Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det var som att se den tysta majoriteten i verkligheten, när tiotusentals människor i söndags tågade genom Stockholm för klimatet. Gatorna var packade med människor – över 50 000 enligt arrangörernas uppskattning – som sinsemellan säkert tyckte olika i många frågor men som förenats för just detta: klimatförändringarna måste motas, om vi ska ha en värld kvar som går att leva i.
Efter den här sommaren är uppslutningen ingen överraskning. I stora delar av Europa började extremvärmen redan i maj och har sedan bara fortsatt. Vi har alla kunnat följa klimatkrisens effekter i realtid.
Enligt WHO har 200 000 européer dött av värme de senaste fyra åren, och då hade årets högsommar inte ens räknats in. Det är nästan tre gånger fler än antalet döda i trafiken och 13 gånger fler än antalet mördade – ändå har det fått en bråkdel av uppmärksamheten.
Enligt WHO har 200 000 européer dött av värme de senaste fyra åren, och då hade årets högsommar inte ens räknats in
I värmens spår kom så både omfattande bränder och varningar om förlorade skördar från uttorkade åkrar. Som om det inte vore nog har värmen på många håll slagit ut det som ofta betraktas som det mest pålitliga icke-fossila energislaget: kärnkraften.
I Sverige har vi dessutom i snart fyra år haft en regering som aktivt bidragit både till ökande koldioxidutsläpp och minskad takt i elektrifieringen. Tidö har till och med avskaffat koldioxidskatten – det verktyg som för marknadsförespråkare är det mest självklara sättet att minska utsläppen.
Inte för att särskilt många andra partier klivit fram heller. Bara Miljöpartiet är ärliga med den höjning av bensinpriset som krävs för att få ner utsläppen igen. Och i valrörelsen har klimatfrågan hittills mest lyst med sin frånvaro.
Man kan tycka att 50 000 människor ute på gatorna skulle förändra det. Tänk om lika många hade demonstrerat mot invandring eller matpriser, vi skulle ha specialinsatta partiledardebatter innan tåget ens kommit i mål.
Tidö har till och med avskaffat koldioxidskatten – det verktyg som för liberaler är det mest självklara sättet att minska utsläppen
Men det är något särskilt med klimatet. Trots att en bred majoritet av svenskarna vill ha en aktiv klimatpolitik – och själva är beredda att göra uppoffringar för att minska utsläppen – är det som om politikerna inte tror dem.
I stället har ilska riktats mot klimataktivister, som avfärdats som terrorister och trakasseras av polisen. Efter att justitieminister Gunnar Strömmer (M) sagt att han ville se hårdare straff började rättsväsendet åtala dem för det betydligt grövre brottet sabotage i stället för som tidigare ohörsamhet mot ordningsmakt. Till slut sade Högsta Domstolen ifrån, eftersom demonstrationsfriheten är viktigare.
Att den rätten användes i söndags av så många tusen människor borde skicka en tydlig signal. Men vilka politiker vill lyssna?
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Nu vänder ungdomar Åkesson ryggen
DN:s ledarredaktion: Klimatstrid mellan MP och C – de försöker inte ens dölja det