Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När tog en näringslivstopp senast ton i samhällsdebatten – på riktigt, utan filter?
Exemplen är märkligt få. Därför är nyfikenheten stor när den frispråkige och humanistiske Sven Hagströmer nu gör sitt andra Sommar i P1.
Det första, 2016, var ett klassiskt karriärprat, utan svärta och friktion. Nu har den 82-årige finansmannen, entreprenören och filantropen en ny chans. Med ett fuck off-kapital på över 12 miljarder kronor, enligt Affärsvärlden, borde han kunna leverera 90 genuint orädda minuter från ”kapitalsidan”, som han själv uttrycker det efter att ha spelat Blå tågets ”Staten och kapitalet” (eller ”Den ena handen vet vad den andra gör”).
Men Hagströmer väljer oftast att se det ljusa. Han hyllar det svenska aktie- och banksystemet, entreprenörer som bryter mot det invanda – och kungar. Snart ljuder Kungssången. Den goda viljan är uppenbar, men programmet blir hattigt och förutsägbart.
Hans totalsågning av Donald Trump känns därför uppfriskande mot bakgrund av andra direktörers svassande och tystnad
Mina ögonlock blir allt tyngre. Så vaknar berättelsen. Den beläste Hagströmer börjar koppla sina egna tankar till de stora tänkarnas och ekonomernas. Rösten glöder när han väver samman dagens dystra världsläge med idéer från Albert Einstein och rikskanslern Axel Oxenstierna, som lade grunden till den svenska statsförvaltningen.
Bäst är han när han målar sin egen samhällstavla: statens och näringslivets roller, vikten av mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet – och hans eget oförtrutna arbete i egna stiftelser. Näringslivstopparnas ord väger tungt. Hans totalsågning av Donald Trump känns därför uppfriskande mot bakgrund av andra direktörers svassande och tystnad.
Men för sitt eget mörker väjer han.
Tillsammans med Mats Qviberg drev han HQ Bank, som tog för stora risker, dolde förluster och kollapsade 2010. Hagströmer åtalades aldrig, men haveriet följdes av såriga rättsprocesser och slutet på en över två decennier lång relation med Qviberg, som han själv beskrev som ett äktenskap.
Vad lärde han sig då – om livet? Hur tar man sig ur en sådan kris?
Det finns få jag hellre hade lyssnat på om det än Sven Hagströmer.
Läs fler Sommarkommentarer:
Nora Andersson: Ärkebiskopen bjuder på en kysk version av ”lilla döden”
Nicholas Wennö: Amanda Jansson fann arbetslusten när hon grenslade ett docklik
Johan Croneman: Kan någon lyssna på Carl Skau utan att radikaliseras?
