Bergentz menar att haven, som hittills absorberat en tredjedel av koldioxiden som släppts ut från fossila bränslen, är kraftigt underrepresenterade i det globala klimatarbetet.
– Haven fungerar som en buffert och dämpar delar av klimatförändringen. Men havens förmåga är inte oändlig. Fler måste engagera sig, säger Bergentz.
Hon forskar vid Scripps Institution of Oceanography i San Diego – ett av världens främsta centrum för havsforskning – och efterlyser ett större fokus på hur sjöfarten förändras och hotar marina ekosystem.
Den globala uppvärmningen har gjort det möjligt att under somrarna använda Nordostpassagen mellan Asien och Nordamerika. Rutten förkortar transporterna mellan Kina och USA med upp till 40 procent jämfört med Suezkanalen – men den ökade trafiken i Arktis riskerar att störa lokala ekosystem och havsströmmar.
– Vi vill inte att det ska bli en maritim motorväg där uppe, säger hon.
Ett grundläggande problem är att större delen av världens hav ligger på internationellt vatten – områden som ingen stat har kontroll över. Den internationella sjöfartsorganisationen, IMO, som är ett FN-organ, har försökt införa gemensamma regler för att minska utsläppen från sjöfarten. Men initiativet har mött motstånd från Trumpadministrationen som inte accepterar några internationella miljöregler som kan försämra den amerikanska ekonomin.
– IMO försöker verkligen hitta lösningar, men USA gör allt för att sätta käppar i hjulen. De har till och med försökt påverka IMO-delegater – till den grad att vissa mobbas, säger Kerstin Bergentz, som kommer från Lund.
Hon menar att frågan om vem som egentligen bestämmer över världshaven är avgörande för att klimatarbetet ska gå framåt. På sin mobil visar hon en bild som illustrerar hur haven hänger ihop och täcker över 70 procent av jordens yta.
– Jag förstår inte varför havens betydelse för klimatet bara nämns i förbifarten i COP-mötens slutdeklarationer. Deras roll är långt viktigare än så, säger hon.
Att årets klimatmöte för första gången hålls i Amazonas regnskog gör det naturligt att fokusera på den tropiska skogens hälsa. Men enligt havsforskaren från Lund är haven i själva verket viktigare för jordens syreproduktion.
– Jag brukar säga att jordens lungor är blå, säger Kerstin Bergentz, som under COP30 deltar i Ocean Pavilion, en plattform för ledande oceanografiska institutioner.
Även Sveriges chefsförhandlare under COP30, Mathias Frumerie, medger att haven länge hamnat i skymundan.
– Haven har aldrig riktigt blivit en central fråga, men det har blivit bättre. Sedan några år tillbaka har vi något vi kallar Havsdialogen, där vi lyfter frågor om hav och klimat, säger han till DN.
