Den 14 januari i fjol fick Sidas biståndschef i Somalia, Anna Saleem Högberg, ett Whatsapp-meddelande i sin telefon. Avsändaren var Sveriges dåvarande ambassadör i landet, Joachim Waern.
Kontakterna mellan dem hade varit täta den senaste tiden, och tonen var emellanåt pressad. Men nu gick konflikten in i ett nytt skede.
I meddelandet, som DN begärt ut från flera myndigheter, skrev ambassadören:
”Jag har stött dig 100 procent, när både UD i Stockholm och somalierna har undrat varför det inte finns mer vilja och engagemang. Jag har även stött dig vad gäller både lönesättning och fortsatt anställning på ambassaden. Jag behöver dock ompröva detta stöd om vi inte hittar lämpliga gemensamma vägar framåt”.
Bakgrunden till konflikten låg ett drygt år tillbaka. I december 2023 slöt UD-diplomaten Joachim Waern en hemlig överenskommelse med Somalia. I utbyte mot bland annat 100 miljoner kronor i svenskt bistånd skulle landet ta emot tvångsutvisade medborgare.
Samarbetet mellan Sverige och Somalia stötte snart på problem. Världsbanken, som hade fungerat som mellanhand för utbetalningen av de första 40 miljonerna, drog sig ur efter att ha uppmärksammats på att pengarna gick att koppla till en uppgörelse om utvisningar.
Ambassadör Joachim Waern behövde därför Anna Saleem Högbergs hjälp att hitta ett nytt sätt att betala ut pengarna. Han skrev att ambassaden hade fullt mandat att utforma biståndet för att få till stånd de utvisningar den svenska regeringen ville se.
Men förslagen som biståndschefen presenterade dömdes ut. Somalierna krävde andra lösningar som gav dem kontroll över pengarna, annars skulle det inte bli några fler utvisningar.
Anna Saleem Högberg sade nej. Hon menade att de somaliska kraven skulle bryta mot svensk lag och påpekade att svenskt bistånd styrs av regleringsbrev och regelverk, inte av en ambassadör. Hon varnade också för att utbetalningar kopplade till utvisningar riskerade att strida mot både biståndsregler och internationella åtaganden. I mitten av januari 2025 var läget kritiskt.
Det var då det upprörda meddelandet dök upp i chattappen.
Som ambassadör hade Joachim Waern inget formellt ansvar för biståndschefens anställning eller lön. Ändå skrev han att hans stöd för Anna Saleem Högberg skulle omprövas om hon inte samarbetade.
I samma meddelande varnade ambassadören för att hans somaliska motparter övervägde åtgärder:
”Somalierna har även funderingar på att skriva till UD om hur illa de tycker att samarbetet fungerar, vilket jag i dagsläget har avrått ifrån.”
Joachim Waern uppmanade Anna Saleem Högberg att ringa honom för att diskutera en lösning som genomför regeringens politik:
”Annars kommer det inte funka, och då behöver jag fundera på hur jag ska gå vidare.”
Knappt tre veckor senare, den 3 februari, tog UD emot en så kallad note verbale från Somalias ambassad. Skrivelsen innehöll det Joachim Waern hade varnat för: formell kritik mot den svenska biståndschefen.
Den 18 mars följdes klagomålet av ännu ett besked: Anna Saleem Högberg förklarades persona non grata och ovälkommen i Somalia.
Åtgärden är den skarpaste ett land kan rikta mot en utländsk företrädare och har ibland liknats vid ”diplomatins atombomb”. Den används vanligen mot diplomater som misstänks arbeta för underrättelsetjänster eller i säkerhetspolitiska konflikter, inte i fall som rör biståndspersonal.
Beslutet väckte starka reaktioner internt, både på UD och Sida, enligt DN:s källor. Enligt Sida har något liknande aldrig tidigare drabbat en av myndighetens anställda.
För tre år sedan reagerade utrikesministern kraftigt när svenska diplomater förklarades persona non grata i Ryssland.
Men den här gången var Sverige tyst.
Först ett par veckor senare avslöjades utvisningen av nyhetssajten Global Bar Magazine. Utrikesdepartementet avböjde att kommentera.
Fakta.Vännen och Kusinen inblandade när biståndschefen utvisades
Det formella beslutet att förklara Anna Saleem Högberg persona non grata fattades av Somalias utrikesminister. Men enligt DN:s källor var det två nära medarbetare till Somalias premiärminister – i tidigare DN-granskningar kallade ”Vännen” och ”Kusinen” – som tog initiativet och drev processen. De båda männen hade tidigare förhandlat fram uppgörelsen om utvisningar tillsammans med Joachim Waern, och kontakterna med den svenska ambassadören var genomgående täta.
”Vännen” och ”Kusinen” har under hela 2025 haft varsin svenskfinansierad tjänst vid den somaliska premiärministerns kansli, med månadslöner på över 100 000 kronor. Som DN tidigare har avslöjat rör det sig om så kallade spöktjänster, där något faktiskt arbete inte utförs.
Samma dag som beslutet kom skrev Joachim Waern ett meddelande till Anna Saleem Högberg där han uppgav att han försökt stoppa beslutet, utan att ange hur.
UD vill inte heller svara på om några motåtgärder vidtogs eller protester utfärdades. I ett skriftligt svar till DN skriver departementet:
”UD kommenterar inte enskilda fall av hänsyn till förhållandet till andra länder”.
Biståndsminister Benjamin Dousa (M) har avböjt en intervju.
”Jag kommenterar i regel inte konversationer mellan enskilda anställda på myndigheter. Somalias regering har ensidigt fattat beslutet om att förklara en svensk tjänsteman persona non grata. I övrigt kommenterar vi i regel inte PNG-frågor, av hänsyn till andra länder. Vi har vid flera tillfällen mycket tydligt förmedlat till Somalia hur vi ser på beslutet”, skriver ministern. Han tillägger att samarbetet med det afrikanska landet möjliggjort utvisningar av brottsdömda.
DN:s fråga – om Anna Saleem Högberg offrades för att rädda Sveriges migrationsuppgörelse med Somalia – lämnas obesvarad.
Genom ett regleringsbrev i maj 2025 fick Sida styrning att genomföra överenskommelsen. Därefter betalades ytterligare 60 miljoner ut via FN-organet UNDP.
I dag arbetar varken Joachim Waern eller Anna Saleem Högberg i Somalia. Ambassadören lämnade sin post sommaren 2025 och arbetar nu på UD i Stockholm. Biståndschefen har gått vidare till en annan tjänst inom Sida.
Ingen av dem vill i dag kommentera uppgifterna. Inte heller Sida lämnar någon kommentar.
Läs mer:
Här är den hemliga uppgörelsen om Somaliapengarna
Kostar miljoner – men ingen vet vilka tjänstemännen är
Kallades mutpengar – FN-organet: Vi sysslar inte med tvång
