borde väcka fasa hos Nobelkommittén i Oslo.
Bakgrund.Etiopien och Eritrea
● Eritrea var en italiensk koloni från 1800-talet till andra världskriget. Etiopien hade aldrig koloniserats men ockuperades av Mussolinis trupper. Efter andra världskriget bildades en federation mellan Eritrea och Etiopien.
● Kejsare Haile Selassie annekterade Eritrea helt på 1960-talet vilket startade det första självständighetskriget i Eritrea. Selassie störtades 1974 av den kommunistiska Derg-juntan som skulle bekämpa revolter både i Eritrea och i etiopiska Tigray.
● De olika upproren gjorde gemensam sak och när Derg-regimen fallit 1991, fick Eritrea sin självständighet 1993. Inledningsvis goda relationer urartade under 1990-talet till ett fullskaligt krig om gränsen mellan 1998 och 2000. Detta följdes av nästan två decennier av kallt krig.
● EPRDF-regimen, som styrt Etiopien sedan 1991, skakades på 2010-talet av den växande sociala oron i Etiopien. Det tidigare ledarskapet, dominerat av politiker från Tigraybaserade rörelsen TPLF, tvingades stiga åt sidan. De ersattes av Abiy Ahmed, som tidigt öppnade för fred med Eritrea.
● För fredsansträngningarna tilldelades Abiy Nobels fredspris 2019. Men det var ett otydligt avtal som inte löste en rad kärnfrågor och som saknade en tidsplan. Under kriget i Tigray för fyra år sedan stred Eritreas armé på Abiys sida. Nu tros de mobilisera till stöd för TPLF i Tigray.
Läs mer:
Jättedamm i Nilen invigs trots hot, bråk och intriger
Premiärministerns parti vinner valet i Etiopien