Simon Svensson gillar regnet. Det blir bättre glidtacklingar då.
– Riktigt götteväder!
Himlen har öppnat sig över Olympiafältet i Helsingborg när Gatulaget ska spela match.
I omklädningsrummet tejpas fötter, ben smörjs in med liniment. Någon klunkar juice direkt ur en literförpackning. Snacket går.
– Simon skjuter så jävla hårt.
– Ja, när han träffar, säger tränaren Kenneth Storvik och ler.
Den tidigare allsvenske fotbollsspelaren bläddrar i sin matchpärm och dunkar eftersläntrare i ryggen. I hans värld är det inte avgörande om någon kommer för sent. Det viktiga är att spelarna dyker upp – och att de gör det nyktra.
– Ingen är här för att bli bäst i fotboll.
För drygt fyra år sedan började Kenneth Storvik samla människor som sällan brukar få plats i ett fotbollslag. Sedan dess har över 200 personer passerat genom Gatulaget.
De flesta har erfarenheter av missbruk eller psykisk ohälsa. Många har levt med hemlöshet, skulder eller kriminalitet.
Alla bär på en historia.
Det är pensionären Krister som bär vattenflaskor och räknar dagarna sedan han slutade dricka. Marwin, som jobbade i krogbranschen och fastnade i kokainmissbruk. Och så är det 34-årige lagkaptenen Simon Svensson.
Till slut ringde han langaren varje fredag på väg från jobbet, så att drogerna fanns där när han kom hem
Han hade ett ganska vanligt liv. Jobb på ett industriföretag, fest på helgerna.
– Det är ju en så normaliserad grej att dricka alkohol på helgerna, men när andra kunde sluta fortsatte jag.
Missbruket började i 25-årsåldern och eskalerade när kokainet kom in i bilden.
I början var det en gång i månaden. Sedan varannan vecka. Till slut ringde han langaren varje fredag på väg från jobbet, så att drogerna fanns där när han kom hem.
Med drogerna släppte spärrarna. Nätspelen tog över. Han satt hemma framför skärmen i timmar. Plötsligt kunde det ha gått flera dygn.
– Jag spelade bort mer pengar än jag tog droger. Det gav mig en rush.
Till slut hade han spelat bort en halv miljon kronor.
Arbetsgivaren fattade misstankar och krävde ett urinprov. Simon Svensson fick sparken. Han tvingades sälja sin lägenhet för att betala skulder, men pengarna räckte inte.
Vändpunkten kom efter en veckas oavbrutet festande och spelande.
Han åkte till vårdcentralen, berättade allt för sina föräldrar och flyttade hem till sitt gamla pojkrum. Sedan skrevs han in på behandling.
Simon Svensson fick kontakt med Gatulaget under sin behandling, en vanlig väg in för många av spelarna
Till skillnad från många andra i Gatulaget hade Simon Svensson en trygg uppväxt i ryggen, med föräldrar som vägrade släppa taget.
Tre år efter att han blev nykter är skulderna fortfarande det som gnager mest.
Under vintern har han fått avslag på sin ansökan om skuldsanering.
– Jag vill bli skuldfri, säger han.
Simon Svensson fick kontakt med Gatulaget under sin behandling, en vanlig väg in för många av spelarna.
– Här känner jag mig behövd. Man är aldrig ensam.
Som lagkapten har han sällan långt till en kommentar. På planen instruerar han spelarna att bete sig som ett osynligt gummiband.
– Sträck ut vid anfall, dra ihop vid försvar. Vi rör oss tillsammans!
Idén till Gatulaget fick Kenneth Storvik från hemlandet Norge – där finns gatulag i över trettio elitklubbar.
Modellen gör att samhället sparar in miljoner varje år genom minskade kostnader för vård och rättsväsende – men också genom att spelare slussas vidare till jobb eller studier.
I Helsingborg är ambitionen densamma.
Den sista vintern i missbruk blev Malin hemlös och sov i en husbil med stearinljus som enda värmekälla
Det är tidig vårvinter när Gatulagets klubbstuga på Hittarps IP fylls av applåder. Spelarna har, som vanligt varje tisdag och torsdag, hämtats med buss i sina hem – och som vanligt serveras gröt och smörgåsar före träningen.
Nu har 37-åriga Malin Anell fått körkortstillstånd. Det ska firas.
Genom Gatulagets samarbete med en trafikskola kan spelarna få hjälp att ta körkort.
– Körkort har känts väldigt långt bort för mig.
Första gången vi träffar Malin Anell presenterar hon sig som målvakt. Men när de andra spelarna går ut på planen stannar hon oftast kvar i köket, brygger kaffe och förbereder lunch.
Hon har gjort samhällstjänst och praktik i Gatulaget, och blivit kvar – främst för gemenskapens skull.
– Det är ett nyktert sammanhang där jag kan vara trygg. I svåra perioder behöver du inte ens vara social, du kan bara vara här.
Malin Anell har pigga ögon och omsorgsfullt målade naglar.
– Min socialsekreterare sa en gång att jag såg fräsch ut för att leva ett så hårt liv.
Men den sista vintern i missbruk blev hon hemlös och sov i en husbil med stearinljus som enda värmekälla.
– Bara kylan gjorde mig utmärglad. Jag satt där i minusgrader och fick inte i mig mina droger.
När hon fick höra att hennes son gråtit och trodde att hans mamma inte älskade honom längre kände hon att botten var nådd
Samtidigt höll hon sig undan ett fängelsestraff för narkotikabrott.
När hon fick höra att hennes son gråtit och trodde att hans mamma inte älskade honom längre kände hon att botten var nådd.
– Jag hade inte haft telefon på flera månader och kunde inte prata med mina barn.
Självmant lade hon in sig på avgiftning och anmälde sig till polisen.
– Två veckor i häkte fick mig att aldrig mer vilja gå tillbaka till det livet.
Malin Anell var elva år när hon drack alkohol första gången. Senare fastnade hon i heroin och amfetamin.
Under många år lyckades hon ändå hålla ihop ett liv med jobb, familj och barn.
– Det var först när jag frivilligt lämnade ifrån mig mina två söner som det gick riktigt illa. Jag började sälja droger, stal och gjorde inbrott.
Efter en lång behandling kunde hon i höstas flytta från stödboende till egen lägenhet.
Hennes äldste son går i dag i mellanstadiet och bor hos sin farmor. De har bra kontakt; varje vecka följer hon med honom på träning.
Lillebror, som är några år yngre, har hon inte träffat på flera år.
– Han bor i fosterfamilj och vet inte längre vem jag är. Målet är inte att hämta hem honom. Jag hoppas bara få finnas i hans liv på något sätt.
Under våren kommer och går spelarna på Hittarps IP norr om Helsingborg. Malin Anell är alltid där. Hon kör halkbana, söker jobb och kokar lunchkorv i köket.
Samtidigt fylls laget på med nya ansikten. En del kommer hit en gång, snörar på sig dobbarna, sedan ser man inte röken av dem igen.
Träningsställen är tvättade och väntar – en del blir hängande i veckor när livet kommer emellan
Någon kommer direkt från ett behandlingshem. Någon annan har nyligen lämnat gängkriminaliteten bakom sig och lever under skyddad identitet.
Vissa håller sig i bakgrunden, andra tar plats direkt.
Vid sidan om planen pågår samtalen. Om saknaden efter barn som blivit omhändertagna. Om vilket träslag som brinner bäst när man tvingas sova ute en vinter.
För några är missbruket fortfarande en del av vardagen. Det betyder inte att dörren stängs.
– Kravet är att man kommer nykter till våra aktiviteter. Får någon ett återfall är de välkomna tillbaka nästa gång, säger Kenneth Storvik.
I omklädningsrummet har alla sin plats. Skorna står på rad under bänkarna. Träningsställen är tvättade och väntar. En del blir hängande i veckor när livet kommer emellan.
Praktikplatser, återfall, behandlingar, jobb.
Platsen finns kvar.
Det gör också Kenneth Storvik. Han är tillgänglig dygnet runt. Kvällar, nätter och helger när många av spelarna har det som tuffast.
Grundtanken är att fotbollen ska vara en hävstång till ett bättre liv
Fotbollsträningarna är stommen i Gatulagets verksamhet. De pågår året om. Mellan passen fylls kalendern med annat – flyttuppdrag, fritidsaktiviteter, träningsläger med Parkinsonlandslaget.
Modellen har också börjat sprida sig. Nu har IFK Lidingö startat ett gatulag inspirerat av verksamheten i Helsingborg.
– Drömmen är att alla elitklubbar i Sverige ska ha ett eget gatulag, säger Kenneth Storvik.
Grundtanken är att fotbollen ska vara en hävstång till ett bättre liv. Kenneth Storvik uppskattar att minst trettio spelare har gått vidare till jobb eller studier.
– En människa som har varit i missbruk i många år behöver ta bort alla kontakter från sitt tidigare liv. Vad har de kvar då? Inte mycket.
– Vi försöker vara en trygg plats där de känner sig hemma och kan skapa en önskan om att förändra sitt liv.
När Gatulaget spelar regnar det aldrig, brukar Kenneth Storvik säga. Men när spelarna kliver ut på Olympiafältet i mitten av maj gör vädret allt för att motbevisa honom.
Före avspark vräker regnet ner.
Humöret är ändå på topp.
– Inte sparka undan benen på nån socialsekreterare! Man vill ju fortsätta få sitt socialbidrag, skämtas det.
Kamrater och personal från ett stödboende dyker upp med plakat längs sidlinjen. ”Go go Gatulaget!”
Motståndarna är socialsekreterare, boendestödjare och enhetschefer från socialförvaltningen. För många i Gatulaget är det människor som under åratal fattat beslut om deras liv.
Nu möts de som jämlikar på fotbollsplanen.
– Det är halt där ute, så take it easy, uppmanar Kenneth Storvik.
Kamrater och personal från ett stödboende dyker upp med plakat längs sidlinjen. ”Go go Gatulaget!”
Under ett stort paraply står Malin Anell och strålar.
Ur jackfickan plockar hon fram sitt nytagna körkort.
– Så overkligt. Jag fick låna en kompis bil och överraskade min äldsta son. Så stod jag där utanför. Tut tut!
På planen tar socialförvaltningen ledningen.
Lagkapten Simon Svensson hörs över hela fältet.
– Gummibandet!
Till slut vinner Gatulaget med 3–2 – efteråt dundrar jublet i omklädningsrummet
I Gatulagets eventtält står en kvinna i rosa regnjacka och torkar tårarna med en näsduk.
Hennes son Micke har spelat i laget sedan starten.
– Gatulaget har betytt hur mycket som helst. De har fiskat upp honom och släpper inte taget. Man kan försvinna och sedan komma tillbaka.
Kort därefter kommer kvitteringen, och till slut vinner Gatulaget med 3–2.
Efteråt dundrar jublet i omklädningsrummet. Simon Svensson drar av sig sitt dyblöta matchställ och skrålar:
– Segern är vår, segern är vår, vi har vunnit, segern är vår!
Den blonde lagkaptenen har börjat jobba på ett trädgårdsföretag under våren.
Han har också ansökt om skuldsanering på nytt.
Den här gången går den igenom.
Fakta.Gatulaget i Hittarps IK
Startade 2022.
Vänder sig till personer med missbruksproblematik och psykisk ohälsa.
Har omkring 25 aktiva spelare.
Tränar två gånger i veckan året runt.
Finansieras genom stöd från Allmänna Arvsfonden, Hittarps IK och ett Idéburet offentligt partnerskap (IOP) med Helsingborgs stad.
Målet är att skapa gemenskap och hjälpa deltagare vidare till jobb eller utbildning. Det görs genom ett nätverk av lokala aktörer som hjälper till med arbetsträning, praktik och anställningar.
Verksamheten bygger på en norsk modell där det finns över 30 gatulag kopplade till elitklubbarna. En analys från Oslo Economics uppskattar samhällsvinsten till cirka 670 miljoner norska kronor årligen.