Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När jag skriver det här är vi på dag 1 580 av Vladimir Putins tre dagar långa specialoperation för att underkuva det fria Ukraina och det går inte särskilt bra för honom. I sociala medier har man i veckan kunnat läsa ryssar som kommenterat de ukrainska attackerna i Ryssland – långdistanssanktioner som Ukraina kallar dem:
”Varför ska jag lida på grund av det här?” ”Varför ska mina semesterplaner bli förstörda?” ”Det ser ut som ett försök att dra in Moskva i kriget mellan Ryssland och Ukraina.”
Det är svårt att hålla sig för skratt.
I mer än fyra år nu har ryssar, inte minst eliterna i Moskva och Sankt Petersburg, betraktat Rysslands fullskaliga anfallskrig som något som händer långt borta och inte berör dem. Under de senaste veckorna har så kriget slutligen kommit hem.
Medan Putin medvetet skickar missiler mot bostadshus och kyrkor – för en vecka sedan bombades det 1000 år gamla Petjerskaklostret mitt i Kiev – riktas de ukrainska attackerna mot legitima krigsmål
Det finns förstås uppenbara skillnader. Medan Putin medvetet skickar missiler och drönare mot bostadshus och kyrkor – för en vecka sedan bombades det 1 000 år gamla Petjerskaklostret mitt i Kiev – riktas de ukrainska attackerna mot legitima krigsmål. Så moskoviter må klaga på röken från brinnande oljedepåer eller över att stängda flygplatser hotar deras semestrar, men eftersom Ukraina, till skillnad från Ryssland, anstränger sig för att följa krigets lagar så är ryska civila liv inte i omedelbar fara.
Men det där med semestrarna är visst en känslig fråga. Krimhalvön har exempelvis varit ett populärt resmål för ryssar ända sedan sovjettiden och sedan den ryska annekteringen 2014 har turismen aktivt uppmuntrats från Kreml. Men det ockuperade Krim, som från officiellt håll hävdats vara en självklar och blomstrande del av Ryssland, blir allt mer av ett problem för Putin.
Ukraina kontrollerar sedan länge vattenvägarna till halvön och har numera också luftherravälde med sina medeldistansdrönare, som gång på gång attackerar både gas- och oljedepåer på Krim och transportvägarna dit. Nu skryter ukrainska militärkonton om att de slagit ut luftvärnet för Kerchbron, som förbinder Krim direkt med Ryssland. Utan den bron blir Krim helt isolerat.
Ett första tecken på hur allvarligt Ryssland ser på situationen är att man nu förbjudit bränsleförsäljning på Krim till privatpersoner. Och 2026, som ockupationsstyret marknadsfört som ”Året för Krims gästfrihet” tycks snarare bli året utan turister.
Kriget har som sagt kommit hem. Men de ryssar som är missnöjda bör veta att det finns en enkel lösning. Så fort den ryska ockupationen upphör och ryska bomber slutar falla över Ukraina kommer kriget ta slut. I Moskva såväl som i Kiev.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Uppmuntrar Barncancerfonden till huliganism?
DN:s ledarredaktion: Den politiska debatten låtsas som att flyktingar inte existerar
