Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Brevlådan i fritidshusområdet förmedlar ingen post men ibland händer det att någon reklamutdelare har passerat. Den här gången hittade jag en valbroschyr från Socialdemokraterna. När jag läste den förlorade jag inte bara lusten att gå och rösta utan själva livsmodet.
”Nu är det din tur” är rubriken, och vartenda ord är riktat till MIG som individ: ”dig och din familj”, ”där du bor”, ”din plånbok”.
Att själva meningen med politik är att se sig som del i ett kollektiv och begripa hur olika samhällsgrupper kan förhålla sig till varandra, det är alltså något som inte ens det så kallat socialdemokratiska partiet vill låtsas om. Till och med där ”köper” man fullständigt att alla ska kunna tänka enbart på sig själva (och sin plånbok och sin familj) och att samhället ändå ska kunna ordnas på bästa sätt för alla, tydligen genom proffsiga politikers trollerikonster.
Min röst har detta parti sällan fått, inte ens under de arton år jag var medlem i närmaste socialdemokratiska stadsdelsförening
Min röst har detta parti sällan fått, inte ens under de arton år jag var medlem i närmaste socialdemokratiska stadsdelsförening, jag tillhörde dem som röstade vänster därom i riksdagsvalet i hopp om att påverka partiet åt det hållet. Men de politiker vi kan förtroendevälja nu kommer aldrig att få något inflytande sedan begreppet solidaritet har utvisats ur tankevärlden.
”Ditt golv är en annans tak”, alla ingår i ett sammanhang, hörde jag nyss Margita Ingwall predika i radions ”Tankar för dagen”; en ropandes röst i öknen. Förmågan att se sig själv som del av en helhet (lokalsamhället, nationalstaten, världen) är något helt annat än förmågan att se sig i spegeln, eller att orientera sig till valdagen med hjälp av en ”valkompass”. Den individualism som nu har blivit envåldshärskande ideologi innebär slutet för det sätt att tänka som är en förutsättning för politisk demokrati.
Broschyren har legat länge i lådan och är lite gnagd i hörnet, antagligen av den lilla snigeln som också låg där. Efter att ha läst den vill jag bara dö.
Gun-Britt Sundström
Författare