Varför ville du göra en serie om ZTV?
– Redan när jag jobbade där, mellan 1992 och 1999, kände jag att jag fick vara med på en unik resa – som inte kommer att hända igen. Stenbeck pytsade in en massa pengar i lekstugan, vilket gjorde att vi kunde testa nya grejer. Mycket var skit, men vissa program blev väldigt bra. Det var så jävla kul på 90-talet, så det har varit roligt att gräva i det decenniet och försöka förklara, både för min egen generation och nya, vad som hände på ZTV då.
Var det något som överraskade dig när du rotade i arkiven?
– Ja, att det var väldigt mycket sprit i bild och att alla dricker och röker hela tiden. Det var okej att supa i tv. Ian Wachtmeister sitter och dricker Pripps blå i studion, till exempel. Det var anarkistiskt på ett sätt jag inte mindes. Men det där styrdes upp senare. Och Peter Siepen hade ett program där han spådde gästerna med tarotkort, som i själva verket var porrbilder. Alice Bah utsattes för dem. Med 2026-filtret är det svårt att förstå hur det ens kunde sändas. Men internet hade ju inte kommit, och det gick att göra galna saker utan att det blev drev och sociala medier hakade på.
Man såg ju upp till profilerna på ZTV och ni verkade så coola, men helt ärligt – var ni inte rätt störiga också?
– Ja, verkligen. Vi var några som ville göra seriösa musikprogram, jag jobbade med PSL och Magnus Broni. Vi höll oss på vår egen flank, men det fanns också wannabes som sökte uppmärksamhet och gjorde vad som helst för att synas. Men de var inte där så länge, för de byttes snabbt ut. Sedan fanns det också sådana som David Hellenius där man tänkte: ”Vilket tilltal han har! Han kan vara något för en större kanal.” Men det var inte alltid en superskön vibe på ZTV, om man ska vara ärlig. Vi gjorde inget annat än att jobba, och många kände flåset i nacken. Sade man ifrån fick man kanske sparken.
”ZTV. Det stora tv-experimentet” har premiär på SVT Play tisdagen den 21 april.
