Nedstängningen av internet och telekommunikationer i Iran har pågått sedan i torsdags. Det går inte att ringa in till landet, mobiltelefoner har ingen täckning och meddelandetjänster är onåbara.
Shahram Akbarzadeh, professor med inriktning på Mellanöstern- och centralasiatisk politik vid australiska Deakin University, säger att nedstängningen är ett försök att stävja de landsomfattande protesterna.
– Den är skapad för att hindra demonstranterna från att samordna sig, att stoppa nyheter från att spridas till omvärlden och att hindra demonstranter från att inspireras och få idéer utifrån, säger han.
När landet står i kommunikationsmörker kan säkerhetsstyrkor försöka att sätta stopp för protesterna med våld. Människorättsorganisationen Amnesty varnar för att blockaden är ett sätt att dölja övergrepp.
– Regimen försöker hantera krisen med hjälp av råstyrka, säger Akbarzadeh.
Men mer än 60 timmar av nedstängning ställer även till med problem och kostnader för landet.
– Nedstängningen kommer att fortsätta så länge regimen känner sig hotad. Även om det stör det vardagliga, myndigheters arbete och även den kommersiella sektorn så är det ett andrahandsproblem jämfört med att hantera protesterna.
Nedstängningen är dock inte heltäckande. Information fortsätter att sippra ut, bland annat via amerikanska internetsatellitsystemet Starlink, även om det förekommer uppgifter om försök att störa ut även det. Iran genomförde liknande nedstängningar också 2019 och 2022–2023.
Akbarzadeh tror inte att protesterna leder till att regimen faller.
– Allt är möjligt, men jag ser det inte som troligt. Protesterna kan inte fortsätta för evigt, och det finns inget alternativ som kan ersätta det islamiska styret i landet för närvarande. Islamiska revolutionsgardet, etablissemanget av olika organisationer och institutioner har starka egenintressen i att bevara systemet som det är, vilket betyder att de inte är beredda att kompromissa.
