Japansk folkkonst möter svenskt folkhem på Nationalmuseum: ”Samma idéer”

För nästan hundra år sedan satte sig Japans mest framstående keramiker Shoji Hamada och filosofen Soetsu Yanagi på ett fartyg från Japan till Sverige och Storbritannien. Målsättningen var att visa upp och exportera japansk folkkonst och keramik. I stället upptäckte de själva nya idéer.

– Det var tänkt som en missionsresa för att sprida japansk keramik och design. Men det blev även en inspirationsresa där de fick med sig en mängd influenser och idéer hem till Japan, säger Helena Kåberg, en av curatorerna bakom Nationalmuseums utställning och chef för Gustavsbergs porslinsmuseum.

Hamada är en kulturell ikon i japansk keramik och anses ha skapat den japanska folkhantverkskonsten mingei, tillsammans med filosofen Soetsu Yanagi. Under resan till Sverige besökte de två Gustavsbergs porslinsfabrik och fortsatte även till England där de träffade Bernard Leach, vars idéer blev tongivande för både japanskt och skandinaviskt hantverk.

Dessa kulturella och idémässiga utbyten är kärnan i Nationalmuseums utställning ”Keramik över gränser”, som förnyar berättelsen om banden mellan ländernas hantverkstraditioner. Wilhelm Kåge var konstnärlig ledare vid Gustavsbergs porslinsfabrik under fyra decennier och satte en stark prägel på det svenska folkhemmets bruksföremål. 1958 beskrev New York Times Kåge som en av världens tre stora stengodskeramiker, tillsammans med just Hamada och Leach. Kåge och Hamada gjorde studiebesök hos varandra i Japan respektive Sverige.

– Utställningen handlar inte nödvändigtvis om att visa hur de inspirerade varandra, utan snarare att samma idéer fanns där samtidigt. De delade ett synsätt på vardagsföremålets värde och tron på en demokratisering av skönheten, säger Helena Kåberg.

Den japanska folkkonsten mingei har också fått en global renässans de senaste decennierna. Brittiska Penguins nyutgåva av Soetsu Yanagis klassiska manifest om mingei, ”The beauty of everyday things”, har till exempel blivit en oväntad internationell bästsäljare. Tidskrifter och dokumentärer har tillägnats Hamada och hans lärjungar, som barnbarnet Tomoo Hamada som fortfarande arbetar i hans studio i hantverksstaden Mashiko. Det går i dag att hitta keramik av Shoji Hamada och hans arvtagare i butiker drivna av eldsjälar för mingei – från Helsingfors till London och Los Angeles. Det tycks vara något med det taktila, subtilt lekfulla och väldigt mänskliga i mingeikeramiken som gör konstformen särskilt attraktiv i en tid då mycket av den design vi ser i offentligheten är slätstruken, likriktad och tillrättalagd.

Nationalmuseums utställning ackompanjeras av en 200-sidig katalog som borrar djupt i frågorna om den sociala kontexten under vilken både Hamada och Kåges keramik skapades. Den visar hur estetiska idéer rör sig över världen, hur kulturella utbyten kan förändra och berika individuella hantverk och nationella konsttraditioner.

– Just eftersom det är bruksvaror är det särskilt intressant att förstå de sociala aspekterna. Både Kåge och Hamada påverkades av idéerna om att skönhet i vardagen gör hela samhället bättre. Men de tillämpade idéerna under väldigt olika förutsättningar. Kåge hade en hel fabrik, medan Hamada hade sin egen verkstad och gjorde sitt eget hantverk, säger Helena Kåberg.

Den växande kunskapen om betydelsen av dessa internationella utbyten har förändrat synen på mingei i Japan. En rad utställningar i landet har de senaste åren utforskat kopplingarna till andra länders hantverkstraditioner. Den afroamerikanska konstnären Theaster Gates visade nyligen sambanden mellan västafrikanska skulpturer och masker och den japanska folkkonsten i utställningen ”Afro-Mingei” på Mori art museum i Tokyo. Den berömda textilkonstnären Samiro Yunoki tillägnades också en omfattande utställning nyligen, där vi kunde se hur han förenade japanska katazometraditioner med influenser från Matisse, Miro och europeisk modernism.

Terry Ellis, en brittisk mingeientusiast som i många år var ansvarig för design och keramik på det japanska varuhuset Beams, säger att synen på de kulturella influenserna för japansk mingei har reviderats i takt med att forskare hittat fler kopplingar till hantverkstraditioner i andra delar av världen. Japan framstår därmed inte som en isolerad ö vars estetiska traditioner ska skyddas från omvärlden, utan vi ser i stället hur japanskt hantverk och konst berikats av kopplingar till omvärlden, av kulturella och idémässiga utbyten.

– Tyska saltglaserade stengods, brittisk engobekeramik och koreansk stengodstradition har både påverkat och påverkats av japansk mingei, säger Terry Ellis.

Titeln på Nationalmuseums utställning är väl vald eftersom den visar hur cykeln fungerar. Det handlar inte om någon kulturell appropriering eller om stölder, utan om ömsesidiga utbyten som kan berika båda parterna, där estetiska impulser samverkar för att påverka kreativa riktningar. Författaren Salman Rushdie har beskrivit denna enigmatiska kreativa process, när idéer rör sig över världen, som ”innovationens alkemi”.

I katalogen till utställningen kan vi läsa att den ”illustrerar hur keramik förenar platser, människor och idéer över skilda kulturella sammanhang och sociala kontexter”. Nationalmuseum har samarbetat med Tokyos anrika museum för folkkonst, Mingeikan, och med Shoji Hamadas barnbarn Tomoo Hamada, som besöker Sverige för utställningen. Han kommer att leda scensamtal och en workshop för studenter och praktiserande keramiker. Hamada skänker även fyra egna verk till Nationalmuseum.

För att sluta cirkeln mellan Japan och Gustavsberg ska även Wilhelm Kåges keramik, tillsammans med verk från andra konstnärer som arbetade med Gustavsberg, ställas ut i Japan senare i år, på en turné som omfattar sex av landets städer.