Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
På måndagen kom årets hittills mest väntade inrikespolitiska nyhet. Regeringen vill sänka skatten på fossila drivmedel ytterligare och införa ett nytt elstöd.
Sverige är inte ensamt – den fossilchock som skakar världen efter USA:s och Israels attack mot Iran kommer att leda till en våg av fossila subventioner världen över. När energipriserna skenar, öppnar staten plånboken.
Sociologen Martin Hultman kallar det som sker nu ”petropopulism”. Att sänka priset vid pump är ett mycket konkret och direkt sätt att visa att det spelar roll vad du röstar på – och är förstås välkommet hos dem som drabbas värst av energiprischocken.
Men fossilsubventionerna är som att sätta plåster på nålsticken hos en narkoman. Det kanske slutar blöda, men alla vet egentligen att det inte är nålsticken som är problemet. Det är knarket.
Mänskligheten är narkomanen – och de fossila bränslena är vår drog.
Det är en drog som har gjort oss väldigt starka. Vi har sett en makalös utveckling av den mänskliga civilisationen tack vare den billiga och koncentrerade energi som vi har hittat i marken. Men sällan har de negativa konsekvenserna av att vara beroende av fossila bränslen varit så tydliga som nu.
Den fossila energiboosten har orsakat klimatkrisen, men också byggt in oss i ett mycket sårbart system. Abstinensbesvären när tillgången till fossil energi stryps, om än så bara med runt 15 procent som nu, är oerhörda.
Det handlar inte bara om bränslepriserna, chocken får kaskadeffekter i hela världsekonomin. Svavlet i oljan från Mellanöstern används för att raffinera bland annat nickel, koppar och kobolt. Sedan krigsutbrottet har svavelpriserna globalt skenat. Tankesmedjan Modern War Institute varnar för att detta kan slå mot bland andra USA:s försvarsindustri.
De stigande svavelpriserna väntas också slå mot matpriserna. Svavlet är en viktig ingrediens i konstgödsel, som nu också stiger kraftigt i pris. Detsamma gäller urea, ett annat fossilbaserat konstgödsel, där en tredjedel av den globala produktionen kommer från länderna innanför Hormuzsundet. Vi kan vara på väg mot en värre prischock på mat än i samband med den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina 2022. Det kan i sin tur slå hårt mot världsekonomin, med stigande inflation och räntor.
Kort sagt: den som kan strypa vår tillgång till fossila bränslen har ett mycket kraftfullt vapen i sin hand.
Det vet Iran. Det vet Ryssland. Och det vet USA. Alla tre riktar nu vapnet mot sina fiender – och EU befinner sig i mitten.
Genom importen av rysk fossilgas och olja har EU finansierat Vladimir Putins krigsmaskin med hundratals miljarder kronor. De senaste åren har importen minskat kraftigt, men inte försvunnit helt.
Nu bromsar EU utfasningen av rysk olja som en direkt effekt av Irankriget. Samtidigt vänder Donald Trump vapnet mot EU och hotar begränsa exporten av flytande fossilgas (LNG) om inte ett nytt handelsavtal godkänns.
EU är hopplöst klämt mellan fossilgiganternas hot – ett faktum som inga subventioner kommer att förändra. Tvärtom, de riskerar att låsa fast vårt fossilberoende än mer. Detsamma gäller Asien, den största konsumenten av både fossila bränslen och konstgödsel från Mellanöstern.
Det finns dock ett försvar som EU och Asien kan ta till – och det är här den kinesiska börsen kommer in i bilden. Medan världens börser som helhet har fallit som en konsekvens av Irankriget, har flera kinesiska företag inom förnybar energi och energilagring tagit kraftiga skutt uppåt. GCL Energy Technology, en gigant inom förnybar energi, har rusat med runt 50 procent sedan krigsutbrottet.
Signalen är tydlig. Både investerare och experter förväntar sig att världen svarar på Irankriget med en accelererad omställning bort från det fossila. Det har skett förr, i samband 1970-talets oljekris och i EU efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Den här gången bedöms chocken vara mycket värre – och kanske därmed också omställningstrycket.
Omställningen sker kanske inte för klimatets skull. Den hade kunnat ske på ett mindre kaotiskt sätt, utan krig och förstörelse. Men den sker. Och den sker tack vare Donald Trump.
Läs mer:
Carl Johan von Seth: Trump lovar fred – fallhöjden ökar för världsekonomin
Peter Alestig: Kriget i Iran blottar Europas kanske största geopolitiska sårbarhet
