– Det här är macadamianötter, jag älskar dem men det är 80 procent fett, säger Jonas Naddebo och ställer ner en skål på soffbordet.
Han är Centerpartiets gruppledare i Stockholm, och tidigare kulturborgarråd i staden. Efter valet i höst hoppas han lämna sin plats i opposition och ta tillbaka sin gamla titel – kanske genom att positionera sig i nattlivsfrågan.
Det är lördag, lönehelg, och han har bjudit hem några vänner på en fördrink, innan de ska i väg på bar- och klubbrunda.
”Rykten går att flera klubbar nyligen fått diverse varningar angående alkoholförsäljning och ljudvolym. Jag undrar egentligen vad det kan bero på, för få människor som drar ut? För stränga alkohollagar? Går vi mot en huvudstad utan några nattklubbar snart?”
Inlägget är från Flashback, skrivet i slutet av oktober 2025. ”Nattklubbsdöden” diskuteras både på nätet och i den fysiska klubbvärlden.
Enligt Jonas Naddebo står nattklubbsdöden för dörren om inte något snart görs för att främja stadens nattliv. Och han är personen som ska göra det.
– Amen alltså, det är åtta månader av mörker i den här staden och då måste det finnas mer. Man tror att nattlivet är till för de unga, men det är en del av det kreativa Stockholm, det behövs för att attrahera kompetens.
Han ger ett exempel på vad han vill göra: Upprätta en nattlivsfond så att klubbägare ska kunna få ekonomisk stöttning för att ljudisolera, så att de kan samexistera med sina grannar.
– Lite som de har det i Berlin. Och jag gick till val på 24-timmarstillstånd, låt klubbar och barer ha servering dygnet runt om de vill, säger Jonas Naddebo.
När han var kulturborgarråd beställde han en utredning om vad som gör ett bra nattliv. I utredningen jämfördes Stockholm med Tokyo, Berlin och New York.
– Vi var bättre än Tokyo, men sämre än Berlin och New York. Stockholm har bättre kollektivtrafik men sämre kreativitet och lokaler, konstaterar Jonas Naddebo.
Men det allra viktigaste förslaget för honom gäller hur staden ska hantera det just nu största hotet mot nattlivet: grannar som klagar på höga ljudnivåer.
– Det är helt otroligt att man ska kunna flytta in någonstans i närheten av en klubb, och sedan börja klaga på ljudnivån. Hallå, välkommen till storstaden liksom? Om man inte klarar av det, då rekommenderar jag att man flyttar till min gamla hemkommun Skinnskatteberg, där bor det 4 000 invånare, där är det tyst.
Han vill att den som flyttar till en bostad där det redan finns en bar eller klubb i närheten, ska skriva bort sin rätt att klaga.
– Om klubben fanns där före dig, då har du ingen rätt att klaga tycker jag. Side Track fick nästan stänga på grund av en person som flyttade in och började klaga, säger Jonas Naddebo.
En institution, ett ”safe space”, en oas – Stockholms äldsta gaybar Side Track är ett kärt barn med många namn. Och det andra stoppet under Jonas Naddebos klubbrunda.
I högtalaren spelas Abbas ”Dancing queen”. Vid baren trängs paljettklänningar och höga klackar med kängor och jeans.
Ägaren Fredrik Arnegard kommer med en bricka Jägermeistershots för att hälsa Jonas Naddebo och hans vänner välkomna. Han är glad, efter en lång och utdragen strid verkar det som att Side Track får överleva.
Anledningen till att klubben hotades av stängning var en nyinflyttad bostadsrättsägare, som klagade på ljudnivån.
– Jag har lagt över en halv miljon på att byta ventilation och sätta in ljuddämpare. Och då ska vi inte prata om utredningskostnaderna, säger Fredrik Arnegard.
Så ser reglerna ut – när ett klagomål kommer in till kommunen så är det inte personen som klagar som får stå för utredningskostnader, utan personen som ska utredas. För Fredrik Arnegard har det inneburit fem ljudmätningar, som alla kostat tiotusentals kronor.
Efter de olika ombyggnationerna klarade Side Track stadens ljudmätning.
– Men nu ska personen som klagade ändå flytta. Så visst är det bittert, att jag har tvingats lägga så mycket pengar på grund av en person. Jag kunde ha gjort något roligare för pengarna, säger Fredrik Arnegard.
Det är sant att flera klubbar i Stockholm har stängt, eller varit nära att tvingas stänga, den senaste tiden. Särskilt queerbarer: Torget, Lino, King Kong och Bitter Pills är alla gaybarer som stängt de senaste åren. Ofta har det berott på grannar som klagar på ljudnivån.
Och Trädgården, en verklig institution, var nära att tvingas stänga för gott på grund av klagande grannar i Hammarby Sjöstad.
Men beror den eventuella klubbdöden på en politik som missgynnar nattlivet, eller att unga i dag helt enkelt har andra intressen? Eller något helt annat?
– Jag tror att det är en blandning av många saker. Dels kan det vara bostadspolitik, staden växer och man behöver förtäta. Det kan vara beteende, folk går mer på festivaler eller stora fester. Samma problem finns globalt, säger Mats Wurnell.
Han är journalist och har bevakat nattlivet sedan 1990-talet, och har därför kommit att kallas för ”klubbexperten”.
Det blir svårare och svårare för klubbarna att existera i Stockholm, menar han.
– Det är mycket med störningar, den problematiken är stor. Och snart börjar de första flytta in i slakthusområdet, det är också hotat, säger Mats Wurnell.
Han räknar också upp svårigheter med tillstånd och administration och till viss del konkurrens från undergroundvärlden som faktorer som gör det svårt att driva en traditionell nattklubb.
– Det är väl politiskt generellt, förtätningen. Att Hammarby Sjöstad växer sig närmare Trädgården, att man bygger fler bostäder och på så sätt pushar ut nattlivet. Men det är inte partipolitiskt, säger han.
Men även om det är sant att klubbar stänger, är det också sant att nya tillkommer.
– Ibland tycker jag att man kan ropa klubbdöd lite för snabbt. Jag upplever att summan av hur många klubbar som finns har varit någorlunda konstant så länge jag har bevakat nattlivet, säger Mats Wurnell.
Torun Boucher (V), Stockholms kulturborgarråd, delar inte bilden att Stockholms nattliv är hotat. Hon säger att fler ställen tillkommit än försvunnit – sedan 2022 ska ett tjugotal nya musikscener ha öppnat, eller vara på gång att öppnas. Men hon håller med Jonas Naddebo om att en nattlivsfond kan vara ett bra förslag.
– Jag tycker det skulle vara intressant att titta på att stötta ekonomiskt med ljudmätningar när grannar klagar, så att inte ägaren behöver ta den kostnaden själv. Men inte för att ljudisolera. Ska du driva restaurang eller teater så måste du ta ansvar för den lokal som du bedriver din verksamhet i också, säger hon.
När Jonas Naddebo får drömma fritt så drömmer han om Berlin.
Men varför ska Stockholm vara som Berlin?
– Jag tycker att Stockholm ska vara en förebild. Men Berlin, allt är inte så hårt reglerat där, i Sverige har vi en otrolig regleringsvilja. Vi ritar raka gator och sen vill ingen gå där. Man måste våga utmana.
Det finns säkert många som tänker: ”Varför ska jag som inte nyttjar nattlivet betala för bullerskydd och annat med mina skattepengar?”
– Hela staden gynnas av att vi har ett levande nattliv. Det gör Stockholm till en attraktiv stad för alla. Vi håller teatrar om ryggen med skattepengar, jag tycker det är lika illa om en nattklubb tvingas stänga.
Moderaterna vill också att det ska vara tillåtet med dygnet runt-servering, till exempel. Vad är det som gör att du sticker ut när det kommer till nattlivspolitiken?
– De är väldigt sent ute. Jag gick till val på nattlivsreformer, var var Moderaterna då? Det är lätt att komma på nu när de är i opposition, men vi var först och vi är modigast.
– När jag blev borgarråd, då sa jag: Jag ska försöka sitta i fängelse innan mandatperioden är slut. Så mycket ska jag utmana. Men det var ju kul att jag inte hamnade i fängelse.
