Fotbollsspelare i USA superstjärnor för 100 år sedan – kan det hända igen?

USA spelar natten mot torsdagen sextondelsfinal mot Bosnien och Hercegovina i sitt eget hemma-VM och det betraktas som en framgång i sig. Skulle laget gå så långt som till kvartsfinal kanske världens största sport äntligen slår igenom här på riktigt.

Det säger många jag talar med, samtidigt som de upprepar en ganska sliten klyscha:

– Fotboll är framtidens sport i USA, och så kommer det alltid att vara.

Kanske det. Men de glömmer att landet en gång i tiden var en stormakt i denna ”europeiska” sport. I den internationella fotbollens barndom efter första världskriget rankades USA som ett av världens främsta landslag.

I VM 1930 i Uruguay, det allra första, blev USA trea. Och den 20-årige anfallaren Bert Patenaude blev historisk som förste man att göra ett hattrick i en VM-match – alla tre målen i en 3–0-seger över Paraguay.

Jag ringer upp den legendariske spelarens sonson, som också heter Bert Patenaude och är historieprofessor vid Stanford i Kalifornien. Han har fotbollen i blodet och är väl bevandrad i sportens amerikanska historia.

– Jag var i tonåren när min farfar dog och han talade aldrig särskilt mycket om VM och sina mål. Det är först i efterhand jag har förstått vilken superstjärna han var, säger Bert Patenaude.

I släktens ägo finns flera stora väskor med tidningsklipp från 1920- och 30-talet.

– Bevakningen av soccer var intensiv här på den tiden. Alla tidningar skrev om det hela tiden.

Patenaude den äldre blev också amerikansk mästare i fotboll. Hans lag, från lilla Fall River i Massachusetts, bidrog med hela fem spelare till den amerikanska truppen till det första VM.

Men sedan, efter andra världskriget, tog en annan sport över: amerikansk fotboll. Den ansågs tuffare och mer militärisk, säger Bert Patenaude. Den europeiska varianten föll mer eller mindre i glömska.

Tills nu, om man ska vara lite elak.

För det pågående VM får stor uppmärksamhet. Det gör att många amerikaner anstränger sig att förstå denna underliga sport där man inte får nudda bollen med händerna.

På en sliten plan i Brooklynstadsdelen Bay Ridge träffar vi Ish Mayers, en 35-åring som just har avslutat en korpmatch i amerikansk fotboll. Han och de andra i laget har vunnit en fin trofé som står på gräset, och nu kopplar de av med ett par öl.

– Jag älskar soccer, utbrister han. Det har jag gjort i tio år.

Det visar sig att datorspelet Fifa var vägen till fotbollsintresset för Ish Mayers. Han säger att han följer Champions League och gillar Bayern München. Men några VM-matcher har han inte hunnit se än.

Sedan ber han DN:s utsända att förklara hur offsideregeln egentligen fungerar. Vi ställer lydigt upp som en tänkt backlinje på det dammiga gräset.

– Aha, nu fattar jag! Men jag tycker fortfarande att det är lite orättvist att man inte får ställa sig bakom backarna, säger Ish.

Bland amerikanska män har fotbollen länge haft rykte om sig att vara en sport för veklingar som ständigt låtsas bli allvarligt skadade. Dessutom finner många det obegripligt att en match kan sluta oavgjort.

Det finns en politisk vinkel på detta.

Många i det konservativa lägret hånar fotbollen och ställer den i kontrast till de ”riktiga” sporterna: amerikansk fotboll, basket och baseboll.

Efter VM 2010 skrev Marc Thiessen, en tidigare talskrivare till George W Bush, en essä där han slog fast att fotboll är en socialistisk sport, och dessutom urtråkig ”som en mulen dag i Östberlin”:

”Kapitalistiska sporter är spännande – folk slår varandra ofta och gör till och med mål ibland. Medan soccer-supportrar blir upphetsade över en jämlik 0–0-match.”

Den här attityden lever kvar bland vissa amerikaner, många av dem Trumpanhängare, som dömer ut VM-turneringen på sociala medier. Och det är ingen slump att alla de elva VM-orterna i USA är i städer som styrs av Demokraterna.

På en annan plan i Brooklyn, i det välbärgade området kring Prospect Park, träffar vi ett gäng som brinner för fotboll.

Deras lag i rosa tröjor, kallat Blood, Sweat and Beers, spelar i en av många korpligor här i New York. Laget speglar fotbollshatarnas bild av vilka amerikaner som gillar fotboll: många med latinamerikansk bakgrund, flera av dem kvinnor och alla välutbildade storstadsbor.

– Jag tror ändå att fotbollen kommer att nå ut till fler amerikaner nu, tack vare VM, säger mittfältaren Emmanuel Hidalgo-Wohlleben.

Det stämmer att fotbollen når en allt större publik i USA. Premiärmatchen mot Paraguay sågs av hela 18 miljoner amerikaner, 25 miljoner om man räknar spanskspråkiga utsändningar. Det är nytt tittarrekord.

Å andra sidan sågs årets Super Bowl, finalen i amerikansk fotboll, av 125 miljoner.

Som skolsport är fotbollen stor. Med 480 000 spelare på pojksidan ligger sporten fyra i USA sett till antal deltagare. För flickor är fotboll sport nummer tre. Men så är USA också en världsnation på damsidan.

Eileen Haig som spelar vänsterback i korplaget säger att hon följer VM, men att hon egentligen är mer intresserad av damfotboll.

– Vissa ute i landet kanske tror att fotboll är en tjejsport. Men nu får de se vilken tuff sport det är.

– Och alla stjärnor med sin lyskraft. Jag tror det är svårt att inte gilla spelare som Messi och Mbappé, säger högeryttern Macy DeCarlo.

Amerikanska medier – inte minst Fox som har tv-rättigheterna till VM – gör sitt bästa för att haussa upp just sådana stjärnor. Men de satsar också mycket på pedagogik: att förklara sporten för nytillkomna tittare.

Sportsajterna är fulla av rubriker som ”Vad är skillnaden mellan rött kort och gult?” eller ”Vad betyder egentligen 4-4-2 och 4-3-3?” Liksom tonvis med statistik om passningsprocent och spelmönster.

Tv-sändningarna bjuder på detaljerade, IA-drivna analyser av just offsideregeln.

Så många amerikaner har lärt sig en hel del om fotboll de senaste veckorna. Kanske fått upp ögonen för spelets skönhet och rent av lärt sig uppskatta en oavgjord match.

Är intresset här för att stanna? Bert Patenaude, 30-talshjältens sonson, tror det.

– Men det hänger mycket på hur det går för USA:s lag. Och se på dem, de speglar mångfalden, hur USA ser ut i dag. 1994 hade vi nästan bara vita spelare.

Han påpekar att fotbollens första storhetstid i USA, för hundra år sedan, också drevs av invandrare.

– Min farfars lag bestod mest av folk som hade kommit hit från Portugal och Frankrike. Det var de som gjorde sporten stor den gången.