Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Jag måste bara få vända tillbaka till förra helgen (14 februari) och det ösregnslånga och makabra försnacket till damernas stafett. SVT sände stafetten. Tyvärr.
Alla som har sett en stafett någon gång vet vad som kan hända – och vet också att det alltid händer.
Någon går sig totalt slut på förstasträckan, går in i den berömda väggen, blir två minuter efter. Någon annan bryter en stav eller tappar en skida. Någon kliver över ens lagg och man tappar både fäste och balans.
Några vallar bort sig, vurpar i en backe, vurpar på en annan åkare. I en annan backe.
En bindning går åt helvete.
Alla som sett en stafett vet alltså att det alltid händer något oväntat. Alla vet det – utom experterna i SVT:s studio. Alla utom Pops, Kalla, Fredriksson. Alla utom Jacob Hård och Anders Blomquist.
De var inte bara tvärsäkra, de var Bombsäkra: Inget i hela världen kunde hindra ett svenskt OS-guld. Här fanns inte en enda gardering. Inget kunde gå fel!!
Alla vi andra – som nästan inte vet någonting – visste ändå att det i de svåra moddiga utförskörningarna kunde hända jobbiga ting.
Det hade vi sett tidigare under OS. Vi hade en favorit som Jessie Diggins stå på öronen och bli råblåst på en ”bombsäker” medalj.
Stackars Ebba Andersson. Inte för att hon föll, det kan hända vem som helst, utan för att hon som professionell idrottare tvingades bli offentligt bedömd av sån kollektiv dumhet.
Fem dumstrutar till SVT:s stafettstudio. Storlek: De största som finns på marknaden. Till Pops, till Kalla, Fredriksson, Hård och Blomquist. Några av dem kunde gott ha behållit dem på under resten av OS. Ingen nämnd, ingen glömd.
Det var alltså inte Ebba Andersson som förstörde denna OS-lördag. Det var SVT:s ”experter”. Rödglödgat pinsamt.
Var tog förresten det där traditionella OS-magasinet vägen, det om kvällen? Inget på SVT, inget på TV4. Det där kvällsmagasinet där man får hela dagen summerad, alla tävlingar i sammandrag. Mycket märkligt. Är det för mycket ”gammelmedia”?
Det är ju möjligt, men är det bra eller dålig tv?
Kanadas hockeylag (medioker match) var en ångström ifrån att åka ut mot ett (som vanligt) taktiskt skitjobbigt Tjeckien. De tog sig vidare tack vare en sen kvittering och ett lite turligt 3 mot 3-spel.
Gemensamt för TV4:s och SVT:s hockeyexperter är att de står i givakt så fort någon bara läser högt ur en kanadensisk telefonkatalog. De älskar Kanada och NHL, de älskar dessa stjärnor, de ligger platt till marken och klappar hänfört superhjältarnas skridskor. Bäst i klassen är Jonas Andersson, SVT. Nämn några amerikanska backar för honom och han drabbas omedelbart av akuta sammandragningar.
Det är nästan komiskt. Det är komiskt.
Sverige hade fram till kvarten mot USA inte gjort en enda riktigt bra period under hela hockey-OS, även om de varit uppsnackade mest hela tiden. Chris Härenstam har fått tuppjuck så fort två passningar gått rätt: ”Vackert” har han ropat i tid och otid. Mot USA blev det inte heller en hel bra period. Och uttåg.
Har de här NHL-proffsen verkligen presterat på särskilt hög nivå?
Det har varit lite allmänhetens åkning – och jag säger det med risk att få Per Bjurman över mig. Är det i semifinalerna vi skall få se världens bästa hockeyspelare? De har gömt sig rätt bra hittills. NHL är jobbet, OS är semestern. Mysigt med fruarna och kidsen på läktarna.
Håkan Loob kommer förresten med en aforismsamling efter OS. Förlag: Okänt.
Jag har dock några smakprov: ”Det är individuella prestationer som avgör”, ”Vi får inte ta några onödiga utvisningar”, ”Det första målet kan vara ack så viktigt”, ”Det är små marginaler i hockey” (bäst av dom bästa!!), ”Nu gäller det att ta tag i det, skaffa sig energi och komma upp i banan”. Jäjä.
Johan Esk: Först Stig-Helmer-vurpan – sedan imponerade Ebba Andersson
