Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När Jesus fastade i öknen och stod emot djävulens frestelser lär hans kropp ha genomgått autofagi. Förenklat syftar detta modeord på cellernas sätt att städa upp och återvinna skadade proteiner när kroppen inte får mat, vilket vid sidan av en vältränad kropp förlänger livet.
Det menar åtminstone longevity-influerare som Bryan Johnson för vilka fastan är en nyckel för att just maximera tiden på jorden. Forskarna är mer skeptiska, men till Johnsons försvar ser Jesus faktiskt ut att ha rätt tajt överkropp på många avbildningar. Ändå måste hans korta liv i det perspektivet ses som ett katastrofalt misslyckande.
Fram tills för runt tio år sedan tänkte jag på religion, i synnerhet islam, när jag hörde ordet ”fasta”. Sedan 5:2-dieten slog igenom får det mig snarare att tänka på förhöjd prestanda, vältränad kropp och högpresterande mediemän än Gud. Via kändisar, techfolk i Silicon Valley och sociala medier har den periodiska fastan vuxit till en global folkrörelse som nått Sverige.
På sociala medier visar fastande användare stolt upp hur kroppen blivit smalare bara efter 30 timmar, ger tips om att dricka äppelcidervinäger för att dämpa hungern och debatterar huruvida det är bäst att bryta fastan med köttbuljong eller avokado.
Efter 500 år av reformation har fastan alltså gjort en enorm comeback i vårt land, fast inte som andlig praktik utan som självoptimerande mirakelkur. Den i Sverige relativt okända påskfastan är nämligen något av en kontrast. Själva tillvägagångssättet, att avstå från något, behöver dock inte skilja sig från till exempel Fredrik Wikingssons fasta som han redogjorde för i Sveriges Radio i fjol. Det är syftet som skiljer sig. Målet är inte att som för Wikingsson ”rensa kroppen från slaggprodukter” och fylla tomrummet genom att spela in fyra avsnitt av frågesporten ”Alla mot alla” om dagen. Tvärtom handlar den om att låta avhållsamheten öppna upp jaget mot något större än sig själv – kanske till och med något så radikalt som döden.
När världsordningen faller samman och de kollektiva projekten känns hopplösa blir den egna kroppen en av få arenor vi fortfarande kan utöva någon form av kontroll över. Så länge man inte blir överkörd av en buss kan man, även om en stor del av tiden tillbringas på gymmet, förlänga livet med några år.
Men för den som på riktigt fruktar döden är den kristna fastan som inleds i dag, den 18 februari, ett mer hoppfullt alternativ. Den slutar nämligen inte på långfredagen med korsfästelsen utan med återuppståndelsen och livets seger över döden. Det finns så klart inga vetenskapliga garantier för att det stämmer, men det gör det inte heller för att man får ett längre biologiskt liv av att hoppa över frukosten. Fråga Jesus. Han fastade i hela 40 dagar och blev inte äldre än 33.
Läs mer om periodisk fasta i DN. Läs Emma Bouvin om att avstå och om bästa frukosten under ramadan.
