Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Viaplay har gjort kortdokumentären ”0,023 sekunder” och handlar givetvis om vinnaren av Indy 500 2026, Felix Rosenqvist.
Det är hans 0,023 sekunder. Hans vinstmarginal i årets Indy 500. Den minsta segermarginalen någonsin.
Det är en väldigt trevlig halvtimme med Felix Rosenqvist. Det är fint, det är spännande, det är rörande – dessutom. Man har (fortfarande) svårt att hålla tillbaka tårarna när man återupplever de sista dramatiska varven. Det han gör på det allra sista omstartsvarvet skall faktiskt egentligen inte gå att göra.
Han gör det. Han vinner efter 200 varv och cirka 805 kilometer med en decimeter. 10 centimeter. 100 millimeter.
En dokumentär halvtimme med Felix Rosenqvist är på gränsen till summarisk, men vi tackar ändå för det lilla.
Jag har följt Formel 1-cirkusen i perioder, annars är inte motor min kopp te – även om jag är medveten om att motor rent generellt är enormt i Sverige, intresset är bautastort, och det är inte alltid detta intresse genererar motsvarande mediebevakning.
Lite märkligt är det i alla fall.
Felix Rosenqvist är skolad i karting givetvis, därefter har det mest blivit Formel 3 och Formel E (eldrivna bilar), innan han så 2016 gick över till den amerikanska Indycarserien.
Han är en enkel kille från Värnamo, 34 år gammal, inte särskild flashig, kanske inte direkt typen man förknippar med racing, glamour, kändisstatus. Han ger ett sant intryck av att stå med bägge fötterna i den svenska småstadsmyllan. Lite helylle, faktiskt.
Den 4 maj föddes hans dotter Stella, den 24 maj vann han Indycar 500. Månaden som toppade allt i hans tidigare liv. Det är inte svårt att förstå det omvälvande och magnituden i dessa två händelser.
Före eller efter (ni får välja själva) som ni ser dokumentären om Felix Rosenqvist skall ni läsa Tove Nordenhälls finfina intervju med honom här i DN, publicerad förra lördagen, den 1 augusti. Bra grejer.
Det är annars närmast total stiltje på tv-sportfronten för tillfället. Vill du se rörliga bilder på internationella idrottsstjärnor är det nästan bara baseboll och MLS som gäller, lite mellanmjölksgolf kanske kan locka? EM i friidrott och simning och VM i ridsport väntar runt hörnet.
Gud ske pris för att allsvenskan och superettan är igång som vanligt. Jag har sagt det förut: Farhågorna att TV4 skulle krympa de allsvenska sändningarna och att allt skulle bli så mycket sämre i deras regi besannades aldrig – tvärtom. Och deras fotbollsmagasin ”Bollklubben” är åtminstone 4-stjärnigt.
Superettansändningarna är visserligen riktig lågbudget – men: Don efter person. Fungerar också som plantskola för kommande/blivande kommentatorer med ambitioner. Och vi som desperat följer ett lag i superettan är både glada och lyckliga över att få både ljud och bild. Anspråken krymper.
Lite av sommarens sportläsning stod annars DN:s Bengt Ohlsson för när han den 25 juli skrev i denna tidning om vad riktig (!) fotboll är för något. Ett långt citat, men värt er uppmärksamhet:
”Sitta med hjärtat i halsgropen i ’turfåtöljen- medan Östersund gnetar isär Landskrona. Uppspel som skevar, luftpastejer som seglar rakt in i famnen på motståndarnas målvakt, busströtta bortasupportrar som gyttrar ihop sig på långsidan och dunkar på sina pukor. Grånade funktionärer som stakar sig igenom sponsormeddelanden från den lokala bilhandlaren. Och i studion en ensam kommentator som bollar dröjande iakttagelser med sig själv och dagdrömmer om att få sitta med Bojan och Pops i fin-tv. Men än så länge får han nöja sig med att mjölka andfådda halvtidsreflektioner från högerbackar som justerar sina hörlurar framför reklamstinna galonväggar som böljar i snålblåsten”.
På pricken. Lysande.
Läs fler texter av Johan Croneman här.