Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Nej, ”Dopamine” var kanske inte riktigt den triumfatoriska återkomst som man förväntade sig. Det lät onekligen som Robyn på alla sätt och vis, men det var något med höstens singel som aldrig helt lyfte. Snarare stod den och stampade i ett slags ”Uptown funk”-fålla utan att förlösas.
När Sveriges största popstjärna följer upp med två nya singlar, som smygspelades inför publik på nyårsafton, blir konturerna kring det kommande albumet tydligare. Framför allt visar Robyn att hon kan anpassa sitt karakteristiska sound till en ny musikverklighet.
”Talk to me” är en direkt hit, som så ofta när Max Martin är inblandad. Men det är fortfarande väldigt, väldigt mycket Robyn, och inte den mer strömlinjeformade radiopop som Martin annars är förknippad med. Den drömska slingan lurar i bakvattnet på refrängen, lika vemodig som effektiv, känns välbekant. Vilket antagligen är meningen, och ett bevis på popsnickeri av högsta klass.
Här gör Robyn elektronisk, nästan Karin Dreijersk kaxig pop om att skaffa barn på egen hand och samtidigt vara en av 20-talets stora popstjärnor
Andra låten ”Sexistential” – vilket det kommande albumet också heter – är mer konceptuell. Ingen Max Martin, enbart Klas Åhlund och artisten själv. Här gör Robyn elektronisk, nästan Karin Dreijersk kaxig pop om att skaffa barn på egen hand och samtidigt vara en av 20-talets stora popstjärnor. Här är texten nästan den största behållningen.
”I’ve been on Raya while on IVF / PTSD from all the tests” är knappast den enda raden som har klassikerpotential.
Plattan kommer 27 mars. Titeln… ja, den får marineras lite. Som så ofta med påhittade ord balanserar det på gränsen mellan kanon och kalkon. Men med dubbelsingeln tar Robyn täten och rivstartar popåret 2026.
Läs fler texter av Gabriel Zetterström och mer om musik
