Svenskan hittade till backhoppningen först genom sin far, som i början av 80-talet tog över ansvaret för Svenska skidspelen i Falun, och insåg att backtävlingarna behövde lite mer kärlek. När sedan den tio år yngre systern började hoppa var det svårt att inte bli rejält engagerad.
Hoppa själv ville Marit Stub Nybelius inte så hon bestämde sig för att utbilda sig till domare, och var färdigutbildad 1991. Efter insatser i Sverige fortsatte karriären internationellt 1998. Hon hade inte reflekterat över det på förhand men märkte snart att det aldrig fanns några andra kvinnor bland domarna.
– När vi tränar står vi och diskuterar hoppning. Och i början märkte jag att om det kom svåra hopp, då vände de sig till mig och frågade: ”Vad skulle du gett där?” Om jag sa rätt fick jag ett ”oooh!” (hon gör ljudet som ett förvånat bifall).
Det var som ett test?
– Ja, absolut. Någon av de äldre domarna skulle se i fall jag – en 25-årig blond tjej från lilla nationen Sverige – faktiskt kunde det här.
Något år efter att Marit Stub Nybelius börjat döma kom en kvinnlig kollega från Frankrike.
– Men henne träffade jag först 2015. Nu skulle jag gissa att vi är cirka 15 kvinnor av totalt ungefär 150 domare.
Att bli utvald att döma de stora mästerskapen (junior-VM, VM, OS och skidflygnings-VM) följer en process – länder nomineras som i sin tur nominerar domare. Vilket betyder att Sverige inte alltid kommer i fråga. Senast Sverige hade en domare på OS var 2010.
Marit Stub Nybelius dömde junior-VM 2004, VM 2023 och är nu en av två kvinnliga domare på OS i Milano Cortina – tillsammans med italienskan Giovanna Comina. De övriga fyra domarna är från Frankrike, Tyskland, Kanada och Schweiz.
– Första tävlingsdagen … det kändes att det var OS för det första. Och det var speciellt att jag och Giovanna stod där tillsammans. Vi gav varandra en ordentlig kram efter tävlingen.
Svenskan har inget behov av att lyfta fram sig själv som historisk, men vill lyfta symboliken. Hon berättar att hon reagerade när den stora backhopparnationen Norge slog på stora trumman när de fick sina första kvinnliga domare – 10–15 år efter att hon själv börjat.
– För det är ju först när det inte är konstigt som det är jämställt. Men den här gången känns det annorlunda. Det är viktigt att det kommer fram att vi är här på OS, att poängtera att kvinnor nu är på alla nivåer. För rekryteringen av yngre kvinnor.
Jämställdheten inom sporten har varit en fråga under många år. En utveckling pågår. I dessa spel fick damerna för första gången hoppa i stora backen. Och till nästa säsong ska damerna få hoppa alla och samma tävlingar som männen under den kända nyårstouren. Prispengarna är dock fortsatt olika.
– Men det som är märkligast är att det tog så otroligt lång tid innan någonting hände. Med tanke på att första dokumenterade kvinnliga hopparen hoppade 1863, säger Marit Stub Nybelius.
Hon berättar att den första tjejklassen i världen infördes i hennes hemstad Falun 1991. Ett nätverkande med USA och Kanada inleddes, men resten av världen var inte redo.
En långlivad myt var att kvinnor kunde ta skada av landningarna, att livmodern kunde falla ut. Och det fanns ett motstånd från Internationella skidförbundet (Fis) också. Tidigare ordföranden Gian-Franco Kasper sa bland annat 2005 att backhoppning ”inte verkar vara lämpligt för kvinnor ur medicinsk synvinkel” – ett uttalande han senare fick ta tillbaka.
Men Norge hade börjat engagera sig, liksom Österrike. I VM 2009 fick kvinnorna vara med och 2014 kom damerna med på OS-programmet.
– Redan 2013, när det var VM här, införde man en mixedtävling. Där gick man lite i bräschen, det var ju bara skidskytte som hade det innan. Då tänkte jag ”wow, nu händer saker”. Men så går det lite sakta igen.
Förra året startade Fis en arbetsgrupp för dambackhoppningens utveckling, som Marit Stub Nybelius är med i.
– Vi sitter inte och jämför mellan män och kvinnor, utan vi försöker komma med förslag för att stärka en redan stark produkt. Och vi bollar frågor som ”är det bra eller dåligt att vara med på alla världscuptävlingar med herrar?”.
Hon ser positivt på framtiden.
– Jag tror att det kommer hända ganska mycket de närmsta åren. Jag uppfattar att vi har kommit förbi… alltså, det är ju bara att köra.
Fakta.Backhoppning i OS
Är en av de sporter som var med i de första spelen, i Chamonix 1924.
Till Innsbruck 1964 tillkom ytterligare en tävling – i stor backe, som då var 90 meter.
En lagtävling infördes i Calgary 1988.
I Lillehammer 1994 introducerades en 120-metersbacke, vilket betydde att 90-meterbacken blev normalbacke och att 70-metersbacken försvann.
2014 fick damer tävla i normalbacke.
En mixedlagtävling tog plats på programmet i Peking 2022.
I Milano Cortina 2026 fick damer tävla även i stor backe, men har ingen lagtävling.
Fotnot: Samtliga tävlingar i backhoppning har avgjorts men nordisk kombination (där hoppningen är första gren) har sin sista tävling torsdag 19 februari.
Läs mer:
Westman glad OS-fyra i backhoppning: ”Känns som en vinst”














