Där är den: Stockholms äldsta urinkur från 1890.
Innan jag går in försöker jag frammana historiens vingslag. Eftersom den funnits sedan 1890 måste en rad historiska stockholmare ha gjort en visit här, vid Källargränd intill Börshuset. Inte ska väl lilla jag få lätta på trycket på samma ställe som Hjalmar Söderberg? Eller Ivar Kreuger?
Med sin gyllene spira och rosetter är det lätt att förväxla den med högvaktens pompösa vaktkurer hundra meter bort. I övrigt haltar liknelsen, märker jag när jag går in. Det är som att öppna en varm ugn, fast i stället för kokhet luft översköljs jag av en härsken urinstank. Flugorna vaknar ur sin slummer, och när jag drar ner byxorna börjar de cirkulera gamlikt runt mig. Jag borde djupandas men avstår eftersom jag inte vill andas in luften här.
När jag väl kommit ut i den friska luften kommer en upphetsad pudel fram och nosar på mina byxor. Scenen är som prologen i en katastroffilm om spanska sjukans återkomst. Det är jag som är patient zero.
För att hitta någonstans att tvätta händerna tar jag ut min otympliga toalettguide ur ryggsäcken. I den nyutgivna coffee table-boken ”Flush. Toaletter i Stockholm” (Votum förlag) listas ett sjuttiotal toaletter i Stockholm som, enligt etnologen Paulina Öquist Haugen och fotografen Daryoush Tahmasebi, bär på förbisedda estetiska och sociala värden. Spännvidden är stor, allt från Sigurd Lewerentz katedraliskt utformade urinoar på Skogskyrkogården till Kvarnens underjordiska kokainkabinetter omnämns.
Jag brukar inte ha lika svårt för offentliga toaletter som jag hade med ”Källargränd urinoar”. Visst är det äckligt att leka ”inte nudda urinfläcken” inne på Carmen, men det är också en speciell mötesplats. Ingenstans har jag pratat med så många främlingar som i kön till krogtoaletter – inte sällan om toaletten ifråga. Särskilt när det gällde (den i boken omnämnda) gamla toaletten på Snövit på Ringvägen. Den liknade en medeltida tron i massivt trä och varje gång man spolade spelades det upp en liten munter trudelutt. Ingen förstod hur den hamnat där, den var som ett litet mirakel i vardagen.
Våra fragmenterade cyborgmedvetanden korsas helt enkelt alltmer sällan, men inför den offentliga toaletten blir vi jämlika för ett ögonblick
Toalettboken är med andra ord ett trevligt stockholmiana-bidrag, inte minst med tanke på stadens söndervittrade offentliga rum som diskuterats på senare tid. Jag tänker exempelvis på klubbdöden, men även på alla airpod-zombier som får ångest av att betala i den bemannade kassan och kontaktar SL:s ”trygghetscentral” så fort de ser en 18-åring knäppa en öl på tuben. Våra fragmenterade cyborgmedvetanden korsas helt enkelt alltmer sällan, men inför den offentliga toaletten blir vi jämlika för ett ögonblick.
Den bilden framträder åtminstone i ”Kabinett Sergel. Mer än en toa” från 1988, som finns på SVT Play. Tittaren får följa kabinettsbiträdena Gun, Maud, Barbro och Gerd på jobbet. Precis som titeln antyder om kretsar deras jobb lika mycket kring städning som mellanmänskliga möten. Dels med vanligt folk, dels med prostituerade och ”fina herrar med paletåer” som tar sig en rejäl morgonsup i toabåset innan de går till kontoret. Ingen är den andre lik, ändå skildrar dokumentären en urban samvaro.
Punkare pratar med yuppies och Maud tar hand om en självmordsbenägen ung man. På Kabinett Sergel tycks man förenas genom sina laster
Vid handfaten skrattar gästerna unisont när en alkis trotsar städtanterna och låter sin törstiga hund dricka direkt från kranen. Punkare pratar med yuppies och Maud tar hand om en självmordsbenägen ung man. På Kabinett Sergel tycks man förenas genom sina laster, vare sig man är en brittisk herre med lös mage eller en sprutnarkoman som tar sig en sil.
Stockholms stads pågående satsning på offentliga toaletter är dock inget socialt experiment. När 46 gamla toalettbyggnader ersätts med 65 nya, från Karlaplan till Husby gård, ligger fokus på fräschhet och tillgänglighet (även för andra än ståkissare). De är typiskt sett optimerade för en nödig stockholmare i taget, för tio kronor per besök. Inte mötesplatser för alla lyckliga och olyckliga barn av sin stad.
Det går inte att jämföra hygienen här med urinkuren. Jag skulle kunna slicka på toaringen utan att ens bli lite snuvig
På NK-toaletten, dit jag beger mig efter incidenten på Sveriges äldsta urinkur, lyser heroinisterna med sin frånvaro. Handfaten och kranarna vid ingången är guldfärgade och behaglig pianomusik väller ut från högtalarna. Det går inte att jämföra hygienen på varuhusets unisextoaletter med urinkuren. Jag skulle kunna slicka på toaringen utan att ens bli lite snuvig, men jag nöjer mig med att tvätta händerna innan jag beger mig ut efter ett – allt som allt – mycket trevligt toalettbesök.
Jag börjar bläddra i boken på nytt. Både Junibacken och Abba the museum erbjuder färgglada alternativ på Djurgården. Men jag vill hitta en toalett i stil med Kabinett Sergel. En toalett fylld av människoliv. Till slut hittar jag den: urinoaren på Nya Söderstadion, även känd som 3 arena. Jag har varit där många gånger när Hammarby spelat, men aldrig lagt märke till dess konstnärliga sida förrän nu. Den ser ju ut som scenografin i en Stanley Kubrick-film. I boken läser jag att den ”röda accentfärgen som använts i toaletterna kontrasterar mot väggarnas ljusa träslag i foajéerna”. Språkbruket känns annorlunda än det jag är van att höra inne på pissoaren, där ett trettiotal män brukar stå och pissa ut sin åttonde bira för dagen och skandera: ”BAJEN, OCH BIRA, KARNEVAL!”
Låter det som en grotesk typ av karneval? I så fall har jag inga invändningar. I medeltidens hierarkiska samhälle dikterades ens levnadsvillkoren helt av faktorer som ens ålder, kön och samhällsstånd, men under karnevalen sattes hierarkin tillfälligt ur spel.
En påminnelse om att adelsmannen i slutändan behöver äta och skita lika mycket som bonddrängen på andra sidan bordet
Genom att dansa, skratta – och framför allt äta och dricka kopiösa mängder tillsammans – uppgick festdeltagarna i en kroppslig gemenskap. Det förklarar karnevalens gränsupplösande karikatyrer, menade litteraturhistorikern Michail Bachtin. En påminnelse om att adelsmannen i slutändan behöver äta och skita lika mycket som bonddrängen på andra sidan bordet.
Det groteska bildspråket är lika aktuellt i dag. I succéserien ”Hundarna” får vi följa toppadvokaten Kalles plågsamma toalettbesök i närbild, i skräckfilmen ”The substance” förvandlas en Hollywoodskådis till ett monster efter att ha tagit en föryngringsmedicin och i Ruben Östlunds ”Triangle of sadness” matförgiftas ett gäng miljardärer ombord på en lyxkryssning och börjar kaskadspy.
Vi kommer inte ifrån våra mänskliga behov. I Venedigbiennalens mest uppmärksammade verk, ”Seaworld Venice”, får besökarna bidra med sin urin till vattentanken som den österrikiska konstnären Florentina Holzinger monterat mellan bajamajorna.
Men om den medeltida kiss och bajs-humorn gjort något av en comeback är det inte så konstigt. För när jag läser att Elon Musk är god för mer än Sverige BNP känns det som att den globala ojämlikheten nått just medeltida nivåer. Och ingen blev väl förvånad när världens mest ökända shitposter för några år sedan avslöjade att hälften av hans inlägg på sociala medier görs från en ”porslinstron”, det vill säga sittande på toaletten. Ingen inbjudande karnevalsstämning direkt.
Så om jag mot all förmodan återvänder till Stockholms äldsta urinkur ska jag försöka tänka på att stanken i själva verket är kvarlämningar efter den universella människan i sin renaste form.
Chansen är dock klart större att jag återvänder till NK:s toalett, kanske den bästa Stockholm har att erbjuda. Där kan jag i lönndom uträtta mina behov samtidigt som jag lyssnar på en podd, fredad från att behöva tänka min egen och andras motbjudande fysiska existens.
Fakta.Stockholms stads 35 nya offentliga toaletter under 2026
Norrmalm & Vasastan
Norra Bantorget
Hamngatan 2
Odengatan 77, Odenplan
Odengatan 90 – Vasaparken
Sveavägen 127, Vanadislunden
Sankt Eriksplan 6C
Kungsholmen
Fridhemsplan 23A
Bergsgatan 44B
Norr Mälarstrand 3
Smedsuddsvägen 6 – Rålambshovsparken
Smedsuddsvägen 30 – Smedsuddsbadet
Nordenflychtsvägen 11, Kristineberg
Hornsbergsstrand 77
Östermalm
Sturegatan 12 – Humlegården
Valhallavägen 157, Karlaplan
Södermalm & Långholmen
Mariatorget 4
Medborgarplatsen 54
Långholmsbadet – Långholmen
Gamla stan
Mälartorget 19
Skeppsbron 13 – Skeppsbrokajen
Lilla Essingen
Primusparken
Järva
Jyllandsgatan 16 – Trudeluttens Lekplats
Husbystigen 9, Husby gård:
Östra Nydalsbron, Nydalsparken – Tensta
Bromma & Vällingby
Klädesvägen 3, Brommaplan
Lyckselevägen 58 – Grötfatet parklek
Hägersten-Älvsjö & Skärholmen
Marieviksbadet
Trissan Parklek – Bredäng
Lövsätragränd 42 – Sätradalsparken
Andholmsvägen 5 – Vårbergstoppen
Österholmsstigen – Västerholmsparken
Farsta & Enskede-Årsta-Vantör
Cigarrvägen 14, Hökarängen
Hökarängen T-bana
Majrovägen/Lingvägen, Gubbängen
Övrigt
Brunnsviken – Bellevueparken
Ytterligare 30 toaletter tillkommer under 2027. Källa: Stockholms stad.
